Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Braunschweig (Brunsvig), hertigdöme i norra Tyskland - Braunschweig, hufvud- och residensstad i hertigdömet af samma namn - Braunschweig-grönt, kem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
huset Braunsehweig-Wolfenbüttel, hvilket den nu
regerande hertigliga linien tillhör. Stiftaren af
denna linie var August, kallad "senex
divinus" (den gudomlige gubben), en utmärkt regent
och grundligt bildad man. Han dog 1666 vid 88
års ålder. Hans två äldste söner och ättlingar
regerade till 1735, då B. tillföll den af hans
tredje son stiftade bilinien Braunschweig-Bevern.
Den förste regenten af denna linie, Augusts
sonsons son Karl (1735–80), sänkte, genom sitt
slöseri och genom försök att realisera en mängd
vidlyftiga planer, landet i stor skuld, från hvilken
dock hans son Karl Vilhelm Ferdinand
(1780–1806) till en del lyckades att befria det. Den
sistnämnde sårades dödligt i slaget vid
Auerstädt, der han var preussisk öfverbefälhafvare, och
hans land införlifvades enligt Tilsit-freden (1807)
med det nybildade konungariket Westfalen. Den
sistnämndes son Fredrik Vilhelm, som 1805
ärft det schlesiska furstendömet Oels,
återinsattes 1813 i sin faders hertigdöme, men
stupade redan 1815 i slaget vid Quatrebras. Han
efterlemnade två omyndiga söner. Den äldre,
Karl (1815–30), stod under förmynderskap af
d. v. prinsen-regenten i England (sedermera
Georg IV), men själen i den mycket
patriarkaliska styrelsen var grefve Münster, hvilken
liksom förmyndaren uppehöll sig i London.
1820 återställdes dock
landständer-författningen; men ehuru denna stod långt efter sin
tid, erkändes hon icke af den 1823
myndigvordne Karl, hvilken fortfor att regera på det
gamla tyska furstemanéret. Detta framkallade
1830 ett uppror, hvarvid hans residens
stormades och stacks i brand och han sjelf grep
till flykten. Hans broder Vilhelm (f. 1806),
som ännu regerar, öfvertog styrelsen först
provisoriskt, men hyllades 1831 såsom hertig af
B., med magnaternas och Tyska förbundets
samtycke. Under samverkan mellan regeringen och
ett ständernas utskott har under hans tid den
ännu gällande grundlagen blifvit utarbetad. Den
första reformerade "landesversammlung"
sammanträdde 1833. Flere vigtiga reformer
vidtogos på denna och följande församlingar; stora
anslag beviljades till jernvägsbyggnader, 1837
upphäfdes åtskilliga qvarstående, jorden
betungande feodalrättigheter, och 1844 inträdde B.
i preussisk-tyska tullföreningen. 1848 kunde, till
följd af regeringens tillmötesgående, flere vigtiga
lagförändringar vidtagas utan svårare konflikter.
Det stadgades då, att domstolsförhandlingarna
skulle ske muntligt och offentligt, att jury skulle
döma i brottmål, hvarjämte pressfrihet infördes
och förbudet mot giftermål mellan judar och
kristna upphäfdes m. m. 1851 skedde
väsentliga förändringar i val-lagen, och 1864 infördes
näringsfrihet. Under tyska kriget 1866 sökte
hertigen i början hålla sig neutral, men slöt
sig snart till Preussen. S. å. inträdde B. i
Nordtyska förbundet, och sedan 1871 är det
en lem af Tyska riket. Hertigen af B. är den
ende nordtyske furste, som – trots
representationens enstämmiga begäran – ej afslutit
militär-konvention med Preussen. Som med
den nu regerande hertigens död den
B.-Wolfenbüttelska linien utslocknar, har frågan om
landets framtida öde flere gånger varit på tal.
Regeringen förklarade 1872, att den 1832
stadgade successionsordningen skall träda i
gällande kraft och arfsrätt således tillkomma den
ända till 1866 i Hannover regerande, men då
af Preussen förjagade grenen af welfiska huset.
Men till följd af det spända förhållandet mellan
huset Hannover och Preussen torde en sådan
eventualitet vara mindre sannolik. Snarare torde
saken gestalta sig så, som ett utskott af
"landesversammlung" 1871 föreslog, nämligen att
tyske kejsaren vid inträffande tronledighet
öfvertager styrelsen och handhafver densamma, tills
en erkänd tronföljare är "oförhindrad att
definitivt tillträda regeringen". J. Th. W.
Braunschweig, hufvud- och residensstad i
hertigdömet af samma namn, flackt belägen i en
jernvägsknut vid floden Ocker. 66,277 innev.
(1875). Staden har en ålderdomlig prägel och
är oregelbundet byggd. De forna
fästningsverken hafva förvandlats till intagande
promenader. Bland offentliga byggnader märkas
residenset, prydt med ett härligt fyrspann i
koppar och kolossala ryttarestoder af hertigarna
Karl Vilhelm Ferdinand och Fredrik Vilhelm,
tvänne rådhus (det ena från 14:de och 15:de
årh., i renaste gotiska stil),
jernvägsstationshuset, teatern, vidare den i rundbågsstil af
Henrik Lejonet (1173) grundlagda domkyrkan,
med grundläggarens och hans gemåls, Matildas,
grafvård samt en krypta, welfiska husets
familjegraf. I närheten af denna kyrka står en
af sistnämnde furste (1166) upprest pelare
med ett bronslejon. Bland öfriga minnesmärken
må nämnas en 23 m. (77,5 f.) hög jernobelisk
samt ett monument öfver Lessing (som föddes i
denne stad 1729) och straxt utom staden "das
Schill-denkmal", öfver några derstädes 1800
nedskjutna deltagare i F. von Schills friskara.
Det hertigliga museet innehåller en högst
värdefull samling konstsaker. Bland läroanstalter
framstår "Collegium carolinum" (grundlagdt
1745), ett på åtta fackskolor deladt polytekniskt
läroverk. Staden har många
välgörenhetsinrättningar. Industrien (cikorie-, hvitbetssocker- och
yllefabriker) är betydlig. Vida berömd i norden
var den i B. tillverkade "mumman". Två gånger
årligen hålles der (alltsedan 1498) stor marknad
("messe"). – Anläggningen af borgen
Dankwarderoda (861) på Ockers venstra strand lär
hafva gifvit första anledningen till B:s
uppkomst. Dess namn förekommer i urkunder ända
från år 1031. B. fick stadsrätt af Henrik Lejonet,
som äfven började att befästa platsen. På
1200-talet ingick det i Hanseförbundet (blef
"quartierstadt", d. v. s. hufvudort i ett af
förbundets fyra distrikt) och köpte sig åtskilliga
rättigheter af landets hertigar. 1528 öfvergick
det till reformationen, sjönk sedan genom
Hansans förfall, brandskattningar under trettioåriga
kriget och inre split betydligt i anseende och
välmåga samt tvangs 1671 att fullständigt
underkasta sig hertigarna af Braunschweig. Dessa
hafva sedan 1753 ständigt haft sitt residens i
staden.
Braunschweig-grönt, kem., en grön, af
basiskt kopparkarbonat eller basisk kopparklorid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
