Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Björk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mindre storväxt, mera nordlig och älskar fuktig
mark. För öfrigt äro de till karakteren såväl
som till utseende så öfverensstämmande, att de
af många författare förenas till en kollektivart,
B. alba, liksom de äfven båda gå under det
gemensamma namnet "björk" i folkspråket,
hvilket annars är ganska frikostigt på
benämningar äfven för obetydliga varieteter
(masurbjörk, glasbjörk, hängbjörk o. s. v.). I den
följande beskrifningen sammanfatta vi derför
båda arterna.
Björken är Nordens mest karakteristiska
löfträd och öfver hufvud kanske det mest
egendomliga af alla i vårt land förekommande.
Hennes mest i ögonen fallande drag äro den
spädhet och spenslighet, som visa sig i alla
hennes delar: den smärta stammen, den
spetsiga kronan, de fina qvistarna, som ofta, i
synnerhet hos gamla träd, hänga slakt ner (var.
pendula, häng- eller slokbjörken), de smala
bladskaften, de små lättrörliga bladen.
Egendomlig är äfven barkbildningen.
Korkväfnaden, af hvars beskaffenhet barkbildningen hos
alla träd i första hand beror, bildar hos
björken, liksom hos några få andra träd (boken,
hasseln, körsbärsträdet), ett sammanhängande
elastiskt lager, periderm, utanpå barkens
öfrige delar, hvilka i sådan händelse kunna
fortfara att tillväxa, i samma mån som stammen
blir tjockare. Följden deraf blir, att dessa träd
länge behålla barken slät. Först vid hög ålder
får björken en vanlig, sprickfull bark (jfr
Periderm och Fällbark). Vidare består
peridermet, "näfvern", af omvexlande hvita och
brunaktiga lager (de förra få sin färg genom
cellernas lufthaltighet), hvilka småningom
afbladas, men så, att ett hvitt lager alltid ligger
ytterst-, deraf stammens färg. Dessa båda
egendomligheter – den smärta växten och den släta,
hvita stammen – gifva trädet en synnerlig
lätthet och finhet, hvilka egenskaper framträda
i synnerhet på våren, då de i förening med de
nyutslagna bladens ljusa grönska och
aromatitiska doft bilda ett helt af utsökt behag,
hvartill tropikernas prisade rikedom säkert ej kan
uppvisa någonting motsvarande. – I motsats
mot de flesta andra löfträd, hvilka älska ett
sydligare luftstreck och bördig jord, är björken
på intet vis nogräknad i afseende på klimat
och jordmån. Det är derför i synnerhet våra
nordliga landskap eller de ofruktbarare trakterna
i södra Sverige (t. ex. vissa delar af Småland
och Vestergötland), till hvilkas egendomlighet
björken i någon väsentlig mån bidrager. I
härdighet öfverträffar hon t. o. m. barrträden. Vid
den höjd på fjällen, der barrskogen upphör,
vidtager derför en zon. hvars enda träd björken
är, den s. k. björk- eller
subalpinregionen, utmärkt som den region, der fjällfloran
uppträder i sin största prakt och yppighet. På
sådana platser blir björken mera lågväxt samt
får ett groft och vresigt utseende, hvilket gifvit
anledning till att uppställa denna form som en
egen art, B. subalpina. – Björken är ett lika
nyttigt som vackert träd. Hon lemnar helt
säkert störste delen af allt slöjdvirke, som
nyttjas i vårt land. Veden är också både hård,
seg och vacker. Detta sista gäller i synnerhet
om "masurn" – virket af björk, som växt på
torr, stenbunden mark. Lika förträfflig är
veden som bränsle; i detta hänseende öfverträffas
björken endast af boken. Till följd af sin
rikedom på pottaska ger björkaskan den
förträffligaste lut. Näfvern nyttjas till
hvarjehanda ändamål, såsom till dosor, skäppor,
skosulor, vid takläggning o. s. v. Användbarheten
beror dels af hennes seghet och böjlighet, dels
af hennes hartsrikedom, som gör henne
ogenomtränglig för vatten och nästan oförruttnelig. I
Ryssland beredes deraf, genom en mycket enkel
torrdestilleringsprocess, den s. k. "ryssoljan",
som nyttjas till beredning af det bekanta
rysslädret, hvilket deraf får sin egendomliga lukt.
Näfvern af en ostindisk björkart, B. hojopatra,
begagnas till beredande af ett slags papper.
– Qvistarna äro till följd af sin seghet mycket
använda till qvastar, vispar, vidjor o. d. Löfvet
är ett förträffligt foder för boskapen. – Liksom
alla andra öfvervintrande växter måste björken
för knopparnas utveckling på våren samla ett
reservförråd af näringsämnen. Detta, som
hufvudsakligen består af socker, förvaras i
stammen. När nu vid källossningen roten börjar
uppsuga vatten, blir stammen så fylld af saft,
att denna vid borrning utrinner i riklig mängd
(ända till 8 knr om dygnet). Af denna söta
s. k. "björklag" eller "björklake" kan genom
jäsning beredas ett slags dricka eller
musserande vin. Lagen af ett par nord-amerikanska
arter, B. nigra och B. lenta, användes till
sockerberedning.
Af B. verrucosa tinnes en märkvärdig varietet
(var. laciniata, Ornäsbjörken), utmärkt genom
sina par-klufna blad. Hon uppkom på
1700-talet vid Ornäs i Dalarna, men odlas numera
tämligen allmänt.
Af de båda buskartade björkarna är den ena,
B. humilis, funnen endast på ett ställe i
Småland. Så mycket ymnigare förekommer den
andra, dvärgbjörken, B. nana, en lågväxt
(sällan alnshög), risig buske med nästan
cirkelrunda, nagelstora blad. Hon är ytterst allmän
i våra nordliga provinser, men finnes äfven i
de sydligares höglända trakter ända nere i
Småland och Halland. Hennes egentliga
hemvist är skogskärr, hvilka hon alldeles fyller.
På fjällen, der hon uppstiger mycket högt i
den egentliga fjällregionen, växer hon äfven på
mera torr och stenbunden mark. Hon är af
så godt som ingen nytta för menniskan, utom
i fjällen, der hon för lappen får ersätta både
ved och halm. Frukterna och knopparna äro,
särdeles under vintern, en hufvudsaklig näring
för riporna; deraf benämningen "ripris". I
Småland och i några andra delar af vårt land
bär dvärgbjörken namnet "fredagsbjörk" eller
"fredagsris". En sägen förtäljer nämligen, att
vår Frälsare blifvit gisslad med ris af denna
björk samt att hon derför blifvit af Gud
förbannad och dömd att evigt krypa utefter jorden.
I våra floror upptagas ytterligare två arter af
björkslägtet, nämligen B. intermedia och B.
alpestris, men dessa äro efter all sannolikhet
hybrider mellan dvärgbjörken och de båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
