Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brandelius, Bengt Johan Gustaf - Brandebburg, först markgrefskap, sedan kurfurstendöme i Tyskland. Se följande art. - Brandenburg, provins i konungariket Preussen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fria konsterna och hade, då han 1852 blef
student, genomgått akademiens klasser. 1856 blef
han underlöjtnant vid Skaraborgs regemente, och
hans militära tjenstgöring förde honom då till
Göteborg, der hans konstnärliga anlag blefvo
föremål för mycken uppmärksamhet i enskilda
kretsar. 1857 bereddes honom utväg att resa
till Düsseldorf, der han någon tid stod under
d’Unkers ledning. Efter en kort utflykt till
Paris återvände han 1859 till hemmet. Han
har sedan dess tvänne gånger (1861–62 och
1867–68) under längre tider vistats i utlandet,
dels i Tyskland, dels och hufvudsakligen i Paris,
der han utförde kopior efter franska konstnärer
(Rosa Bonheur, Troyon). 1864 blef han agré
och 1874 ledamot af Akademien för de fria
konsterna. 1861 befordrades han till löjtnant vid
ofvannämnda regemente. – B:s område är den
genremässiga djurmålningen, på ena sidan
begränsad af den egentliga genren, på den andra
af landskapsmåleriet. En godmodig, skämtsam
uppfattning och en ej obetydlig förmåga af
karakteristik jämte en viss fart i sjelfva
föredraget och en kraftig färggifning hafva
förvärfvat honom ett namn inom sin konstart, på
samma gång som de två förstnämnde
egenskaperna, i förening med ett i allmänhet lyckligt
val af motiv, gjort honom till en af den stora
allmänhetens gunstlingar. Bland arbeten af B.
må nämnas: Barn vid en grind (1864), Första
ridlektionen (1866), Skjutsombytet (1868), Vid
källan i skogen (s. å.), En belägrad favorit
(1869), Vid brunnen (1874), Ett äfventyr på
promenaden (1876) och Vid högmässans slut
(1877). Upk.
Brandenburg, först markgrefskap, sedan
kurfurstendöme i Tyskland. Se följande art.
Brandenburg, provins i konungariket
Preussen, är uppkalladt efter staden B. Det
gränsar i n. till Pommern och Mecklenburg, i ö.
till Posen och Vest-Preussen, i s. till
Schlesien och prov. Sachsen, i v. till Hannover,
Sachsen och hertigdömet Anhalt. Ytinnehållet
är 39,890 qv.-kilom. (724,44 qv.-mil). Provinsen
omfattar störste delen af det gamla
Mark-Brandenburg, hela nedre och större delen af
Ober-Lausitz samt smärre delar af Pommern,
Posen och Schlesien.
B., som utgör en del af det nordtyska
låglandet, har en genom kullar och dalgångar
vågformig yta, men endast en ringa höjd öfver
hafvet. Höjningarna stiga ingenstädes till mer
än 230 m. (775 f.). Jordmånen består till störste
delen af sand, som på långa sträckor bildar
ofruktbara hedar. B. tillhör hufvudsakligen två
vattensystem: Elbes och Oders. Elbe, som
endast på en kort sträcka, såsom gränsflod, i
n. v. berör B., upptager ett par smärre bifloder
samt Havel, i hvilken Spree, Rhin, Drosse
m. fl. vattendrag utflyta. Oder genomlöper
provinsens östlige del och upptager en mängd
tillflöden, bl. a. Bober, Neisse och Welse från
v. samt den stora Warthe med Netze från h.
B. är ganska rikt på vatten och vattensjuka
trakter; många ofantliga träsk hafva dock
numera blifvit torrlagda genom kanaler, af hvilka
de betydligaste äro Finow-kanalen, mellan
Havel och Oder,
Friederich Wilhelms-kanalen, mellan Oder och Spree, samt
Ruppin-kanalen, mellan Havel och Ruppin-sjön.
Mineral finnes endast i ringa mängd; jorden
lemnar företrädesvis torf, brunkol, kalk o. d.
Ehuru 45 % af ytinnehållet är åkerjord,
frambringas ej säd tillräckligt för behofvet. Deremot
lemnar skogen, som upptager 32 % af landets
yta och till störste delen består af barrskog,
tillfälle till utförsel. Som provinsen är rik på
ängs- och betesmarker (omkr. 15 % af hela
ytinnehållet), är boskaps- och i synnerhet
fårskötseln betydlig; B. utför mer ull än någon annan
preussisk provins. Fiske idkas mycket.
Industrien, som har i synnerhet franska kolonister
att tacka för sin första lyftning, är högt
uppdrifven och omfattar företrädesvis ylle-, linne-
och siden-fabrikation, bomullsspinneri o. d.
Befolkningen uppgick 1875 till 3,132,483
personer, nästan lika fördelade på könen.
Folkökningen var under femårsperioden 1871–75
den största i hela Tyska riket, näml. 2,25 %,
hvilket berodde på den snabba
folkmängdstillväxten i Berlin. Utom denne stad, som 1876
afsöndrades från provinsen, var 1875
folkmängden i B. 2,163,849. Massan af
innevånare är tyskar; i Nieder-Lausitz bo dock 45,000
vender. Den protestantiska religionen är den
herskande; 1871 funnos endast 86,047 katoliker,
47,484 judar och 9,456 personer af andra
trosbekännelser.
Folkbildningen står högt. För undervisningen
är sörjdt genom en mängd elementarläroverk
(16 gymnasier, 2 progymnasier m. m.), 8 real-
och 8 borgare-skolor, 5 lärareseminarier och
1 skogsinstitut.
I administrativt hänseende är provinsen delad
i två "regeringsområden": Frankfurt och
Potsdam – det förra omfattande 16, det senare 15
"kretsar". Den evangeliska kyrkan står under
tre general-superintendenter och ett
konsistorium i Berlin samt ar delad i 73
synodalkretsar; det katolska presterskapet lyder under
furst-biskopen af Breslau. Till provinsens
gemensamma kommunal-representation ("der
provinzial-landtag") sänder hvarje krets med
50,000–100,000 innev, tre, hvarje krets med mindre än
50,000 innev, två ombud. Till preussiska
representanthuset sänder provinsen 35 och till tyske
riksdagen 20 representanter.
Vid den kristna tideräkningens början
innehades B. af sveviska stammar, men under
folkvandringen intogs det af slaviska. De senare
blefvo 789 skattskyldiga till Karl den store,
men gjorde sig åter oberoende under hans
efterträdare. 928 blefvo några bland stammarna
kufvade af Henrik I, och denne insatte 931 till
gränsens skydd en markgrefve i det v. om Elbe
belägna Nordmark (senare Altmark). Under
kejsar Otto den store (936–73), hvilken
stiftade biskopsdömen i Havelberg och B., eröfrade
Gero Ostmark (nuv. Nieder-Lausitz). Men
dermed stannade för en längre tid tyskarnas
framträngande. 1134 blef Albrekt Björnen, af
askaniska huset, belänad med Nordmark och 1143
med Ostmark. Han ryckte för alltid från slaverna
de öster om Elbe belägne landsdelarna Priegnitz,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
