Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Birger, konung i Sverige 1290-1318 - Birger Gregersson - Birger Petersson - Birgitta, kallad den heliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
liten del af Vestmanland, hela Södermanland,
Nerike och Östergötland, Småland (utom
Kalmar län), Gotland och en del af Finland. Öfver
detta område regerade han, under svåra
ekonomiska förhållanden, hvilka icke förbättrades
genom härtåget till Gotland 1313. År 1317 fick
han på Nyköpings slott besök af bröderna,
hvilka han – på inrådan af drotset Johan
Brunkov – lät fängsla, natten mellan d. 10 och
11 Dec. Sedan hertigarna aflidit eller bragts
om lifvet, reste sig nästan allt folket mot
konungen, som nu måste fly (1318) och sedan
tillbragte sin återstående tid i Danmark. Han dog
1321 och begrofs i Ringsteds kyrka. B. var
förmäld med Märta (Margareta), en dotter af
den danske konungen Erik Glipping, med
hvilken han hade tre söner och en dotter.
Drottning Märta afled 1341 och är begrafven vid
mannens sida. Konung Birger präglade inga
mynt, som bära hans namn, och det har ännu
icke lyckats att med säkerhet bestämma hvilka
mynttyper tillhöra hans regering. Konungens
sigill visar honom sittande, med spira och
riksäpple i händerna, på en utsirad tron.
Kontrasigillet visar folkungarnas slägtvapen. Hd.
Birger Gregersson (af den s. k.
lämaslägten), ärkebiskop i Upsala, d. 1383, var en tid
kyrkoherde i Österhaninge och blef sedan
domprost i Upsala. Han anslöt sig tidigt till konung
Albrekt, som kallade honom till sin kansler. I
slutet af 1366 valdes han af Upsala domkapitel
till ärkebiskop och var som sådan mycket
verksam. Birger var en ifrig vän af den heliga
Birgitta och skref på latin dels hennes
lefnadsteckning, dels kyrkliga sånger till hennes och
den helige Botvids ära. I den svenska
medeltidsliteraturens historia intager han ett
framstående rum. Hans språk är rikt, hans
framställningssätt ädelt och varmt, hans poetiska
begåfning ganska stor. Hd.
Birger Petersson (B. Persson till
Finstad), lagman, den hel. Birgittas fader, tillhörde
en slägt, som utmärkt sig lika mycket genom
sina medlemmars myndighet och anseende som
genom deras frikostighet mot kyrkan. Hans fader,
Peter Andersson, var riksråd och lagman i
Tiundaland, och sjelf nådde han samma värdigheter.
Som lagman i Tiundaland samlade han, med
biträde af tolf förfarna män, och lämpade efter
tidens behof de inom Folklanden (Tiundaland,
Attundaland, Fjerdhundaland) gällande
rättssedvänjorna, hvilka förut endast delvis voro i skrift
atfattade. Kodifikationen tingslystes och
bekräftades 1296 i den omyndige konung Birgers
namn. I sammanhang med den gemensamme
lagens införande sammanslogos de tre folklanden
till en lagsaga – Uplands –, uch Birger blef
dennas förste lagman. 1316–18 innehade han
likväl icke sysslan, ovisst af hvad skäl. I
striden mellan konung Birger och hertigarna
Erik och Valdemar stod han alltjämt på de
senares sida. Han deltog vidare i uppgörandet af
det s. k. häfdaskiftet, eller den provins- och
egendomsfördelning hertigarna emellan, hvilken
stadfästes i Lödöse 1315. Äfven insattes han, jämte
Matts Kettilmundsson och andra, till exekutor
af de fångne hertigarnas i Jan. 1318
upprättade testamente, och s. å. väpnade han
Uplandsallmogen till deras befrielse. Efter deras död
förenade han sig med de andre stormännen kring
hertig Eriks unga enka, Ingeborg, såsom hvars
rådsherre han nämnes, och återinträdde i sitt
lagmansämbete. "För sin trogna tjenst och
förluster under kriget" belönades han med Algö
gård och underlydande i Södermanland. Då
Magnus Eriksson valdes till konung, ingingo B.
och flere andra herrar en förbindelse till framtida
skydd mot sådana öfvergrepp – i synnerhet i
beskattningsväg –, till hvilka konung Birger
och hertigarna gjort sig skyldiga, och han var
en af de 35 herrar, som 1322 i Skara ingingo
den högtidliga föreningen mot den tilltagsna
enkehertiginnan Ingeborg och hennes gunstling,
främlingen Knut Porse. B. var en rik man. Han
var, efter den tidens kraf, äfven en from man.
Så testamenterade han mycket gods och
penningar till kyrkan och vallfärdade, 1321, till
Rom. Ett minne af denna resa är den
skrifvelse, som från Avignon nämnda år utfärdades
af (titulär-) patriarken Egidius af Alexandria,
två ärkebiskopar och elfva biskopar, och i
hvilken 40 dagars aflat lofvades dem, som bådo eller
öfvade barmhertighetsverk för B:s helsa, medan
han lefde, och för hans själ, när han gått
hädan, andäktigt åhörde predikan i hans närvaro
eller mottogo almosor af hans hand. Säkert
utverkades icke denna kyrkliga nåd utan stora
summors vältaliga mellankomst. Han dog 1327
och ligger – jämte sin andra hustru, Ingeborg
(d. 1314), dotter af lagmannen Bengt
Magnusson och Sigrid den fagra – begrafven i
Upsala domkyrka. I vapnet förde han två
nedvända vingar. J. Th. W.
Birgitta, kallad den heliga, föddes på
Finstad gård i Upland 1302 eller 1303. Hennes
föräldrar voro den upländske lagmannen Birger
Petersson och Ingeborg Bengtsdotter, båda
tillhörande ätter, som voro bland de förnämsta i
landet och i besittning af ganska betydande
gods och gårdar. Den uppfostran föräldrarna
skänkte sina barn var den mest vårdade man
då kunde tänka sig. Den tid, som Birgitta
icke använde till andaktsöfningar eller
inlärandet af qvinliga sysslor och slöjder, egnades åt
vidtomfattande studier. Hennes skrifter vittna
om stor beläsenhet. Faderns betydande
samhällsställning gaf henne tillfälle att redan vid
unga år blicka in i de politiska
tilldragelserna, för hvilka hennes deltagande slutligen
blef så lifligt, att hon ansåg det såsom en
frestelse, hvilken hon borde bekämpa. De gamla
visor, berättelser och legender, till hvilka hon
såsom barn ofta fick lyssna, voro egnade att
i ensliga stunder bevinga hennes af naturen
lifliga fantasi, hvilken äfven uppskakades af
de samtida tilldragelserna i landet.
Folkungaättens blodiga brödrastrider tillhörde hennes
tidigaste barndomsminnen. Att hennes blick
var öppen för alla de föremål, som omgåfvo
henne, liksom att äfven de förhållanden, i hvilka
hon lefde, gjorde djupt intryck på hennes
mottagliga sinne, derom gifva hennes skrifter
tydliga bevis. Sedan modern 1314 aflidit,
anförtroddes Birgittas uppfostran åt hennes moster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
