Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Buffon, George Louis Leclerc, grefve af - Buffone, Ital., narr, komisk sångare. Jfr Buffo - Buffonneri, tokigt upptåg, gyckel, tokeri - Bufo, zool. Se Padda - Bug, namn på tvänne floder i Ryssland - Bugeaud, Thomas Robert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af franska vetenskapsakademien, och samtidigt
blef han intendent vid "Jardin du roi" (hvilken
sedermera fick namnet "Jardin des plantes").
Under B:s förvaltning blef denna institution
en mönsteranstalt i fråga om samlingarnas
rikedom och vetenskapliga anordning. De
iakttagelser och jämförelser han der blef i tillfälle
att göra kommo honom på den tanken att
utgifva en allmän naturalhistoria. Redan 1739
började han egna sig åt den stora uppgiftens
lösning, och efter tio års arbete tillsammans
med anatomen Daubenton, åt hvilken han
öfverlemnat beskrifningen af formerna och den
anatomiska afdelningen, utgåfvos 1749 de tre
första banden af Histoire naturelle, générale
et particulière, avec la description du cabinet
du roi. 1767 hade utkommit femton delar,
hvilka behandla teorien om jordens daning samt
menniskans och djurens naturalhistoria.
1774–89 utgåfvos sju band, som utgöra ett
supplement till de förra och af hvilka det femte bildar
ett sjelfständigt helt, hvari B. framhöll de
vulkaniska krafternas inverkan på jordens
utveckling; i sin första teori hade han uteslutande
fäst sig vid de neptuniska krafterna. 1770–83
offentliggjordes ytterligare nio delar, innehållande
foglarnas naturalhistoria, utarbetad utan
Daubentons tillhjelp, och 1783–88 utgåfvos fem
delar, omfattande mineralogien – den svagaste
delen af B:s verk. (De återstående delarna,
hvilka innehålla reptiliernas, fiskarnas och
hvaldjurens naturalhistoria, utarbetades af Lacépède
och utkommo 1788–1804.) Åren 1774–1804
utgafs en ny upplaga, i hvilken de anatomiska
beskrifningarna äro utelemnade och
supplementet omarbetadt. Af de ännu tillgängliga
upplagorna intaga Lamouroux’ och Desmarests
(1824–32) samt Cuviers (1825–26) de främsta
rummen. Bland de många fortsättningarna –
"Suites à Buffon" – är Rosets den bästa.
B:s vetande var icke grundligt, hans
forskningar icke djupgående, och hans betydelse
ligger ej i epokgörande upptäckter eller
systematisering och vetenskapliga definitioner. Det
stränga systematiserandet föraktade han såsom
ett onödigt band på naturåskådningen. Han
ville beskrifva, ej katalogisera, naturen. Också
sökte han i sina naturskildringar visa
obehöfligheten af den genom Linné skapade systematiken.
Framtiden visade dock, att vetenskapen, för att
vinna reda, var tvungen att gå den af Linné
utstakade vägen, och B. sjelf, Linnés värdigaste
motståndare, kunde ej undgå att i sina
naturskildringar mången gång gifva hänvisning på
ett samband i naturen, hvilket, uttryckt i ord,
äfven kunde tjena såsom en karakter, ett stycke
klassifikation; men det har jämväl visat sig, att
B:s opposition mot den linnéanska riktningen
hade ett visst berättigande, efter som
naturalhistorien såsom vetenskap var nära att
förvandlas till ett lexikon. Den friska anda i
naturåskådningen, som efter B. uppblomstrade i
Frankrike och satte nytt lif i det linnéanska
systemet, hade en god del af sina rötter i den
jordmån, som B. odlat. B. egde en klar insigt i
flere af naturvetenskapens hufvudfrågor, och
med stort skarpsinne förstod han att ur det
enskilda draga slutsatser om det allmänna. Hans
lifliga fantasi förledde honom dock ofta att
begå misstag. Hans teorier om jordens
uppkomst och utveckling bedömas på följande sätt
af Cuvier: "Det är omöjligt att i alla deras
delar försvara vare sig den första eller den
andra af B:s teorier om jordens daning. Denna
komet, som tager med sig stycken ur solen,
dessa glödande planeter, som småningom
afkylas, somliga hastigare an andra, dessa
organiska varelser, som efter hand uppträda på
planeternas yta, i mån som dennas temperatur
sjunker, äro i verkligheten endast
inbillningsfoster. B. var emellertid den förste, som klart
visade, att jordklotets nuvarande tillstånd är
resultatet af en mängd på hvarandra följande
förändringar, af hvilka vi ännu kunna finna
spår. Det var han, som först ledde forskarens
uppmärksamhet på de företeelser, genom hvilka
man kan få ett begrepp om dessa förändringar".
I stilens harmoni, i bildernas prakt, i uttryckets
adel och värdighet står B. ännu oöfverträffad.
1753 invaldes han i Franska akademien, och
det var i det tal, hvarmed han gjorde sitt
inträde i detta samfund som han yttrade de
bekanta orden: "le style est de l’homme même".
(I de flesta upplagorna af hans tal har
emellertid detta yttrande blifvit ändradt till: "le
style c’est l’homme", stilen är menniskan). I
smak och eleganta lefnadsvanor var han en
trogen spegelbild af den förfinade tid, i hvilken
han lefde. B. dog d. 16 April 1788. – Den
bästa upplagan af hans samlade arbeten, Oeuvres
complètes de B., utgafs 1825–29 af A. Richard.
En bildstod af B. upprestes redan under hans
lifstid vid ingången till naturaliekabinettet i
Paris, och kort efter hans död uppsattes en
annan i Montbard. Sedan 1856 finnes en staty
af honom på Champs Elysées i Paris.
Buffone, Ital, (Fr. bouffon), narr, komisk
sångare. Jfr Buffo.
Buffonneri (Fr. bouffonnerie, af bouffer, blåsa
upp kinderna), tokigt upptåg, gyckel, tokeri.
Bufo, zool. Se Padda.
Bug, namn på tvänne floder i Ryssland. 1)
Vestra B. rinner upp i nordöstra Galizien,
bildar under en del af sitt lopp Polens
östgräns, flyter derefter inom detta land och
mynnar ut i Weichseln vid Novo Georgievsk (Modlin).
Längd 750 kilom. (102 mil). Floden, som
upptager bl. a. Narev, från h., är segelbar från sin
nordvestra krökning. – 2) Östra B. l. Bog,
forntidens Hypanis, rinner upp i Podolien,
nära Volhyniens gräns och löper i sydöstlig
riktning åt Svarta hafvet. Den är 820 kilom.
(111 mil) lång, men, till följd af de många
sandbankarna och forsarna, icke segelbar.
Bugeaud [bysjå], Thomas Robert, markis
de la Piconnerie, hertig af Isly, fransk marskalk,
f. 1784, ingick 1804 i armén och blef 1831
maréchal de camp (brigadgeneral) samt
deputerad för Périgueux. Såsom deputerad gjorde
han sig allmänt hatad genom den fientliga
hållning han intog mot den allmänna rösträtten,
valreformen och den fria pressen. 1836 blef
han befälhafvare i Oran för att bekämpa
Abd-el-Kader, och året derpå afslöt han en traktat med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
