Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bülow, Friedrich Wilhelm - Bülow, Adam Heinrich Dietrich - Bülow, Karl Eduard von - Bülow, Hans Guido von - Bülow, Frederik Henrik von - Bülow-Cummerow, Ernst von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ställning s. v. om denne stad. Då Napoleon
emellertid riktade sina stridskrafter mot Bautzen, drog
äfven B. sig ditåt och påträffade snart kåren
Oudinot, som var sänd för att uppehålla honom,
slog denna vid Hoyerswerda d. 27 Maj och vid
Luckau d. 4 Juni samt hotade fransmännens
förbindelser. När, efter stilleståndet, kriget åter
utbröt, var B. chef för 3:dje preussiska
armékåren, som tillhörde norra tyska hären under
kronprinsen Karl Johan af Sverige. I spetsen
för denna kår gick han segrande ur slaget vid
Gross-Beeren (d. 23 Aug.), hvarigenom Berlin
räddades från ett anfall af fransmännen. Ett
sådant gjordes dock snart åter under Neys
ledning, men strandade hufvudsakligen på
preussarnas (Bülows och Tauenziens kårers) tapperhet i
slaget vid Dennewitz (d. 6 Sept.). B. och hans
kår deltogo sedan i rörelsen mot Leipzig, i
slaget d. 18 Nov. och i stormningen af
sistnämnde stad d. 19 s. m. Under hela detta fälttåg
hade kronprinsen ständigt obehag af B:s
egensinne, missnöje och olydnad. Efter
fransmännens nederlag besatte B. Westfalen. Derifrån
drog han sig till Holland och inföll slutligen
i Belgien. Han tog sedermera del i slaget vid
Laon (d. 9 och 10 Mars 1814), inneslöt Soissons
och besatte Montmartre d. 31 Mars, då de
förbundne tågade in i Paris. Under fälttåget 1815
förde han 4:de preussiska armékåren och föll
med denna fienden i ryggen under slaget vid
Waterloo samt bidrog väsentligt till de
förbundnes seger. B. dog i Königsberg d. 25
Febr. 1816 såsom guvernör i Öst- och
Vest-Preussen. C. O. N.
2. Bülow, Adam Heinrich Dietrich,
friherre von B., den förres broder, tysk
militärskriftställare, f. 1757, inträdde i preussiska
hären, men tog snart afsked och förde sedan
ett äfventyrligt lif, hvarunder han två gånger
besökte Amerika (1791 och 1795). Genom en
1806 utgifven skoningslös granskning af
fälttåget i Tyskland 1805 (Der feidzug von 1805,
militärisch und politisch beleuchtet) ådrog han
sig förföljelse och blef häktad. Han rymde,
men blef gripen och insatt i fängelse i Riga,
der han dog 1807. B. hade en synnerligen
orolig själ och ett öfversvallande förråd af idéer,
hvarom såväl hans många militära arbeten som
hans sista verk, Coup d’oeil sur le
svedenborgianisme, tillräckligt vittna. Hänsynslöst
blottade han det beståendes brister, och för
deras afhjelpande föreslog han medel, som på
senare tider i flere hänseenden kommit till
heders. Genom sin Geist des neueren
kriegssystems (1799) blef han en af militärliteraturens
klassiske författare. I detta arbete behandlar
han krigskonsten såsom en rent matematisk
vetenskap, uppställer för henne figurer, i hvilka
vinklarna icke få understiga vissa minima,
grundar hela krigföringen på förplägning ur
magasin och lemnar helt och hållet å sido
inflytandet af truppernas andliga stämning.
Dessutom föreskref ver han kringgående rörelser,
företag mot fiendens förbindelselinier och
excentriska återtåg. En annan betydande
skrift af B. är Lehrsätze des neueren krieges
(1805). C. O. N.
1. Bülow, Karl Eduard von, tysk
skriftställare, f. 1803 i Sachsen, företog långvariga
resor och bodde från 1849 på ett af honom
inköpt slott i Schweiz, der han dog 1853. Hans
förnämsta arbeten äro Novellen (1844–48) och
Heinrich von Kleists leben und briefe (1848).
Han utgaf äfven flere äldre författares arbeten
(bl. a. en bearbetning af "Simplicissimus", 1836)
samt "Novellenbuch" (1834–36) och "Neues
novellenbuch" (1841), som innehålla samlingar
af noveller från främmande språk.
2. Bülow, Hans Guido von, den förres
son, tysk pianist, dirigent och skriftställare,
föddes 1830 i Dresden och hade till lärare
Wieck och Liszt i pianospel, Eberwein och
Hauptmann i musikteori samt Wagner i
orkesterledning. Efter flere konstresor stannade
han i Berlin, der han 1855 blef pianolärare i
Sterns konservatorium och 1858 k. hofpianist.
1864 kallades han af Ludvig II till München,
der han efter hvartannat blef hofpianist,
hofkapellmästare och föreståndare för en
musikskola. 1869 flyttade han till Florens. – B.
hör till samtidens mest fulländade pianister
och torde f. n. bland Liszts efterföljare knappt
ega mer än en enda medtäflare, nämligen
Rubinstein. Denne har sin styrka i det eldiga
föredraget; B:s spel deremot karakteriseras af
ett klart förstånd, och han åstadkommer en i
detalj trogen analys af de verk han återgifver.
Derjämte eger han ett otroligt minne, och för
hans tämligen små händer existera inga
svårigheter. Ej mindre utmärkt är han såsom
dirigent. I sin högst anmärkningsvärda
skriftställareverksamhet för olika tidskrifter äfvensom
i sina kompositioner (pianosaker, sånger,
symfoniska dikter) hyllar han den nyromantiska
riktningen; jämte Liszt är han den, som ifrigast
verkat för Wagncrs erkännande. Vigtigare än
hans egna tonsättningar äro hans kritiska
bearbetningar och instruktiva upplagor af äldre
mästare (Scarlatti, S. Bach, E. Bach, Händel,
Gluck, Beethoven och Weber). A. L.
Bülow, Frederik Henrik von, dansk
general, f. 1791 i Nustrup (vid Gram) i Slesvig,
deltog som fänrik i Köpenhamns försvar under
belägringen 1807 och tjenstgjorde en kort tid
i holsteinska fälttåget 1813. Såsom
brigadgeneral utmärkte han sig 1848 och 1849 mot
slesvig-holsteinarna och de tyska
förbundstrupperna. Vid ett utfall från Fredericia d. 6 Juli
1849 slog han fullständigt de slesvig-holsteinska
belägringstrupperna under general Bonin och
dref dem på flykten. Till belöning för denna
glänsande seger utnämndes han till
general-löjtnant. Efter kriget var han kommenderande
general först i Slesvig och sedan på Själland,
tills han 1855 blef danskt sändebud i London.
Död 1858. Genom subskription åvägabragtes
ett monument, som 1861 upprestes å hans graf
på Dybböls kyrkogård.
Bülow-Cummerow, Ernst von, tysk
statsman och författare, f. 1775 i
Mecklenburg-Schwerin, d. 1851 i Berlin, tog ifrån 1802, i
egenskap af pommersk godsegare, liflig del i
förhandlingarna om författningsreformerna i
Preussen. 1812 var han medlem af den s. k.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
