Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Boklund, Johan Christopher - Boklus - Bokning - Bokrunor. Se Runor - Boksamling. Se Bibliotek - Bokskorpion - Bokskuld - Bokslut - Bokstaf, skriftecken, hvarigenom ett språkljud framställes för ögat. Jfr Alfabet och Skrift - Bokstafs-eqvation, matem. Se Eqvation - Bokstafs-lås l. Teckenlås - Bokstafsrim, metr. Se Alliteration - Bokstafsräkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
historie- och kostymtaflor från 1600-talet
(Gustaf Adolfs afsked från Maria Eleonora,
belönad med akademiens stora pris). I sällskap
med Höckert begaf han sig 1846 till München,
hvarest vid denna tid ett mera realistiskt och
genremässigt historiemåleri började
uppblomstra under franska och belgiska inflytelser. B.
uppehöll sig der i åtta år samt tog en liflig
del i det friska och färgrika konstnärslif, som
rörde sig kring gamle kung Ludvig, med
hvilken han kom i personlig beröring. Om
somrarna gjorde han studieresor i de sydliga
höglanden, bl. a. Bajern, Tyrolen och norra Italien.
Han egnade sig under denna tid företrädesvis
åt den historiska genren med ämnen från
1600-talet, men framställde äfven en och annan
pittoreskt arkitektonisk interiör. En 1853
hemsänd tafla, Den nyfikne trumpetaren, föranledde
ett understöd af offentliga medel, och B. begaf
sig nu till Paris, der han 1854–55 arbetade
på Coutures atelier. Återkommen till
fäderneslandet, blef han 1856 ledamot af Akademien
för de fria konsterna och professor samt fick i
uppdrag att vid denna läroanstalt bilda en
målareskola. Som offentlig och enskild lärare,
bl. a. (1856–72) för konung Karl XV, och som
utöfvande konstnär utvecklade han under de
närmast följande åren en högst betydlig
verksamhet, bearbetande sina studier å de
fosterländska minnenas område eller från Sydtysklands
pittoreska arkitektur, stundom behandlande
ämnen ur det svenska folklifvet. Offentliga eller
dermed likartade uppdrag hafva dock alltmer
tagit hans tid i anspråk. 1861 blef han
ledamot i komitén för ordnande af nationalmusei
inredning och t. f. kamererare vid d. v. Kongl.
museum, deltog 1866 som komitéledamot i
ordnandet af den skandinaviska konstutställningen
i Stockholm och blef s. å. intendent för
nationalmusei konstafdelning. Samtidigt tog han
verksam del i stiftandet af den qvinliga
afdelningen af akademiens skola. 1867 blef han
hofintendent och föreståndare för Karl XV:s
enskilda tafvelsamling och s. å. akademiens
direktör. Sedermera har han anordnat eller
deltagit i anordnandet af flere konstutställningar.
Bland den stora mängden af B:s arbeten må
nämnas Rådplägning: Gustaf II Adolf och tre
krigare (1856), Till Karl X Gustaf framföres
en ung krigare, som tillfångatagit en polack
(1859), Gustaf II Adolf och Axel Oxenstierna
i öfverläggning om tyska kriget (s. å.) – alla
tillhörande staten; vidare Ordonnans från
trettioåriga kriget (1855), Tekla Wallenstein
mottager underrättelsen om Max Piccolominis död
(1860), Porträtt af drottning Lovisa (1861; på
Ulriksdal), altartaflan Kristus i örtagården (s. å.;
i Allerums kyrka i Skåne), Meranerskyttar efter
en målskjutning (1861; nationalmuseum),
Klostergård i Tyrolen (1863), En lärd (s. å.; i
Göteborgs museum), Utkik från
förskansningarna (1874) och Marodör förföljer sitt rof
(1875; belönt med stora medaljen på
världsutställningen i Filadelfia 1876). På senare tid
hafva hans akvareller ådragit sig
uppmärksamhet. – B:s arbeten utmärka sig genom pittoresk
hållning, teknisk fulländning, särdeles hvad
färgbehandlingen angår, förträffliga accessoirer, ofta
lycklig gruppering och i allmänhet en viss
gedigenhet i uppfattning och utförande. Som
lärare för en stor del af den yngre
konstnärsgenerationen har han sökt göra dessa
egenskaper gällande samt blifvit en banbrytare för den
realistiskt koloristiska riktning, som nu råder
inom den svenska konsten. Genom det sätt
hvarpå han fullgjort sina åligganden, och genom
sin personliga ställning till konung Karl XV
har han verksamt främjat den fosterländska
konstens och konstnärernas intresse. Upk.
Boklus, Troctes pulsatorius, zool., insekt
af ordn. Orthoptera (rätvingar) och underordn.
Pseudo-neuroptera. Den saknar vingar, blir 0,2
centim. (3/4 linie) lång och förekommer på unkna,
fuktiga ställen, bland gamla dammiga böcker
samt uti insektsamlingar. A. Sg.
Bokning, bergsv., större malmstyckens
sönderslagning på det sätt, att de få den för
uppsättning på smältugnen lämpliga storleken. Detta
verkställes med handhammare, bokhammare,
stampverk, krossverk eller stentuggare. Th. N-m.
Bokrunor. Se Runor.
Boksamling. Se Bibliotek.
Bokskorpion, Chelifer cancroides, zool., är
namnet på ett till tång-arachniderna
hörande spindeldjur, som skiljer sig från de
egentlige skorpionerna derigenom att han saknar
svans och giftapparat samt andas med trachéer
(ej med lungsäckar). Hans kropp är omvändt
äggformig, mörkbrun och blir ända till 0,59
centim. (2 linier) lång. Han uppehåller sig i
dammiga böcker, vanvårdade herbarier och
insektsamlingar, der han lefver af boklöss och
acarider. A. Sg.
Bokskuld, bokh., en i en räkenskapsbok
noterad skuld, för hvilken gäldenären icke lemnat
någon skriftlig förbindelse.
Bokslut, bokh., kallas en hopsummering,
genom hvilken man kommer till kännedom om
resultatet af bokförda affärer, d. v. s. om
tillgångar och skulder samt vinster och förluster.
Bokstaf, skriftecken, hvarigenom ett
språkljud framställes för ögat. Jfr Alfabet och
Skrift.
Bokstafs-eqvation, matem. Se Eqvation.
Bokstafs-lås l. Teckenlås, ett säkerhetslås
utan nyckel, uppfunnet omkr. 1540 af Ehemann
i Nürnberg. Sådana lås hafva mestadels
formen af cylindriska hånglas och kunna öppnas
endast derigenom att de ringar, som utgöra
deras väsentligaste beståndsdel och som äro
försedda med olika bokstäfver, medelst en
vridning ställas in på ett visst ord. Nämnda
uppfinning har i 19:de årh. förbättrats af en fransk
mekaniker, Regnier.
Bokstafsrim, metr. Se Alliteration.
Bokstafsräkning, matem., räkning med
bokstäfver, i motsats till räkning med siffror.
Fördelen af räkning med bokstäfver i stället för
med siffror ligger deri, att en sådan räkning
är generel, d. v. s. gäller för alla exempel af
ett visst slag, då deremot en med siffror
utförd räkning gäller endast för ett visst
specielt exempel. Bokstäfver i förening med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
