Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Buch, Leopold von - Buchan, Elisabeth - Buchanan, George - Buchanan, Claudius - Buchanan, James - Buchanan, Robert - Buchanisternas sekt. Se Buchan - Buchara, ett kanat och en stad i Asien. Se Bokhara - Buchariet (Bokariet), asiatisk stat. Se Bokhara - Buchau, stad i würtembergske Donau-kretsen - Buchau, småstad i böhmiske kretsen Eger - Bucher, Anton von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
land och vistades tvänne år (1806–08) i
Skandinavien, hvarvid han fäste uppmärksamhet på
den svenska vallens höjning. B:s åsigter om
vulkanernas bildningssätt, som gifvit anledning
till så mycken diskussion, ega numera knappast
några anhängare; men med stor framgång
framhöll han nödvändigheten af försteningarnas
noggranna studium för kännedomen om de
sedimentära berglagrens åldersförhållande. Bland
hans arbeten må nämnas: Reise durch
Norwegen und Lappland (1810), Geognostische karte
über Deutschland (1826; 5:te uppl. 1843), Ueber
die Eisensteinlager in Schweden (1810), Ueber
die ursache der verbreitung der erratischen
blöcke der Alpen (i "Abh. d. Berliner akad."
1804–11) och Zu Sefström’s aufsats über
skandinavische geröllfurchen (1838). E. E.
Buchan [böckön], Elisabeth, sektstifterska,
f. 1738 i Skotland, stiftade 1779
buchanisternas sekt, som hade gemensam egendom,
förkastade äktenskapet och trodde, att dess
medlemmar blefvo lefvande upptagna i himmelen.
Sekten har på senare tiden åter dykt upp. B.
dog 1791, men begrofs icke förrän 1846,
emedan hon profeterat, att, om man betviflade
hennes lära, hon skulle före den tiden uppstiga
från de döda.
Buchanan [böcka’nan], George, skotsk lärd,
f. 1506, gjorde sina studier i Frankrike och
anställdes 1534 som lärare för en af Jakob V:s
oäkta söner, James Stuart, sedermera grefve
Murray. En emot munkarna riktad latinsk
smädedikt ådrog honom fängelse, men han
undkom snart till kontinenten och förde sedan ett
kringflackande lif. Då han en gång i Portugal
satt fängslad för sina religiösa åsigters skull,
skref han en metrisk latinsk öfversättning af
psaltaren, Paraphrasis psalmorum Davidis (tryckt
1567). 1560 kom han tillbaka till Skotland, der
han blef Maria Stuarts lärare i det latinska
språket. Han bekände sig då öppet till
calvinismen. 1566 blef han föreståndare för
universitetet i S:t Andrews, der han införde många
förbättringar. Hans religiösa och politiska
grundsatser förde honom öfver till regentens, grefve
Murrays, parti, och efter Marias störtande
anställde denne honom som lärare för Jakob VI,
hvilken fick honom att tacka för sina goda
kunskaper. 1571 utgaf B. sin Detectio Mariae reginae,
ett häftigt angrepp mot Maria Stuarts karakter
och vandel. Han blef sedermera sigillbevarare
och medlem af statsrådet. I sitt arbete De jure
regni apud scotos (1579) förfäktade han folkets
rättigheter emot regenten. B. dog i fattigdom
1582. S. å. utkom hans stora, på klassisk latin
skrifna, Rerum scoticarum historia. B. var
äfven en af den nyare tidens utmärktaste
latinske skalder. Hans samlade arbeten utkommo i
ny uppl. 1715.
Buchanan [böcka’nan], Claudius, engelsk
missionär, f. 1766, kom 1796 som Ostindiska
kompaniets kommissionär till Kalkutta, der han
utvecklade en rastlös verksamhet och bl. a.
upprättade ett läroverk, hvars ändamål var att
meddela kunskap om den orientaliska literaturen,
samt ett institut för bibelns öfversättande till
de orientaliska språken. 1808 återvände han till
England, sedan han undanrödt de hinder, som
regeringen förut uppställt mot Ostindiska
kompaniets missionsverksamhet. Genom en broschyr
om nyttan af en kyrklig författning för Indien
medverkade han i betydlig mån till den
parlamentsakt, hvarigenom en sådan författning
1813 kom till stånd. B. öfversatte Nya
testamentet på persiska och hindostanska. Hans
Christian researches in India utkom 1858. Död
1815.
Buchanan [böcka’nan], James, president i
Förenta staterna, f. 1791 i Pennsylvania, blef
1812 advokat och fick stor praktik, invaldes
1814 i sin födelsestats legislatur och 1820 i
kongressen, der han hade plats till 1831. S. å.
skickades han som minister till Petersburg, der han
afslöt det första handelsfördraget mellan
Ryssland och Amerika. B. utöfvade detta ämbete
till 1834, då han blef senator. 1845
utnämndes han till statssekreterare. 1849 drog han sig
tillbaka till privatlifvet, uppställdes 1852 som
kandidat till presidentskapet, utnämndes 1853
till sändebud i London och deltog som sådan
i den s. k. konferensen i Ostende (1854), der
han förklarade, att det var en nödvändighet för
Amerika att komma i besittning af Cuba. 1856
blef han efter en het valstrid Förenta staternas
president. Han uppträdde som sådan oförtäckt
till förmån för slafveriet och kom 1860 i spändt
förhållande till kongressen rörande sin
maktbefogenhet. När han d. 4 Mars 1861
öfverlemnade styrelsen åt Abraham Lincoln, var allt
moget för det inbördeskrig, som utbröt kort
derefter. Död 1868.
Buchanan [böcka’nan], Robert, engelsk skald,
f. 1841, började sin skriftställarebana 1863 med
en samling Undertones (3:dje uppl. 1870), på
hvilken följde Idyls and legends of Inverburn
(1865, ny uppl. 1870) och London poems (1866,
ny uppl. 1870). 1866 utgaf han en intressant
samling af öfversättningar från de
skandinaviska språken: "Ballad stories of the affections"
(ny uppl. 1869). Sedan dess har han
offentliggjort en mängd lyriska, episka och
dramatiska alster, af hvilka flere ega högt värde. B.
har äfven uppträdt som kritiker. Hans
Poetical and prose works utkommo samlade 1874.
Buchanisternas sekt. Se Buchan.
Buchara, ett kanat och en stad i Asien. Se
Bokhara.
Buchariet (Bokariet), asiatisk stat. Se
Bokhara.
Buchau. 1) Stad i würtembergske
Donaukretsen. 2,366 innev. (1875). Slott, fordom säte
för ett riksabbotstift B. och en i 10:de årh.
grundad fruntimmersstiftelse. 1806 tillföll det
Würtemberg. – 2) Småstad i böhmiske kretsen
Eger, s. ö. om Karlsbad. 1,797 innev. En
jernhaltig mineralkälla. I närheten ruiner af
bergslottet Hartenstein.
Bucher, Anton von, tysk homilet, f. 1746
i München, d. 1817 som domkapitelsledamot
och skoldirektionsråd i sistnämnde stad, gjorde
sig högt förtjent om det bajerska skolväsendets
utveckling och vann i synnerhet anseende för
den kraft, hvarmed han anföll jesuiterna. Mot
dem riktade han alla sina skrifter, hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
