Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 2. Barometer - Capitularis / 1051-1052 (1878) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brandt, Enevold - Brandt, Johan Nils - Brandt, Heinrich von - Brandt, Frederik Peter - Brandtelegraf - Brandy, Eng., drufbränvin, konjak - Brandywine creek, liten å i nordamerikanske staten Delaware - Brandicki, Jan Klemens - Brandicki, Xavery - Braniss, Kristlieb Julius - Brankovics, Georg - Branle, Fr., vackling, svängning - Branstad, socken i Malmöhus län. Se Brandstad - Brant (Brandt), Sebastien

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

under en lek hårdt slagit konungen). Tre
dagar senare blef han halshuggen och steglad.
B. var en obetydlig och obildad, men mycket
inbilsk och njutningslysten man och kan ej
sägas hafva något ansvar för Struensees
missgrepp. E. Eg.

Brandt, Johan Nils, läkare, filantrop, f. 1760
i Ystad, blef 1779 student i Lund och
promoverades 1790 till medicine doktor. 1792
bosatte han sig i Stockholm och vann snart en
vidsträckt praktik. Han uppoffrade stora summor
på inrättande af söndagsskolor och
välgörenhetsinrättningar i både Stockholm och landsorten,
hvarför ständerna vid 1809 års riksdag beslöto
att genom en tacksägelseadress betyga honom
sin aktning. 1811 utnämndes han till
generaldirektör för Stockholms samtliga
barmhertighetsinrättningar. (Denna befattning upphörde 1813,
då särskilda styrelser inrättades.) Död 1822.

Brandt, Heinrich von, preussisk general
och militärförfattare, f. 1789, d. 1868,
kämpade 1808 i Spanien såsom löjtnant i
Weichsel-legionen och blef 1850 generallöjtnant. Hans
förnämsta verk äro Handbuch für den ersten
unterricht in der höheren kriegskunst (1829),
Grundzüge der taktik der drei waffen (3:dje
uppl. 1859), Der kleine krieg (2:dra uppl. 1850)
och den intressanta sjelfbiografien Aus dem
leben des generals A. H. von Brandt (2:dra uppl.
1870).

Brandt, Frederik Peter, norsk jurist, f.
1825 i Åmlid, blef student 1842 och juridisk
kandidat 1846 samt anställdes 1849 såsom
universitetsstipendiat i lagfarenhet. 1862 blef han
professor i juridik i Kristiania. B. har flere
gånger varit förman i det akademiska kollegiet,
vid åtskilliga tillfällen representerat sitt
universitet vid andra högskolor och länge varit
medlem af Kristiania stads styrelse. Han har
bl. a. utgifvit "Kristian IV:s norske lovbog af
1604" (1855, tillsammans med Fr. Hallager)
och Fremstilling af Norges dömmende
institutioner i ældre tider (1851 i Langes tidskrift)
samt grundlagt den förkortade bearbetning af
"Retstidenden" som utkommer under namn af
"Repertorium for norsk lovkyndighed". Hans
största arbete är Den norske tingsret (1867).
B. har äfven utgifvit några öfversättningar af
fornnordiska sagor. Y. N.

Brandtelegraf. Inom en stad med ordnadt

brandväsende finnas
vanligen flere brandstationer,
hvilka äro sins emellan
förenade med telegraf, för
att kunna ögonblickligen
meddela sig med
hvarandra. På hvarje stations
område kan man derjämte från
vissa ställen med
elektricitet signalera, när eld
utbrutit. De för detta
ändamål afsedda apparaterna
äro anbragta i s. k.
brandskåp. Dessa kunna vara
af mycket enkel
beskaffenhet, då man för att
åstadkomma signalen endast

behöfver trycka på en knapp, eller mera
fullständiga, i hvilket fall man kan telegrafera allt
hvad man önskar och äfven mottaga svar.

I de stockholmska brandskåpen (se fig.)
gifves signalen derigenom att man sakta drager i
ett snöre. Dervid sättes ett löpverk i gång, och
apparaten telegraferar automatiskt till
brandstationen, hvilken i sin ordning alarmerar de
andra stationerna.

Brandy [-di], Eng. (af Forneng. brandwine,
bränvin), drufbränvin, konjak.

Brandywine creek [-dioein krik], liten å i
nordamerikanske staten Delaware. Amerikanerna
blefvo d. 11 Sept. 1777 på B:s stränder
besegrade af engelsmännen.

Branicki [-ni’skj]. 1. Jan Klemens, grefve
af B., polsk stor-hetman, f. 1688, fick af August
III flere höga värdigheter, men sällade sig efter
dennes död till det republikanska partiet. Han
ämnade sjelf blifva konung, men måste fly för
Czartoryskiernas parti, hvarefter han uppehöll
sig i Ungern, tills han 1764 kunde återvända
till Polen. Död 1771. – 2. Xavery B., af en
annan familj, polsk kronstorfältherre, var
anförare för de trupper, som 1772 bekämpade
Bar-konfederationens anhängare, samt medlem
af konfederationen i Targovics 1792 och
gynnare af Katarina II:s planer.

Braniss, Kristlieb Julius, tysk filosof, f.
1792 i Breslau, blef 1825 privatdocent och 1833
filosofie professor i nämnde stad. Död 1873.
Påverkad af Hegel och ännu mer af H.
Steffens, uppgjorde B. ett filosofiskt system, i
hvilket han utgår från den "rena verksamheten",
liksom Hegel utgått från det "rena varat". Hans
bästa arbete är Geschichte der philosophie seit
Kant (1842), af hvilket han likväl ej
fullbordade mer än en del af inledningen, nämligen
den grekiska filosofiens historia. Såsom
politiker gjorde han sig bekant genom skriften Die
deutsche nationalversammlung und die
preussische konstitution (1848).

Brankovics [-vitsch], Georg, furste af
Serbien 1425–47, besegrades 1426 af sultanen
Murad II, men återvann sin oafhängighet genom
Johannes Hunyades’ segrar 1440. När hån sedan
råkade i strid med denne, flydde han till
Ladislavs af Ungern, men fick af honom ingen hjelp.
Han dog 1457 i turkisk fångenskap.

Branle [brangl], Fr., vackling, svängning; en
på Ludvig XIV:s tid bruklig dans. –
Branlera, vackla, svänga.

Branstad, socken i Malmöhus län. Se
Brandstad.

Brant (Brandt), Sebastian, tysk satirisk
skald, f. 1458 i Strassburg, d. derstädes 1521,
blef 1489 professor i juridik i Basel, 1503
kansler (stadssekreterare) i sin födelsestad och
utnämndes sedan af Maximilian I till kejserligt
råd och pfalzgrefve. Han skref flere latinska
dikter och lärda verk på tyska och latin, men hans
ryktbaraste arbete är den på tyska författade
didaktisk-satiriska dikten Das narrenschiff oder
das schiff von Narragonia (1494; den bästa
upplagan utgafs 1854, med förklaringar af Zarncke).
I 113 "skeppsladdningar" (kapitel) gisslar
författaren, i ett visserligen föga poetiskt språk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>