Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biktsedel - Biktspegel. Se Biktbok - Biktstol - Bikupa - Bikuspid l. Bikuspidal - Bil l. Biel - Bila, yxa med bred, rundad egg och kort skaft - Bilalo l. Guilala - Bilander l. Billender - Bilans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
synnerhet om man biktat för någon annan än sin
egen församlings prest och vill inför denne
ådagalägga sin rätt att begå den heliga
nattvarden. E. J. Ö.
Biktspegel. Se Biktbok.
Biktstol, en för biktens hållande särskildt
inrättad plats i kyrkan. En sådan består af
två afdelningar, den ena afsedd för den
biktande, den andra för presten. Dessa
afdelningar äro åtskilda genom en vägg, hvarpå
befinner sig ett galler, så att biktfader och
biktbarn väl kunna höra, men ej se hvarandra.
Bikten skall, utom i nödfall, ske i kyrkan och
bör enligt de äldre kyrkolagarnas föreskrift ega
rum på en plats, som ligger fritt och kan ses
af alla. Biktstolar omtalas först i Italien
under det 16:de årh. E. J. Ö.
Bikupa. 1. Se Biskötsel.
2. Namn på åtskilliga filantropiska
anstalter, bland hvilka må nämnas den, som 1871
inrättades i Stockholm af fru R. Olivecrona,
med ändamål att förskaffa mindre bemedlade
fruntimmer afsättning för deras arbeten.
Försäljningssumman uppgick 1876 till 18,000 kr.
– En dylik inrättning, som dock allt mer fått
karakteren af en deposito-bank, finnes i
Köpenhamn under namnet Bikuben.
Bikuspid l. Bikuspidal (af Lat. bis, två
gånger, och cuspis, spets), anat., "tvåspetsad",
nyttjas dels om de två tänder, hvilka hos
menniskan sitta närmast bakom hörntanden i hvarje
käkhalfva och hvilka äfven kallas premolarer
eller falska kindtänder, dels om den klaff (valvel)
i hjertat, hvilken sitter på öfvergången mellan
venstra förmaket och kaminaren och som för sin
form äfven kallas mitral- eller
biskopsmössevalveln. G. v. D.
Bil l. Biel, Germ. mytol., en af de gamle
sachsarnas och thüringarnas gudar, som
dyrkades genom mennisko-offer. Han hade sitt
förnämsta tempel på nuvarande Bielstein, i
närheten af klostret Ilfeld, och vördades såsom
skogarnas beskyddare, växtlighetens främjare
och sannolikt äfven såsom symbol af solen.
Jägarna läto viga sina vapen genom denne guds
prester. Hans dyrkan utbredde sig vida i norra
Tyskland och särskildt på Hartz, der man ännu,
vid Blankenburg, finner ruiner af ett altare och
af presternas boning.
Bila, yxa med bred, rundad egg och kort
skaft.
Bilalo l. Guilala, sjöv., en tvåmastad, omkr.
18 m. (60 f.) lång och 3 m. (10 f.) bred båt, som
begagnas i Manila. Han har europeisk form,
men är tacklad och inredd enligt bruket på
platsen. Enär båten är afsedd att föra
passagerare öfver Manila-viken, finnes bakom
stormasten en rymlig kajuta. Båten är äfven
försedd med utliggare, d. v. s. en bom, som
vid stark blåst skjutes tvärs ut, för att
genom sin tyngd motverka båtens krängning åt
sidan. R. N.
Bilander l. Billender (Fr. belandre, Holl.
bylander), sjöv., ett tvåmastadt fartyg, som förr
begagnades till fraktfart på Nordsjö-kusterna.
Dess tackling liknade en briggs, men i st. f.
vanligt storsegel och briggsegel förde det ett
trapezformigt segel, som upptill var fäst till ett
groft spri, hvilket medelst en räck (ring), på
ungefär en tredjedel af spriets längd nedifrån,
löpte på masten. När detta segel, som kallades
storsegel, var upphissadt, hade spriet ungefär
 |
| Bilalo. |
|
| Bilander. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
