Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bondekrig - Bonderup - Bondestånd, ett af Sveriges forna riksstånd. Se Bonde - Bondevennernes selskab, dansk politisk förening - Bondi, Clemente - Bondkyrka l. Heliga trefaldighets församling - Bondone, Giotto di, italiensk målare. Se Giotto - Bondpolska, en dans. Se Polska - Bondpraktika - Bonds, skuldförskrifning. Se Bond - Bondstorp, socken i Jönköpings län. Se Bonstorp - Bone, Henry - Boner (Bonerius), Ulrich - Bonghi, Ruggiero - Bon gré, mal gré, Fr. Se Bon - Bonheur, Rosa (Rosalie)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var upprorets kraft i Jylland bruten, och sedan
kom räfsten. Bönderna måste till konungen
afstå sin jord, hvilken de sedan fingo sköta som
kronans "fästebönder", och de nödgades att med
boskap och silfver, "till en osäglig summa",
köpa sig lifvet. Det var derefter förbi med
jyllands-bondens sjelfständighet.
Sveriges medeltidshistoria lemnar många
exempel på krigande bönder; men de vapenskiften,
i hvilka de togo del, voro af annan art än
bondekrigen på kontinenten. De senare voro krig
mellan klasser: der fäktades mot landsmän för
återvinningen af en förlorad personlig frihet, och
der kämpades proletariatets och de rättslöses
strid mot de förmögne och privilegierade; men
på svensk grund slogos bönderna (under
Engelbrekt, Sturarna, Gustaf Vasa) för nationelt
oberoende af främlingar, till egande rättigheters värn
eller som parti i rent politiska tvister. Här
voro bönderna medborgare, der egendom. Ett
visst tycke af utlandets bondekrig har dock den
s. k. Dackefejden. Detta sega uppror, som
rasade 1542–43, tändes sannolikt af gnistor
från den ofvannämnda grefvefejden i Danmark.
En af dess förnämsta anledningar var
böndernas hat till adeln, som retat dem genom
våldsbragder, och adelsgårdarnas plundring var dess
närmaste mål. J. Th. W.
Bonderup, socken i Malmöhus län, Torna
härad. Arealen 1,785 hekt. (3,615 tnld). 16 227/240
mtl. 1,009 innev. (1876). Annex till Hellestad,
Lunds stift, Torna kontrakt.
Bondestånd, ett af Sveriges forna riksstånd.
Se Bonde.
Bondevennernes selskab, dansk politisk
förening, stiftad d. 5 Maj 1846 efter inbjudning
af B. Christensen och J. C. Drewsen, på
uppmaning af innevånarna i Holbæks amt. De
ledande männen voro Christensen och
Tscherning, samt, under de första åren, Drewsen och
O. Lehmann, sedermera. J. A. Hansen och
Alberti. Föreningens syfte var att framkalla en
reform af jordegendomsförhållandena och
derigenom åstadkomma "böndernas emancipation till
frihet och likställighet med statens öfrige
medborgare". Hon väckte inom kort hos bönderna
ett lifligt intresse för de allmänna frågorna och
främjade väsentligt såväl de stora reformer af
"landboforhållandet", hvilka genomfördes efter
1848, som äfven införandet af allmän rösträtt
och allmän värnepligt. Men föreningens ledare
skilde sig snart från de andre liberale och
indrogo bönderna i den allmänna politiska striden,
med åsidosättande af sällskapets ursprungliga
syfte, samt begagnade sitt inflytande och
föreningens organisation till att tränga frisinnade
män ut ur det politiska ledet, när dessa icke
ville blindt rätta sig efter dem. Ledarna kunna
icke häller fritagas från att hafva underhållit
böndernas ståndsfördomar och misstänksamhet
mot andra samhällsklasser. Det dröjde icke många
år, förrän sällskapet förlorade sin betydelse, och
småningom har det uppgått i andra, rent
politiska föreningar. E. Eg.
Bondi, Clemente, italiensk skald, f. 1742,
d. 1825 som bibliotekarie i Brünn hos
ärkehertig Ferdinand. Han är mest berömd för sin
komiska dikt Giornata villereccia (1773). Hans
skaldestycken, som utkommo 1798, äro till
störste delen idyller.
Bondkyrka l. Heliga trefaldighets
församling, socken i Upsala län, Ulleråkers
härad. Kyrkan är belägen i Upsala stad.
Arealen 4,155 hekt. (8,417 tnld). 63 3/16 ofm., 51 3/16
fm. mtl. 1,318 innev. (1876). Pastorat af 3:dje
kl., Upsala stift, Dom-prosteriet. Prebende åt
en af teologiska fakultetens professorer. Allt
sedan 1409 är Bondkyrka det vanligaste
namnet.
Bondone [-dåne], Giotto di, italiensk
målare. Se Giotto.
Bondpolska, en dans. Se Polska.
Bondpraktika, en för menige man afsedd,
kortfattad framställning af erfarenhetsrön, råd
och upplysningar med afseende på jordbruket
och landthushållningen. Flere sådana arbeten
äro utgifna i vårt land.
Bonds, skuldförskrifning. Se Bond.
Bondstorp, socken i Jönköpings län. Se
Bonstorp.
Bone [bån], Henry, engelsk emaljmålare, f.
1755, d. 1834, var medlem af k. akademien i
London och på sin tid Englands förnämste
miniaturporträttmålare.
Boner (Bonerius), Ulrich, schweizisk
predikaremunk och fabelförfattare, lefde i Bern
omkr. 1324–49. Han är författare till en af
de äldsta tyska fabelsamlingarna, Der edelstein,
tryckt med vackra träsnitt 1461 i Bamberg (nya
upplagor utgåfvos af Breitinger 1757, Benecke
1816 och Pfeiffer 1844).
Bonghi, Ruggiero, italiensk statsman och
publicist, f. i Neapel 1827, tog 1847–49 på
ett synnerligen verksamt sätt del i de politiska
händelserna i sin födelsestad och måste 1849
taga till flykten. Han slog sig då ned vid Lago
maggiore, der han vistades i tio år, sysselsatt
med filosofiska och literära arbeten. 1859
mottog han en professur i filosofi vid den
nyupprättade akademien i Milano, utnämndes 1864 till
professor i grekiska i Turin och 1865 till
professor i latin i Florens. Sedan han en kort tid
åter innehaft sin förre lärostol i Milano, blef
han 1870 professor i gamla historien vid
universitetet i Rom. 1848 grundlade han
tidningen "Il nazionale" i Florens, 1863 "La stampa"
i Turin, och 1872 öfvertog han ledningen af
"Unità nazionale" i Neapel. Han redigerade
äfven någon tid den bekanta tidskriften "La
perseveranza" i Milano. 1860 blef han invald
i parlamentet och förfäktade der, liksom i
pressen, moderat demokratiska grundsatser.
1874–76 var han undervisningsminister i kabinettet
Minghetti. Bland hans arbeten må nämnas:
Lettere critiche sul perchè la letteratura italiana
non é popolare in Italia (3:dje uppl. 1873),
Storia della finanza italiana 1864–68 (1868) och
Frati, papi e rè; discussioni tre (1873).
Bon gré, mal gré, Fr. Se Bon.
Bonheur [bånnör], Rosa (Rosalie), fransk
djurmålarinna, föddes d. 22 Mars 1822 i
Bordeaux, der hon fick sin första undervisning af
sin fader, djurmålaren Raimond B. Hon
uppträdde första gången 1841, och sedan hon 1849
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
