Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 2. Barometer - Capitularis / 709-710 (1878) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blombotten - Blomfield, Charles James - Blomflock, bot. Se Inflorescens - Blomfoder - Blomholk och Blomhufvud, bot. Se Inflorescens - Blomhylle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

antager en pelarelik form. Hos Gymnospermae
åter hafva blommorna inom barrträdens klass
(Coniferae) i regeln en tämligen stark
längdutveekling af blombottnen. Hos granen äro de
med vacker röd färg prunkande, långsträckta
unga "kottarna" honblommor. Utvecklingen på
bredden hos blombottnen är regelmässigt större
än hos den närmast nedanför densamma varande
stamdelen (se fig. 1 o. 2). Hos en del växter, t. ex.
Pomaceae (äppleväxterna) och Senticosae
(törnbuskfamiljen), utvecklar sig blombottnen så starkt

Fig.1

Fig.2

på bredden, att han tager form af en skifva
eller, genom kanternas tillväxt uppåt, af en
skål (eller t. o. m. af en liten flaska). Midten
af skifvan eller skålen motsvarar då
blombottnens topp och kanterna hans bas, hvadan
pistillerna, tvärt emot det vanliga förhållandet, ofta
komma att sitta fästa längre ned i blomman
än dennas öfriga organ. Detta skönjes bäst hos
nypon- eller törnrosblommorna, der pistillerna
sitta dolda i det inre af den flaskformige
blombottnen, under det att foderblad, kronblad och
ståndare sitta fästa uppe på blombottnens öfverste

Fig. 3.

kant (se fig. 3). I de flesta fall tjenstgör
blombottnen hufvudsakligen endast såsom fäste för
blommans blad; men i några fall, och detta
ganska ofta, har blombottnen äfven en annan
uppgift. Hos de fleste växter, som hafva s. k.
undersittande pistiller, ger blombottnen ej
endast fäste åt blombladen, utan deltager
derjämte i bildningen af pistillen, i det han

bildar den väsentligaste delen af fruktämnets (och
sedermera fruktens) vägg (se fig. 4, föreställande
en efter längden klufven Fuchsia-blomma).

Fig. 4.

Sådant är förhållandet hos flere af våra
artrikaste växtfamiljer, t. ex. Compositae,
Umbelliferae, Orchideae m. fl. (Jfr Frukt och
Pistill.) V. W.

Blomfield [blö’mfild], Charles James,
engelsk prest och filolog, f. 1786, blef 1828
lordbiskop af London och verkade som sådan
energiskt och med framgång mot katolicismen och
för uppförande af nya protestantiska kyrkor.
Som filolog utmärkte sig B. hufvudsakligen
genom några upplagor af grekiska författare
(Kallimachos och Aischylos m. fl.). Död 1857.

Blomflock, bot. Se Inflorescens.

Blomfoder, bot., kallas 1) den yttre
bladkransen i ett dubbelt blomhylle med
kransställda blad och 2) den yttre bladcykeln (se
Bladställning) i ett dubbelt hylle med
spiralställda blad. Under stundom hafva
foderbladen utseende af kronblad; blomfodret
benämnes då kronlikt. Ett sådant blomfoder finna
vi, bland dikotyledonerna, hos många
Ranunculaceae, t. ex. aklejan, riddaresporren och
smörbållen (Trollius europaeus) och, bland
monokotyledonerna, hos alla Orchideae, Liliaceae,
Irideae m. fl. Jfr Blad och Blomkrona. V. W.

Blomholk och Blomhufvud, bot. Se
Inflorescens.

Blomhylle, bot., sammanfattningen af de
blomman tillhörande blad, hvilka sitta utanför
befruktningsorganen och i knoppen hölja dessa.
(Deraf namnet.) Utgöres blomhyllet af två
bladkransar, kallas det dubbelt. Den yttre kransen
benämnes då blomfoder och den inre
blomkrona. Sådant blomhylle förekommer hos de
flesta dikotyledonerna och hos mer än hälften af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>