Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brouwallia L. bot, - Browallius, Johan - Brovandring. Se Bro - Brown, Robert - Brown, John - Brown, Charles Brockden - Brown, Robert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stjelk och ljusblå blommor, äfvensom B. elata,
med styf och upprätt stjelk samt mera mörkblå
blommor. Båda äro ettåriga örter, som
härstamma från Syd-Amerika, och odlas som
prydnadsväxter. Slägtet är uppkalladt efter biskop
J. Browallius. Denne "var före sin
biskopsutnämning mycket krypande, hvarför Linné
kallade en växt Browallia demissa (af Lat.
demissus, krypande, beskedlig), men som biskop
visade han sig mycket stolt, då Linné tillade en
ny art, nämligen B. elata (af Lat. elatus, hög,
stolt. Som riksdagsman gjorde B. sig känd
som en opålitlig partigängare, och tillade då
Linné en tredje art B. alienata (af Lat.
alienatus, skild, affallen.)" Ldt.
Browallius, Johan, biskop, vetenskapsman,
f. 1707 i Vesterås, blef 1720 student i Upsala,
1729 filos. magister, 1731 prest och 1737
professor i fysik vid Åbo universitet. 1740 blef
han teol. doktor, 1740 teologie professor och
1749 biskop i Åbo. Under riksdagarna
1746–47 och 1751–52 var han ledamot af
presteståndet. Död 1755. – B. utmärkte sig för en
mycket mångsidig begåfning samt högst
sällsynt arbetsförmåga och viljekraft. Bland hans
många arbeten, af naturvetenskapligt,
humanistiskt och teologiskt innehåll, må nämnas
Examen epicriseos siegesbaeckianae (1741), ett till
försvar för det linnéska sexualsystemet
utgifvet arbete, som aftrycktes i Holland, samt
Betänkande om vattuminskningen (1755), en
vederläggning af den då gängse förklaringen af den
bottniska kustens höjning. 1746 genomdref B.
det beslutet att en ny finsk bibelöfversättning
skulle utgifvas, och han deltog sjelf verksamt
i hennes utarbetande. Som politisk person var
han ytterst ifrig "hatt", och under sin korta
riksdagsmannabana svingade han sig upp till
en af partiets ledare. Till sin karakter har
B. blifvit mycket olika bedömd; han tyckes i
sjelfva verket hafva i hög grad egt hattpartiets
både förtjenster och fel. E. G. P.
Brovandring. Se Bro.
Brown [braun], Robert, engelsk sekterist,
f. 1549, uppträdde 1580 i Norwich som
predikant och motståndare till såväl den episkopala
som den presbyterianska kyrkan. Han
fängslades, men frigafs inom kort, fortsatte derefter
sin häftiga opposition, bannlystes sedan af en
biskop och underkastade sig slutligen,
åtminstone till det yttre, statskyrkan. Död 1630 i
fängelse. B:s anhängare, brownisterna,
ansågo, att hvarje särskild församling borde vara
ett oberoende helt, en egen kongregation (deraf
namnet kongregationalister). Efter sin
andre ledare, Henry Barrowe, fingo sektens
medlemmar äfven namnet barrowister.
Förföljda i England, utvandrade de till Holland,
blefvo der af J. Robinson reformerade och
kallades derefter independenter. 1643
återvände de till England.
Brown [braun], John, engelsk läkare, f.
1735 i Skotland, d. 1786 i London, utgaf 1780
sitt stora verk Elementa medicinae, i hvilket
han utvecklade grundsatserna till ett nytt
system, enligt hvilket lifvet beror på en retning
("incitation") och alla sjukdomar uppkomma
antingen af brist på retning eller af
öfverretning. Hans teorier vunno föga erkännande inom
England och Frankrike, men mottogos med stor
hänförelse i Tyskland (hvarest Röschlaub och
Marcius vidare utvecklade dem) och uti Italien.
Brownianismen förberedde en klarare
uppfattning af lifvet och dess företeelser,
förenklade terapien och undanträngde den förut
herskande humoralpatologien. B:s skrifter utgåfvos
1804 af hans son William Cullen B.
Brown [braun], Charles Brockden,
amerikansk romanförfattare, f. 1771 i Filadelfia, d.
1810, redigerade 1803–08 "Literary magazine"
och 1806–10 "American register". Hans första
och mest betydande arbete var Wieland (1798),
med hvilket den sjelfständiga amerikanska
romandiktningen kan sägas börja. Till detta slöto
sig Ormond (1799), Arthur Merryn (1800) och
Edgar Huntley (1801), hvilka alla vittna om stor
uppfinningsförmåga och rik fantasi samt ega
mycken finhet i den psykologiska teckningen.
B:s samlade arbeten utkommo i ny upplaga
1857.
Brown [braun], Robert, engelsk botaniker,
f. 1773 i Montrose, deltog 1801 i kapten
Flinders’ vetenskapliga expedition till Nya Holland,
der han qvarstannade efter Flinders’ afresa.
Han genomströfvade sedermera den australiska
kontinenten, Van Diemens land och öarna i Bass
sund samt återvände 1805 med en samling af
4,000, till störste delen nyupptäckta, växtarter.
Sistnämnda år anställdes han som bibliotekarie
hos J. Banks, hvars storartade bibliotek och
samlingar han sedan (1820) ärfde. 1849 blef
han president i Linnaean society i London.
Död 1858 som custos vid British museum. –
B. är Englands erkändt störste botaniker.
Särskildt i fråga om de tropiska landens floror
inlade han stor förtjenst. Han var den förste,
som vetenskapligt beskref Australiens flora, i
Prodromus florae Novae Hollandiae (1810),
Remarks on the botany of terra australis (1814)
och Supplementum primum florae Novae
Hollandiae (1830). Derjärnte bearbetade han andras
samlingar från olika trakter af jorden (Java,
Abessinien, Kongo-floden och det inre af Afrika)
samt utgaf den botaniske delen af berättelserna
om de arktiska expeditioner, som utfördes af
J. Ross, Parry, E. Sabine och Franklin. B:s
största betydelse ligger deri, att han införde
den botaniska morfologien på en vetenskaplig
bana, i det han, utgående från teorien om
växternas metamorfoser, städse genom att troget
iakttaga naturen sökte vinna enhet i
mångfalden. Äfven om den botaniska systematiken
och växtfysiologien gjorde han sig mycket
förtjent, derigenom att han skapade en
vetenskaplig princip för det naturliga växsystemet
och upptäckte den s. k. Brownska
molekularrörelsen, hvarmed betecknas den rörelse,
som eger rum bl. a. hos frömjölets
mikroskopiska partiklar. B. var vidare den förste, som
lemnade en fullständig framställning af
fröknoppens byggnad och utveckling; han
bekräftade derigenom den redan af Amici gjorda
upptäckten att pollenkornen gro på pistillens
märke och att pollenrören framtränga ända till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
