Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Birkarlar l. Birkarlaboar - Birkebenar - Birkedal, Schöller Parelius Vilhelm - Birkedommer. Se Birk - Birkeland, Mikael - Birke-långa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förklaring. I alla händelser är visst, att
birkarlarna dervid bidrogo synnerligen verksamt
(jfr Qväner och Österbotten).
Birkarlarna bibehöllo sin ställning ända till
inemot medeltidens slut, då de förändrade
kulturförhållandena efter hand torde hafva
omskapat deras verksamhet eller gjort henne
öfverflödig. Lapparna hade redan då dragit sig
längre tillbaka till landets inre och norre delar,
och deras förra betesmarker hade intagits af en
bofast befolkning, som idkade både jordbruk
och handel. De sista underrättelserna om
birkarlarna tala om deras öfvermod och
utpressningar, hvilka om sider föranläto Gustaf Vasa
att 1554 upphäfva detta samhälles
företrädesrättigheter, hvarpå äfven sjelfva namnet
birkarlar försvinner ur historien. E. G. P.
Birkebenar (Fornn. birkibeinar), politiskt
parti under de inbördes krigen i Norge under
medeltiden. Birkebenarna fingo sitt namn deraf
att de – som en längre tid måste uppehålla
sig i ödemarkerna – i brist på kläder
lindade näfver om sina ben. Partiet stiftades
1174 af Eystein meyla, som emellertid
dödades 1177 i en strid på Re vid Tönsberg.
Derefter begåfvo sig birkebenarna till
Värmland, der de togo Sverre Sigurdsson till
konung. Under hans ledning tillväxte partiet
hastigt; det visade sig snart i Uplanden, var
1178 i Tröndelagen och vann 1179 på Kalvskindet
vid Nidaros (Trondhjem) en stor seger öfver
jarlen Erling Skakke, heklungarnas begåfvade
anförare. Året derpå vunno birkebenarna
öfver dennes son, konung Magnus, en seger på
Hevolden vid Nidaros. Under de följande åren
vexlade krigslyckan. Ehuru birkebenarna 1181
segrade i det blodiga sjöslaget vid Nordnäs,
invid Bergen, måste de likväl kort derefter
uppgifva nämnde stad och draga sig till Tröndelagen.
1183 lyckades det emellertid Sverre att i
Bergen öfverraska Magnus, hvilken derefter flydde
till Danmark och, sedan han 1184 kommit
tillbaka, fann sin död i sjöslaget vid Fimreite (i
Sogn). Under de följande åren uppstodo allt
jämt nya partier, som – fastän utan framgång
– gjorde birkebenarna segern stridig:
kuflungarna, som tillintetgjordes i Bergen 1188,
varbälgarna, med hvilka det gick på samma
sätt 1190, och öskäggerna, som besegrades i
närheten af Bergen 1194. Efter denna sista
seger lät Sverre kröna sig. Men redan 1395
uppstod det farligaste parti, som dittills bildat
sig mot honom, nämligen baglerna (se d. o.).
Den oafbrutna striden mellan dessa och
birkebenarna fortsattes under den följande tiden
(hvarunder Sverre dog, 1202), tills en
förlikning ingicks 1208 och baglerna 1218 hyllade
birkebenarnas konung, Håkon Håkonsson. Denne
besegrade 1240 deri siste motkonungen, Skule
Bårdsson, och gjorde dermed slut på de
inbördes krigen. Y. N.
Birkedal, Schöller Parelius Vilhelm,
dansk prost och författare, född d. 7 Dec. 1809
på Ålebækgård å Möen, blef 1829 student,
1834 teol. kand., 1837 prest och 1849
sogneprest i Ryslinge på Fyen. Sedan 1863 var
han ledamot af riksrådet, inom hvilket han
under och efter kriget 1804 uppträdde mycket
skarpt emot regeringen. Bl. a. yttrade han,
att Kristian IX, då han ej kunnat bevara
Slesvig åt Danmark, hade bort lemna sin krona
åt Karl XV. B. afskedades 1865 från
ofvannämnda pastorsbeställning, emedan han i
kyrkobönen bedt Gud "gifva kungen ett danskt hjerta,
om det vore möjligt", men utvaldes genast af
sina anhängare till prest för en i Ryslinge
bildad "frimenighed", som der byggde en särskild
kyrka ("Nasaret-kyrkan") och sedermera, i
öfverensstämmelse med valförsamlingslagen af d. 15
Maj 1868, upptogs i danska folkkyrkan. Sedan
1870 har B. stått i spetsen för den fraktion
af Grundtvigs äldre anhängare, som inlagt
protest mot den "förenade vensterns" användning
af Grundtvigs namn till förmån för politiska
partisyften, och derigenom har han råkat i strid
med en del af sin egen församling. B. är en
af den grundtvigianska riktningens mest
begåfvade och vältalige ledare – måhända den, som
trognast och djupast uppfattat mästarens tankar
och syften. Han har riktat den danska
literaturen med tvänne större postillor, Synd og nåde
(1848–49, 5:te uppl. 1859) och Nådens sorg
og sorgens nåde (1855–57), en autobiografisk
diktcykel. En livsförelse (1863), många
tillfällighetstal och broschyrer samt flere små band
Folkelige foredrag. C. R.
Birkedommer. Se Birk.
Birkeland, Mikael, norsk häfdaforskare,
föddes i Ekersund d. 16 Dec. 1830, blef student
1848, tog juridisk examen 1855 och inträdde
1856 i kyrkodepartementet. 1852–56 var han
anställd i riksarkivet och blef 1863 byråchef i
detta verk, hvilket på den tiden officielt
betraktades som ett kontor under nyssnämnda
departement. 1874 blef han expeditions-sekreterare
i kyrkodepartementet; men sedan riksarkivet
afsöndrats derifrån, gick han 1875 tillbaka till detta
ämbetsverk och utnämndes då till riksarkivarie.
Hvad B. skrifvit utmärker sig lika mycket för
ovanlig klarhet och lätthet i stilen som för en
djupgående insigt. Hans betydligaste arbeten
äro Selskabet for Norges vel 1809–1829 (1861)
och Norges politiske historie 1815–1816 (tryckt i
"Morgonbladet" 1866–67). Under de senare
åren har han företrädesvis sysselsatt sig med
studiet af Norges historia under åren närmast
efter 1660. Som direktör i den s. k.
"Kildeskriftfond" – en befattning, som hittills alltid
varit förenad med riksarkivarie-ämbetet – har
B. utöfvat högsta ledningen vid utgifvandet af
en större samling historiska arbeten. 1869 tog
han initiativet till och en betydande del i
stiftandet af "Den norske historiske förening".
1868–72 var B. medlem af Kristianias
formandskab, hvars vice ordförande han var, och
sedermera har han varit medlem af
hufvudstadens representantskap. Y. N.
Birke-långa, Molva byrkelange, zool., ett
slags långa, som egentligen synes tillhöra de
större hafsdjupen och de yttre fiskbankarna vid
nordvestra Skandinavien, men någon gång träffas
äfven utanför Bohus län och öster om Nordkap.
Namnet, som betyder "köpmans-långa", har hon
fått med afseende på sitt företräde i smak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
