Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Buræus, Johan, lärd. Se Bureus - Buran, meteor., en våldsam hvirfvelvind på de sibiriska stepperna - Burano, stad i italienska prov. Venezia - Buratine, Fr., ett slags popelin-liknande tyg - Burbref, borgarebref. Se Burskap - Burchan, Lamaist religionsl. Se Burkan - Burchard, hertig af Thüringen - Burchard, biskop i Halberstadt - Burchiello, italiensk folkskald - Burckhardt, Johann Karl - Burckhardt, Johann Ludwig - Burckhardt, Jakob - Burckmair (Burgk-, Burk-), Hans (Joann) - Burdach, Karl Friedrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Buraeus, Johan, lärd. Se Bureus.
Buran, meteor., en våldsam hvirfvelvind på
de sibiriska stepperna, hvilken om vintern
åtföljes af häftig snöyra och ofta åstadkommer
stor förlust af kreatur. R. R.
Burano, stad i italienska prov. Venezia, på
en ö i lagunerna, n. ö. om staden Venezia.
Omkr. 7,000 innev. Der tillverkas spetsar
(merletti di B.).
Buratine [byratin], Fr., ett slags
popelin-liknande tyg, med ränning af silke och inslag af
ull.
Burbref, borgarebref. Se Burskap.
Burchan, Lamaist religionsl. Se Burkan.
Burchard, hertig af Thüringen, stamfader
för markgrefvarna af Meissen och de senare
landtgrefvarna af Thüringen samt för det nu
regerande sachsiska furstehuset, blef 892 hertig
och stupade 909 i en strid mot ungrarna.
Burchard, biskop i Halberstadt, var född
i Schwaben, uppträdde först (1068) på
sachsarnas sida i deras strid mot Henrik IV och
understödde sedan dennes motkejsare, Rudolf
af Schwaben. 1085 förmådde han synoden i
Quedlinburg att lysa Henrik IV i bann. Till
följd deraf förklarade kejsaren honom biltog,
men med tillhjelp af slaviska stammar eröfrade
han sitt biskopsstift. När han derefter åter ville
uppställa en motkejsare, blef han mördad af
folket, 1088.
Burchiello [-kie’llå], italiensk folkskald, d.
1448 i Rom, hette egentligen Domenico och
lär hafva erhållit namnet B. till följd af sitt
egendomliga sätt att dikta. På italienska
folkspråket betecknar nämligen uttrycket "verser
alla burchia" skämtsamma, improviserade
verser. B. var till yrket barberare, och hans
rakstuga, der han underhöll kunderna med sina
satiriska och burleska sonetter, var besökt af
höga och låga, lärda och olärda. Hans dikter
äro numera svåra att förstå, ty de öfverflöda
af personliga anspelningar, hvilkas betydelse
gått förlorad. De trycktes första gången 1472
och äro flere gånger omtryckta.
Burckhardt, Johann Karl, tysk
matematiker, f. 1773, d. 1825, blef 1799 naturaliserad
fransman och 1807, efter Lalandes död,
astronom vid "Ecole militaire" i Paris. Han är känd
i synnerhet genom sina Tables de la lune (1812),
som voro de bästa astronomiska tabeller före
Hansens.
Burckhardt, Johann Ludwig, tysk
vetenskapsman, f. 1784 i Lausanne, d. 1817 i Kairo,
begaf sig 1809 till Orienten, reste (under
namnet sjeik Ibrahim) 1812 till Egypten,
färdades uppför Nilen till Dongola och derifrån
genom Nubiska öcknen till Röda hafvet, gjorde
vidare en vallfärd till Mekka och återvände 1815
till Kairo. Sin stora samling (350 band) af
orientaliska handskrifter testamenterade han till
biblioteket i Cambridge. Efter hans död
utgåfvos Travels in Nubia (2:dra uppl. 1822),
Travels in Syria and the holy land (1822),
Travels in Arabia (1829) och Arabic proverbs
(1831).
Burckhardt, Jakob, schweizisk historiker,
f. 1818 i Basel, blef professor i konst- och
odlingshistoria vid universitetet i nämnde stad
och sedan lärare i samma ämnen vid
polyteknikum i Zürich, men återtog sedermera den
förstnämnda anställningen. Han utmärker sig
genom djupgående kritik, klar framställning och
snillrik finhet i uppfattningen äfvensom genom
en ovanlig literaturkännedom. Hans förnämsta
verk äro Cicerone, eine anleitung zur genuss
der kunstwerke Italiens (1855, 3:dje uppl. 1874),
som innehåller en ypperlig karakteristik af
Italiens märkligare konstverk, Die zeit Konstantins
des grossen (1853), Die kultur der renaissance
in Italien (1860; 2:dra uppl. 1869), hvilket
anses för den gedignaste och på detaljer rikaste
kultur- och sedehistoria, som blifvit skrifven
öfver renaissancen, och Geschichte der
renaissance in Italien (1867; utgör fjerde bandet af
Kuglers "Geschichte der baukunst").
Burckmair (Burgk-, Burk-), Hans (Joann),
tysk målare och tecknare för formsnittet, f. i
Augsburg 1473, d. 1531, var näst Dürer och
Holbein sin tids ypperste mästare i Tyskland.
Han var son och lärjunge till målaren
Thoman B. (d. 1523), upptogs 1498 i Augsburgs
målaregille och besökte några år derefter öfre
Italien, der han rönte ett afgörande inflytande
af den venezianska konsten. Efter hemkomsten
slog han sig ned i sin fädernestad, hvilken
sedan blef hufvudorten för hans verksamhet. Hans
första arbeten utgjordes af en serie
framställningar af Roms gamla basilikor (S. Petri, 1501,
S. Giovanni in Laterano, 1502, och S:ta Croce,
1504), hvilka han målade för Katarina-klostret
i Augsburg. Dessa bilder hafva ännu något
tungt och ålderdomligt hos sig, men steg för
steg visar B. allt kraftigare formutveckling, och
redan i det altar af år 1507, som nu tillhör
Augsburgs galleri, hade han arbetat sig fram
till en sant modern stil. B. kan också anses
såsom renaissancens förste hufvudman i
Tyskland. Bland hans öfriga målningar må nämnas
en Madonna med barnet (1510, i Moritz-kapellet
i Nürnberg) och Kristus på korset (1519, i
Augsburgs galleri). Från hans senaste år förskrifva
sig åtskilliga porträtt samt batalj- och
lägerscener m. m. – I sina träsnitt och teckningar
för formsnittet (både bibliska och profana
framställningar) förråder B. en viss frändskap med
Dürer, hvars lärjunge han likväl icke var. De
förnämsta af dessa arbeten äro hans berömda
framställning af Döden (1510) och hans 66 blad
till Kejsar Maximilians triumftåg, af hvilken
ytterst sällsynta serie nationalmuseet i Stockholm
eger ett nästan fullständigt exemplar. – Hans
son, som hade samma namn, tecknade
företrädesvis torneringar och vapenböcker samt var,
liksom fadern, mycket sysselsatt för det
kejserliga hofvets räkning. Den yngre Hans B. lefde
ännu 1559. R-n.
Burdach, Karl Friedrich, tysk fysiolog,
f. 1776, d. 1847 som geheime-medicinalråd
och professor i anatomi i Königsberg, var
författare till Encyklopädie der heilwissenschaft
(1810–12, ny uppl. 1817–19), Vom bau und
leben des gehirns und rückenmarks (1819–25),
Die physiologie als erfahrungswissenschaft (2:dra
uppl. 1835–40) och Der mensch nach der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
