Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bladställning - Blad-ull, bot. Se Erysiphe - Blad-veck - Bladåker - Blafards, namnet på ett afrikanskt folkslag. Se Albinism - Blagarnsrocka, zool. Se Hvitrocka - Blagovestsjenk - Blainville, Henri Marie Ducrotay de - Blair, Hugh - Blake, Robert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lättare i ögonen. I de fall åter, då bladen sitta
på olika höjd – eller äro hvad man plägar
benämna strödda (bättre skulle de kunna kallas
ensamma) – är lagbundenheten i anordningen
ej så lätt att iakttaga. En sådan eger dock
verkligen rum. Om man med en linie
sammanbinder bladens vidfästningspunkter, dervid
gående nedifrån uppåt, kortaste vägen från ett
blad till det närmast intill sittande, skall man
finna, att denna linie nästan alltid beskrifver
en mer eller mindre utdragen spiral omkring
stammen. På grund deraf har man också
kallat de strödda bladen spiralställda. Lägger man
vidare märke till hvilken riktning de olika
bladen hafva till hvarandra eller åt huru många
olika håll bladen på en viss stamdel vetta, så
finner man ofta nog utan synnerlig svårighet,
att de äro riktade an endast åt 2 håll, än åter
åt 3, än åt 5, än åt 8 o. s. v., eller m. a. o.
att bladen bilda än 2, än 3, än 5 o. s. v. raka
rader utefter stammen. Exempel på tvåradiga
blad gifva oss alla våra äkta gräs, på treradiga
våra starrgräs, på femradiga de flesta af våra
pilar o. s. v. Vidare finner man, att de
tvåradiga bladen äro aflägsnade från hvarandra med
hälften af stammens periferi, de treradiga med
1/3, de femradiga med 2/5, de åttaradiga med
3/8 o. s. v. Dessa bråk: 1/2, 1/3, 2/5, 3/8 o. s.
v., angifva alltså bladens s. k. divergens.
Men täljarna och nämnarna äro hvar för sig
äfven uttryck för andra förhållanden med
afseende på bladställningen. För att det följande
må kunna förstås, måste vi först förklara
betydelsen af termen bladcykel. Dermed förstår
man sammanfattningen af de blad, som ligga
emellan två på lika sätt ställda, närmast öfver
hvarandra befintliga blad, ett af de bägge lika
ställda bladen medräknadt. Uppdrager man
ofvannämnda spirallinie, finner man, 1:o att hon
vid de olika slagen af divergens, under
passagen genom en cykel, i sig upptager
fästepunkterna för jämt så många blad, som siffran i
nämnaren angifver, och 2:o att spirallinien i
hvarje enskildt fall tillryggalägger lika många
hela hvarf omkring stammen, som siffran i
täljaren uttrycker. Så upptager vid t. ex. 1/3
divergens spirallinien vid passagen genom
bladcykeln i sig 3 blad (d. v. s. att bladcykeln
innehåller 3 blad), och spirallinien
tillryggalägger jämt ett hvarf för att genomlöpa cykeln.
Vid 2/5 divergens upptager spirallinien i sig 5
blad och beskrifver två hela hvarf omkring
stammen; vid 3/8 divergens upptager nämnda
linie 8 blad och beskrifver tre hela hvarf
omkring stammen; o. s. v. – De allmännast
förekommande blad-divergenserna äro 1/2, 1/3, 2/5,
3/8, 5/13, 8/21, 13/34, . . . . Denna rad af bråk
är mycket lätt att behålla i minnet. Hvarje
bråks täljare är nämligen just summan af de
bägge föregående bråkens täljare; och på
samma sätt förhåller det sig med nämnarna. Dessa
divergenser äro dock ej de enda, som
förekomma i naturen. Man träffar hos en del
växter regelmässigt sådana af 1/4, 2/7, 2/9 och äfven
af andra slag. – Jämföra vi, när bladen äro
kransvis sittande, den inbördes ställningen
mellan de blad, som tillhöra olika bladkransar, finna
vi lätt såsom allmän regel, att bladen i en
ofvanför sittande krans ej äro ställda midt öfver
bladen i den närmast nedanför sittande, utan
midt öfver mellanrummen mellan bladen i
denna. Undantag från denna regel träffar man
sällan och i sådana fall endast hos blombladen.
– Allt tyder sålunda på att samma
lagbundenhet, som för öfrigt herskar i naturen, är
gällande äfven i afseende på växternas skenbart
så regellöst ställda blad. V. W.
Blad-ull, bot. Se Erysiphe.
Blad-veck, bot., den öfre vinkeln mellan ett
blad och den stam, från hvilken det utgår.
Hos fanerogamerna bildas i örtbladens bladveck
regelmässigt de knoppar, som utveckla sig till
grenar. Hos Gymnospermeae (barrträden m. fl.)
bildas sådana knoppar endast i vissa bladveck.
Hos dikotyledonerna och monokotyledonerna
deremot anlägges en knopp i hvarje bladveck,
ehuru visserligen ej alla dessa knoppar komma till
utveckling. Jfr Förgrening. V. W.
Bladåker, socken i Upland, Stockholms län,
Närdinghundra härad. Arealen 10,079 hekt.
(20,416 tnld). 22 ofm., 21 1/4 fm. mtl. 947
innev. (1876). Annex till Ekeby, Upsala stift,
Olands och Frösåkers kontrakt.
Blafards, namnet på ett afrikanskt folkslag.
Se Albinism.
Blagarnsrocka, zool. Se Hvitrocka.
Blagovestsjenk, hufvudstad i ryska
Amur-provinsen, vid floderna Dseja och Aniur, ej
långt från den kinesiske gränsen. 3,107 innev.
(1867).
Blainville [blängvi’l], Henri Marie
Ducrotay de, fransk zoolog och anatom, f. 1777,
d. 1850 som professor i komparativ anatomi
vid Museum i Paris. Den af honom författade
Manuel d’actinologie et de zoophytologie (1833)
utmärker sig genom en förträfflig
systematisering. Hans förnämsta verk är Ostéographie ou
déscription iconographique, comparée du
squelette et du système dentaire, som på ett
ypperligt sätt redogör för såväl de fossila som de nu
lefvande djurens benbyggnad.
Blair [blär], Hugh, skotsk prestman och
författare, f. 1718, d. 1799 som professor i
retorik vid högskolan i Edinburgh, hade stort rykte
som andlig vältalare, grundlade 1775
"Edinburgh review" och var Macpherson behjelplig
i utgifvandet af Oisians dikter. Sina åsigter
om vältaligheten uttalade han i en samling
föreläsningar, utgifna 1783 under titeln Lectures
on rhetoric and belles-lettres.
Blake [bläk], Robert, engelsk amiral, en
bland grundläggarna af Englands välde på
hafvet, föddes 1599 i Bridgewater, deltog såsom
independent och republikan på ett utmärkt sätt
i striden mellan parlamentet och Karl I samt
utnämndes 1649 af Cromwell till "general of
the sea". Fastän han förut hade tjenat endast
till lands, vann han under åren 1652–54 den
ene lysande segern efter den andre öfver
Hollands utmärktaste amiraler. Efter freden med
sistnämnda land skickades han till Medelhafvet,
der han skaffade den engelska flaggan högt
anseende genom den allvarliga näpst han
tillfogade barbaresk-staterna. Derefter begaf han sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
