Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bunzlau, stad i preussiska prov. Schlesien - Boul-Schauenstein, Karl Ferdinand - Bounaccorsi, kallad Perino del Vaga, italiensk målare. Se Vaga - Buonaparte, gammal italiensk slägt, ur hvilken Napoleonidernas dynasti utgick. Se Bonaparte - Buonarroti (Buonarotti), Michel Angelo (Michelangelo l. Michelagnolo, -agniolo, -angiolo)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bunzlau, stad i preussiska prov. Schlesien,
regeringsområdet Liegnitz, vid floden Bober.
9,959 innev. (1875). Der tillverkas s. k.
Bunzlau-gods (invändigt blå- och hvitglaserade stenkärl).
– Den 30 Aug. 1813 stod vid B. en träffning
mellan fransmännen och de mot dem förbundna
makterna, hvarvid den ryske fältmarskalken
Kutusov stupade.
Buol-Schauenstein, Karl Ferdinand, grefve
von B., österrikisk statsman, f. 1797, blef 1851
sändebud i London och 1852 utrikesminister
samt president i ministerkonferenserna. Den
vacklande hållning han intog under Krimkriget
(1854–56) bidrog att isolera Österrike och
försvaga dess ställning. Under Wien-konferenserna
1855 förde B. ordet och representerade sedan
Österrike på kongressen i Paris, der han 1856
undertecknade fredsfördraget. Han utgick ur
ministèren 1859 och dog 1865.
Buonaccorsi, kallad Perino del Vaga,
italiensk målare. Se Vaga.
Buonaparte, gammal italiensk slägt, ur
hvilken Napoleonidernas dynasti utgick. Se
Bonaparte.
1. Buonaroti (Buonarotti), Michel
Angelo, eller, såsom han vanligen kallas,
Michelangelo [mikela’ndjelo] l. Michelagnolo,
-agniolo, -angiolo [-a’njolo], italiensk
konstnär, ett af alla tiders största snillen, föddes i
Caprese d. 6 Mars 1475 (enl. florentinsk
tideräkning 1474). Fadern, en florentinare, var då
podestà i Caprese och Chiusi, men familjen
flyttade inom kort till Florens, der den unge
Michelangelo redan 1488 kom i lära hos målaren
Dom. Ghirlandajo. Mejseln lockade honom dock
mera än penseln, och i den af Lorenzo de’
Medici stiftade konstnärsskola, i hvilken han
erhöll sin förnämsta undervisning, underlät han
ej att studera skulpturer såväl från antiken som
från den moderna tiden. Plastiska
marmorarbeten från dessa hans första läroår
(1489–92) äro en Faunmask (Florens), två reliefer:
Madonna vid trappan och den berömda
Centaurstriden (båda i Casa Buonarroti i Florens)
samt en Herkulesstaty (nu förlorad). Af den
ryktbare Lorenzo de’ Medici ("il magnifico")
behandlades den unge konstnären nästan som
en son, och genom umgänget med denne lärde
och konstälskande furste samt med de utmärkte
män, hvilka omgåfvo honom, utvecklades hastigt
hans rika anlag. Men Lorenzo dog redan 1492,
och B. drog sig undan till klostret S. Spirito,
på hvars hospital han egnade sig åt studier i
anatomi. Kom så det oroliga året 1494, då
florentinerna reste sig att förjaga medicéerna. B.,
å ena sidan republikan och frihetsvän, å den
andra med tacksamhetens band fäst vid det
mediceiska huset, lemnade då Florens och begaf
sig till Bologna. Under sin vistelse der utförde
han ett par mindre figurer för den hel.
Dominici marmorsarkofag, näml. den hel. Petronius
och En knäböjande, kandelaberbärande ängel
(sannolikt den, som befinner sig till höger om
åskådaren). 1495 återvände han till Florens,
och från denna tid förskrifver sig den första
målning man känner af honom, näml. en
Madonna med Kristusbarnet och Johannes samt
fyra änglar (ofullbordad temperabild; nu i
Londons nationalgalleri). Samtidigt utförde han
två smärre marmorstatyer: en Johannes, som
man tror sig hafva återfunnit i Pisa (1875), och
en Sofvande Amor (nu försvunnen), hvilken
föranledde hans kallelse och resa till Rom i
Juni 1496. Efter någon tids tvungen
overksamhet utförde han der två marmorstatyer: en
drucken Bacchus (Florens’ nationalmuseum) och
en Kupido (trol. en af dem, som finnas i
Kensington-museum, London) samt den härliga
Pietà, d. v. s. den döde Kristus på sin moders,
knän. Denna sköna marmorgrupp, fullbordad
1499 och sedermera uppställd i Peterskyrkan
i Rom, är det förnämsta af hans plastiska verk.
(En gipsafgjutning finnes i Stockholms
nationalmuseum). B. återkom till Florens 1501 med
beställning på femton statyer för det
Piccolominiska kapellet i Sienas domkyrka; men han
utförde endast fyra, och af dessa hafva tre gått
förlorade. 1503 fick han uppdrag att pryda
Florens’ domkyrka med de tolf apostlarnas
statyer, men han öfvergaf detta arbete, sedan han
påbörjat Matteus, hvilken (ofullbordad) nu finnes
i konstakademien i Florens. En tredje
beställning, som han mottagit 1501, intresserade
honom mera. Det gällde nämligen att af ett äldre,
förhugget och såsom odugligt ansett jätteblock
skapa en "gigant". B. grep verket an, och så
uppkom statyen David, hans andra plastiska
storverk, som fullbordades 1504 och var uppstäldt
framför Palazzo vecchio till 1873, då det
flyttades till akademien. Från B:s vistelse i
Florens 1501–05 förskrifver sig troligen äfven den
Madonna i Brügge, hvilken på goda grunder anses
vara ett verk af B. eller åtminstone huggen i
hans verkstad och efter hans skisser. Till denna
tid hör likaledes en rundbild i tempora, näml.
Den heliga familjen i Uffizi-galleriet i Florens.
– Under hela detta utvecklingsskede förblifver
B. plastiker. Hans sinne tyckes jämförelsevis
ljust och gladt, och hans skapelser sluta sig
otvunget till den då herskande renaissancen.
En genomgripande förändring inträdde, när han
på måleriets område inlät sig i en täflan med
Leonardo da Vinci. De båda mästarna fingo
1504 uppdrag af staten att med freskomålningar
ur Florens’ krigshistoria smycka hvar sin vägg
af stora rådssalen i Pal. vecchio. Den ene
skulle framställa slaget vid Anghiari, den andre
en scen från florentinernas krig med pisanerna.
B. öfvertog utförandet af den sistnämnda
uppgiften och hade 1505 fullbordat sin kartong:
Badande florentinska soldater öfverrumplas af
fienden. Ingendera af dessa målningar blef
utförd, och kartongerna äro för länge sedan
förstörda. B:s känna vi dock till en del genom tvänne
gravyrer, den ena af Marcanton (en grupp af
tre figurer, "Klättrarna"), den andra af Agostino
Veneziano (en annan grupp af figurer till samma
kartong). En på Holkam-hall (England)
befintlig målning i grisaille påstås återgifva
kartongen i dess helhet, men denna målnings
anspråk på trohet i återgifningen är mer än
tvifvelaktigt. B:s kartong blef, så länge den fans
i behåll, föremål för det ifrigaste studium af
de yngre konstnärerna, bl. a. Rafael.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
