Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brandenburg, kretsstad i preussiska prov. af samma namn - Brandenburg, Friedrich Wilhelm - Brander, Erik, skald. Se Skjöldebrand - Brandes, Johann Kristian - Brandes, Heinrich Wilhelm - Brandes, Heinrich Bernhard Kristian - Brandes, Georg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oroligheterna, återupprättades af Albrekt Björnen, som
till B. förlade sitt residens. Sedan biskopen
1539 öfvergått till den lutherska läran,
administrerades stiftet af medlemmar af kurfurstliga
huset till 1598, då det sekulariserades. Under
trettioåriga kriget blef staden flere gånger (1631,
1639 och 1641) intagen af svenskarna.
Brandenburg, Friedrich Wilhelm, grefve
von B., preussisk militär och statsman, var son af
konung Fredrik Vilhelm II och hans hustru
grefvinnan Dönhoff. Han föddes 1792,
utnämndes 1839 till kommenderande general, inträdde
1848 som president i den efter honom och
Manteuffel uppkallade ministèren samt
undertecknade sistnämnda år de kungliga order, genom
hvilka nationalförsamlingen upplöstes och den
nya författningen oktrojerades. När den
preussisk-österrikiska konflikten 1850 underställdes
Rysslands skiljedom, begaf B. sig till Varsjav
och gjorde å preussiska regeringens vägnar
åtskilliga eftergifter åt Österrike, dock med vilkor
att Preussen skulle hafva andel i presidiet i
förbundsdagen och ega rätt att bilda ett trängre
förbund i norra Tyskland. När Manteuffel det
oaktadt lät Preussen intaga en fullkomligt
underordnad ställning till Österrike, kände sig B.
djupt sårad och dog straxt derefter (1850) af
en feber, som han ådragit sig af sorg öfver
Preussens förödmjukelse.
Brander, Erik, skald. Se Skjöldebrand.
Brandes, Johann Kristian, tysk
skådespelare och dramatisk författare, f. 1735, d. 1799,
författade en mängd skådespel och komedier,
bl. a. den första tyska melodramen, Ariadne
auf Naxos, med musik af Benda och Reichardt
("Ariadne på Naxos", många gånger uppförd i
Stockholm). Hans dramatiska verk utkommo
1790–91. – B:s maka, Charlotte Esther B.,
f. 1746, d. 1786 (l. 1787), var utmärkt som
skådespelerska.
Brandes, Heinrich Wilhelm, tysk
matematiker och fysiker, f. i Hannover 1777,
utnämndes 1801 till arkitekt vid vattenarbetena i
Oldenburg, 1811 till professor i matematik i
Breslau och 1826 till professor i fysik i
Leipzig, der han dog 1834. Han offentliggjorde
intressanta iakttagelser öfver stjernfallen. De
vigtigaste af hans arbeten äro Beobachtungen
und untersuchungen über strahlenbrechung
(1807), Lehrbuch der arithmetik, geometrie und
trigonometrie (1808–10), Lehrbuch der gesetze
des gleichgewichts und der bewegung fester
und flüssiger körper (1817–18) samt Lehrbuch
der höhern geometrie (1822).
Brandes, Heinrich Bernhard Kristian,
tysk historiker, f. 1819 i Breslau, blef 1865
e. o. professor i historia vid högskolan i Leipzig.
Bland hans arbeten må nämnas: Das
ethnographische verhältnis der kelten und germanen
(1857), Grundriss der sächsischen geschichte
(1860) och Zur makedonisch-hellenistischen
zeitrechnung (1868).
Brandes, Georg, dansk literaturhistoriker
och kritiker, föddes d. 4 Febr. 1842 i
Köpenhamn, blef student 1859, tog filosofisk examen
1860, studerade sedan under ett par år juridik,
men egnade sig derefter åt studiet af estetik
och filosofi, under ledning af H. Bröchner. 1862
fick han hedersaccessit för besvarandet af
universitetets prisfråga om den historiska romanen,
och 1863 vann han guldmedaljen för en
afhandling Om skjäbnebegrebet i den antike tragedie.
1864 tog han magisterkonferensen. I den
literära strid, som 1865–68 fördes i Danmark om
förhållandet mellan tro och vetande, uppträdde
han ifrigt mot R. Nielsens lära att tvänne
hvarandra motsatta kunskapsprinciper kunna
förenas inom samma medvetande. Hans
vigtigaste inlägg i denna fråga var Dualismen i vor
nyeste filosofi (1866). Till en början var B. i sin
lifsåskådning påverkad af Hegel samt af
Heiberg och Bröchner, men snart, och i synnerhet
under en vistelse i Paris 1866–67, mottog han
lifliga intryck af den fransk-engelska
positivismen. Detta inflytande gjorde sig märkbart
redan i de literära monografier och recensioner
m. m., hvilka han utgaf samlade under titlarna
Ästetiske studier (1868) samt Kritiker og
portraiter (1870), men ännu mer i den betydande
skrift, som han 1870 försvarade för
doktorsgradens erhållande: Om den franske ästetik i
vore dage, hvilket arbete utgör en vidlyftig
granskning af H. Taines kritiska metod. Efter
en ny resa (1870–71), under hvilken han trädde
i nära personlig beröring med Renan, Taine
och Stuart Mill, höll han 1871 den första serien
af de bekanta föreläsningar, hvilka han sedan
utgifvit under titeln Hovedströmninyer i det
19:de århundredes literatur (I.
"Emigrantliteraturen", 1872, ny och omarbetad uppl. 1877;
II. "Den romantiske skole i Tydskland", 1873;
III. "Reactionen i Frankrig", 1874; och IY.
"Naturalismen i England. Byron og hans
Gruppe", 1875). Nämnda serie gaf anledning
till ett häftigt angrepp från de religiöst
ortodoxes och de politiskt konservatives (de
nationalliberales) sida. B. ställdes till ansvar dels
för sin uppfattning af detta århundrades danska
literatur – hvilken han anser hafva haft, i
motsats till de europeiska storlandens, den
grundtendensen att reagera mot det 18:de årh. – och
dels för sina förment ateistiska och
socialistiska reformsträfvanden. Angreppen besvarade
han i skriften Förklaring og forsvar (1872).
Till följd af allt detta fick han visserligen ej
den honom tillämnade professuren i estetik
(efter Hauch), men i stället samlade han omkring
sig en anhängareskara, hvilken småningom
betydligt ökats och hvilken såsom sina flygelmän
räknar några bland de bäste af Danmarks yngre
skriftställare. "Nyt dansk månedsskrift" var
den första danska tidskrift, som tog B:s parti.
De nämnda föreläsningarna, som väckte stort
uppseende äfven i utlandet, kunna betraktas
såsom epokgörande i den danska literaturens
historia, enär den i Danmark numera så lifliga
sträfvan efter att tillegna sig den nyare tidens
kulturidéer låter föra sig tillbaka till dem. För
att bidraga till dessa idéers spridning utgaf B.
Okt. 1874–Sept. 1877, i förening med sin broder
Edvard B. (f. 1848), tidskriften Det nittende
århundrede, som bl. a. innehåller flere af
honom sjelf skrifna monografier. Bland dessa må
särskildt nämnas Ferdinand Lassalle (som 1877
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
