Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Björneborg (Finska Pori) - Björneborgarnas marsch - Björneborgs regemente - Björnefjord - Björnekulla - Björn, Erik Julius - Björnfloden, flod i nordvestre delen af Nord-Amerika. Se Björnsjön - Björn-hund, zool. Se Hund - Björnhål, sjöv. - Björnklou, Mattias. Se Biörenklou - Björnklo-ört, bot. Se Acanthaeceæ - Björnkräfta - Björnloka, bot. Se Heracleum - Björnlund, Bengt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Genom Per Brahes försorg inrättades 1639 i
staden en trivialskola, hvilken 1698 till följd af
en större eldsvåda förlades till Raumo, men
1727 återflyttades till Björneborg. Efter en
nära 200-årig tillvaro ombildades skolan till ett
högre elementarläroverk och 1874 till ett
fyrklassigt lyceum. Undervisningsspråket är
svenska. För öfrigt finnas i staden en tvåklassig
(finsk) realskola och flere väl organiserade
folkskolor.
Traditionen förmäler, att en stad, benämnd
Teljän kaupunki eller Telje, fordom legat
vid elfven, 3 1/2 mil ofvanom nuv. B. samt varit
medelpunkten för en betydande handel (jfr
Birkarlar). 1/2 mil från B. ligger återstoden af
det gamla Ulfsby, eller Ulvila, hvars
borgare 1361 och 1365 fingo stadfästelse på sin
rättighet att handla i Norrbotten. 1558
flyttades staden, på hertig Johans tillskyndelse,
närmare elfvens mynning, till dåv.
kungsgården Björneborg. Stiernman har i sin
"Samling af riksdagars och mötens beslut" upptagit
ett Björneborgs riksdags beslut, under datum af
den 9 Febr. 1602; men nyare forskningar hafva
ådagalagt, att detta beror på missförstånd samt
att akten egentligen är en till fogdarna i
Finland utfärdad förordning. 1852 nedbrann B.
helt och hållet, men blef snart återuppbygdt
efter en bättre plan. E. G. P.
Björneborgarnas marsch. Man känner ej
med visshet hvarifrån denne marsch har sitt
ursprung, men troligen är det från Frankrike.
Samma melodi var under de Napoleonska
krigen känd hos ryssarna samt en tid Svea
lifregementes festmarsch, men fick sin ryktbarhet
och sitt namn af Björneborgs regemente. Denna
melodi sjöngs i Finland allmänt i början af
1860-talet med ord af Z. Topelius ("Skuggor från
de flydda da’r, stån upp ur tidens natt och
skyldren än med rostiga musköter" o. s. v.),
tills Runebergs ord blefvo bekanta. E. G. P.
Björneborgs regemente, förhärligadt af
Runeberg i "Fänrik Ståls sägner", deltog i många
fältslag under Gustaf Adolfs och Karlarnas krig,
men vann sin egentliga ryktbarhet under kriget
1808–09. Regementet bestod vid denna tid
af två infanteribataljoner och en
rusthållsbataljon samt utgjorde, jämte vargering (reserv). 2,275
man. Den utmärkta anda, som rådde i
regementet, torde till betydlig del hafva skapats
redan af tvänne tidigare chefer, Joh. Grönvall
(känd från 1788–90 års krig) och Karl Joh.
Stjernvall. Åren 1808 och 1809 gjorde minnet af
björneborgarna oupplösligt förenadt med
minnet af Döbeln, deras d. v. chef. De hörde
under nämnda krig till hufvudbrigaden och
kommenderades en tid af Adlercreutz. E. G. P.
Björnefjord, fjärd i Norge, Södra Bergenhus
amt, intränger mellan Nord- och
Söndhordeland. Hans innerste arm, Samnanger-fjorden,
fortsättes långt in i fjällmassan. Y. N.
Björnekulla, socken i Skåne, Kristianstads
län, Södra Åsbo härad. Arealen 1,692 hekt.
(3,427 tnld). 19 1/3 ofm., 14 1/2 fm mtl. 1,278
innev. (1875). Jämte Broby utgör B. ett regalt
pastorat af 3:dje kl., Lunds stift, Södra Åsbo
kontrakt.
Björner, Erik Julius, fornforskare, f. 1696
i Timrå socken i Medelpad, d. 1750, gjorde
sig redan såsom student i Upsala, der han
flitigt bevistade de föreläsningar i nordiska
antiqviteter, som då höllos, bemärkt genom en
akademisk afhandling, De Svedia boreali (1717),
hvilken förskaffade honom Joh. Peringskiölds
ynnest och en kallelse att inträda i
Antiqvitetskollegii kansli, der han 1725 befordrades till
sekreterare. Sedan han under en resa i
Norrland samlat en mängd anteckningar om
dervarande runstenar, grafhögar och andra
fornminnen samt med ovanlig flit arbetat såsom
arkeologisk skriftställare, utnämndes han 1738
till assessor i nämnda kollegium. Hans skrifter
förvärfvade honom mycket anseende hos
samtidens lärde både inom och utom landet. Den
förnämsta orsaken dertill, att Björners namn ej
längre har samma klang som fordom, torde
böra sökas i den stora olikheten mellan hans och
vår tids forskningssätt och grundåsigter. Bland
hans många skrifter märkas Nordiska
kämpadater (1737), Nordisk hjältaprydnad (1739), Svea
rikes hävda-ålder (1748). År 1739 utgaf han
Allvarsamma frågotankar om en publik satyrist
– ett slags svar på Dalins förlöjligande af
fornforskarnas sätt att hjelpa sig fram
genom gissningar, gifva vigt åt obetydliga saker
o. s. v. O. M.
Björnfloden, flod i nordvestre delen af
Nord-Amerika. Se Björnsjön.
Björn-hund, zool. Se Hund.
Björnhål, sjöv., kallas de på sidorna af masten
befintliga fyrkantiga öppningarna i märsen
(det lilla, horisontella plan, som omgifver masten,
straxt nedom toppen). Genom dessa öppningar
kan man komma upp i märsen, utan att
behöfva gå den yttre vägen i puttingsvanten,
hvilka från masten gå snedt upp till märsens
ytterkant. När flere man skola äntra upp
(såsom ofta på örlogsfartyg), kan björnhålets
storlek ökas, derigenom att man uppslår en lucka,
som finnes i märsen. Björnhålet kallades förr
äfven soldatgatt (engelsmännen benämna det
lubbers-hole, landtkrabbehålet), emedan de, som
voro mindre vana att äntra, föredrogo denne
väg framfor den yttre. Jfr Märs. R. N.
Björnklou, Mattias. Se Biörenklou.
Björnklo-ört, bot. Se Acanthaceae.
Björnkräfta, Scyllarus arctus, zool., en
kräftart af tiofotingarnas (dekapodernas) ordning.
Hon utmärker sig genom sin breda, starkt
tillplattade, fyrkantiga cephalocormus och genom
de yttre antennernas likaledes nedplattade,
egendomliga, bladlika form. Björnkräftan blir
1,19–1,48 decim. (4–5 tum) lång och lefver vid
Medelhafvets stränder, der hon utgör en
eftersökt och dyrbar läckerhet. Närstående arter
från tropiska haf blifva öfver en fot långa. A. Sg.
Björnloka, bot. Se Heracleum.
Björnlund, Bengt, läkare, f. 1732 i
Östergötland, d. 1815 i Björneborg i Finland, der
han 1760 blef provinsial-läkare. Hans
grundliga studier i medicin gjorde honom till en
banbrytare för den rationella läkekonsten i
Finland. Af hans skrifter må nämnas Materia
medica selecta (1797). F. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
