Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Byte, delning, skifte, polit. ekon. - Byte, civilr. - Byte, Krigsbyte, folkr. och krigsv. - Bytesbref, kamer. - Bytesbrist, civilr. Se Byte - Bytesfordran, civilr. Se Byte - Byteshemman, kamer. Se Byte - Bytesprojekt, kamer. ett på grund af särskild skattläggning upprättadt förslag till byte - Bytesskaffare, sjöv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förnödenhet emot ersättning af en annan sådan. Enligt
Adam Smith är lusten att byta och handla,
hvilken ej finnes hos djuren, gemensam för alla
menniskor. Man får likväl icke förstå detta så,
som om menniskorna i allmänhet bytte endast
för nöjet att byta och köpslå. De drifvas dertill
af samma orsak, som hos dem framkallar all
annan ekonomisk verksamhet, nämligen begäret
att sörja för tillfredsställandet af sina behof och
att göra detta med så ringa arbete och
uppoffring som möjligt. Ingen underkastar sig det
besvär ett byte medför, om han icke har
förhoppning att, med tillhjelp af den förnödenhet
eller tjenst han tillbyter sig, komma i tillfälle
att bättre tillfredsställa sina behof, än med den
han afhänder sig, och således genom bytet
bereda sig en fördel. Då detta vid hvarje byte
naturligtvis gäller bägge parterna, så följer deraf,
att vinsten är ömsesidig, såvida nämligen ej
svek eller misstag begås.
Så länge ett folks ekonomiska utveckling står
så lågt, att hvarje individ eller familj söker att
omedelbart genom eget arbete sörja för alla
sina behof, ega byten mera sällan rum, och de
hafva icke häller den betydelse, som de få,
när menniskorna lärt sig inse fördelarna af
arbetets fördelning. När deremot insigten om
detta vunnit insteg och producenten således i
de flesta fall åstadkommer förnödenheter,
afsedda att fylla andras behof, måste han genom
att bortbyta dessa skaffa sig de förnödenheter
han sjelf omedelbart behöfver. Till en början
voro bytena omedelbara, d. v. s. bestodo i direkt
utbyte af vara mot vara, tjenst mot tjenst. Det
är tydligt, att undanrödjandet af de olägenheter,
som äro förknippade med ett sådant bytessätt,
utgör första vilkoret för att omsättningen skall
blifva af verkligt gagn för den ekonomiska
utvecklingen. Om en person t. ex. förfärdigat
ett bord och önskar att mot detta tillbyta sig
en klädnad, är det en lyckträff, om han, utan
allt för mycket besvär, finner en annan person,
som ej allenast har en klädnad att aflåta, utan
äfven är villig att bortbyta den just mot ett
sådant bord som det ifrågavarande. Om deremot
egaren till bordet först söker att utbyta detta
mot en mera allmänt begärlig och således lättare
afsättlig vara, blir det honom naturligtvis mycket
lättare att sedan i utbyte mot densamma skaffa
sig den önskade klädnaden. En dylik lätt
afsättlig vara får derigenom egenskapen af en
förmedlare mellan bytena, d. v. s. blir ett
bytesmedel, och tjenstgör på samma gång som en
mätare af varornas inbördes bytesvärde. Genom
bytesmedlets användande sönderfaller bytet i
två särskilda förrättningar: försäljning och
köp.
Menniskorna hafva, allt efter olika
samhällsförhållanden, betjenat sig af olika slags
föremål såsom bytesmedel: snäckor, pelsverk,
boskap, spanmål, torkad fisk, tobak, metaller m. m.
I samma mån som metallerna kommo i bruk,
började dessa att företrädesvis användas såsom
bytesmedel, och numera begagnas sådana –
företrädesvis guld, silfver, koppar, brons och
nickel – för detta ändamål i alla civiliserade
land. (Se Handel och Mynt.) C. W.
2. Civilr. Ett skifte, i hvilket frälse- och
kronohemman tillika med dem åsatta räntor
eller endast räntorna gå i utbyte mellan kronan
och enskilda. Det hemman, som kronan lemnar,
kallas byteshemman; det, som kronan
emottager, benämnes vederlagshemman. Den part,
som ej fått full ersättning för lemnad jord, eger
en fordran på jord, och denna kallas
skatterättsfordran. Om, vid byte af räntor,
kronan fått större ränta, än hon lemnat, uppstår
bytesbrist för den enskilde, och denne eger
då hos kronan frälseräntefordran eller,
såsom det också kallas, fordran på
bytesöfverskottsränta. Har deremot kronan fått mindre
ränta, än hon lemnat, uppkommer
vederlagsbrist, och kronan eger då hos den enskilde
en s. k. kronofordran på ränta. –
Rättighet till byte var i Sverige af ålder en
frälseståndet särskildt tillagd förmån och finnes
upptagen i 1723 års adliga privilegier.
Aristokratien har begagnat denna rättighet såsom en
utväg att konsolidera sina jordbesittningar.
Bytesverket har i sin mån bidragit att
inveckla Sveriges kameralväsende, och ehuru dess
praktiska betydelse numera gått förlorad, sedan
expropriationsrätten blifvit ordnad och adelns
rätt att ensam besitta frälsejord upphört, återstå
dock en del äldre bytesfordringar, hvilka ännu
kunna föranleda rättsanspråk. Kbg.
Byte, Krigsbyte, folkr. och krigsv. Med
krigsbyte menas i allmänhet hvad som under
krig tages från fienden; särskildt och vanligen
menar man det byte, som tages till lands. Det
byte, som tages å sjön, kallas merendels pris.
Ursprungligen betraktades ej mindre de
tillfångatagne krigarna och det besegrade folket än ock
det eröfrade landet med deri befintlig offentlig
och enskild egendom såsom segrarens byte. I
den moderna folkrätten – hvars fordringar i
detta afseende praxis i våra dagar i
allmänhet söker att uppfylla – uppställas vissa
hufvudregler. såsom: 1) att privat egendom
skall respekteras, från hvilken regel undantag
medgifves endast om sjelfva kriget med
nödvändighet kräfver användandet af dylik
egendom, samt 2) att segraren i allmänhet får tillegna
sig såsom krigsbyte endast sådan den
fientliga staten tillhörande egendom, som omedelbart
användes vid krigföringen (krigskassor, vapen,
förråd, transportmedel o. s. v.), hvarjämte 3)
segraren under kriget förfogar öfver annan den
fientliga statens egendom, som finnes inom det
af honom intagna området. Jfr Pris och
Reqvisition.
Bytesbref, kamer., ett med K. majits
underskrift försedt dokument, som innehåller
stadfästelse på ett ingånget byte. Kbg.
Bytesbrist, civilr. Se Byte.
Bytesfordran, civilr. Se Byte.
Byteshemman, kamer. Se Byte.
Bytesprojekt [-sjä’kt], kamer., ett på grund
af särskild skattläggning upprättadt förslag till
byte. Kbg.
Bytesskaffare, sjöv. den person, hvars
befattning det är att straxt före måltiderna
utportionera maten till manskapet på ett fartyg
eller i en kasern. R. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
