Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bernauer, Agnes - Bernay - Bernburg - Bernd, Kristian Samuel Teodor - Berndes (Berendes), Johan - Berndes, Fabian - Berndes, Per Bernhard - Berndes, Anton Ulrik - Berndtson, Fredrik - Berneck, Karl Gustav von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uteslöt sonen från ett tornerspel, "såsom en,
hvilken mot tornerordningen lefde i otukt med
en jungfru", men Albrekt förklarade Agnes
offentligen för sin rättmätiga gemål och förde
henne till borgen Straubing, der hon fick sin
egen hofhållning och en talrik betjening. Så
länge Albrekts farbroder, hertig Vilhelm, som
ömt älskade sin brorson, ännu lefde, gjordes
icke vidare något försök att störa de älskandes
lycka; men efter hans död återhöll hertig Ernst
icke längre sin ovilja: han lät i Albrekts
frånvaro häkta Agnes och skyndsamt döma henne
till döden såsom trollpacka. Den 12 Okt. 1435
släpades hon af bödelsknektar bunden till
Donaubryggan vid Straubing och kastades i
folkets närvaro i strömmen. Vredgad öfver denna
illgerning, grep Albrekt till vapen mot sin
fader och ödelade landet vidt och bredt. 1436
bilades oenigheten genom bemedling af
konciliet i Basel. Hertig Albrekt förmälde sig
derefter med Anna af Braunschweig, och hans
fader lät bygga en bönkyrka öfver den mördades
graf för att sålunda återvinna sin sons
tillgifvenhet. Albrekts och Agnes’ olyckliga kärlek
lefde länge i folkvisan samt har i senare tider
behandlats i dramatiska och episka dikter.
Bernay [-nä], stad i franska depart. Eure.
5,806 innev. (1872). Det är en af Frankrikes
mest betydande marknadsplatser för hästar samt
för ull och säd.
Bernburg, stad i hertigdömet Anhalt, vid
floden Saale. 15,709 innev. (1871). Gammalt
slott. – Staden var till 1448 residens för
furstarna af den gamla Bernburg-linien och
1603–1863 för den yngre linien Bernburg.
Bernd, Kristian Samuel Teodor, tysk
heraldiker och filolog, f. 1775, d. 1854 såsom
e. o. professor i diplomatik, sfragistik
(sigillkunskap) och heraldik vid universitetet i Bonn.
Bland hans språkvetenskapliga arbeten må
nämnas: Die deutsche sprache im grossherzogthum
Posen (1820) och Die verwandtschaft der
slawischen und germanischen sprachen (1822); bland
de heraldiska: Allgemeine schriftenkunde der
gesammten wappenwissenschaft (1830–41), Die
hauptstücke der wappenwissenschaft (1841–49)
och Handbuch der wappenwissenschaft (1856).
Berndes (Berendes). 1) Johan B.,
ämbetsman, föddes d. 8 Sept. 1603 på Strömsberg
i Östra Nyland och tillhörde en från Tyskland
inkommen slägt, som adlats 1574. Vid 18 års
ålder sändes han utrikes och valde efter
hemkomsten krigareyrket. 1630 indref han, till
konungens synnerliga belåtenhet, hos alla
Sveriges landshöfdingar och ståthållare räntan till
"riksens krigsstats provision" och utnämndes
1632 till kammarråd, hvilket ämbete han
beklädde i 9 år, under hvilken tid han dock i
anseende till sin stora språkkännedom ofta
användes i beskickningsvärf. För sina insigter i
bergsväsendet utnämndes han 1639 till
vicepresident i det nyinrättade "bergsamtet",
hvarjämte honom anförtroddes styrelsen öfver
Kopparberget med Öster- och Vesterdalarna 1641.
Han flyttade då till Falun, som han "af en
bondeby gjorde till en manérlig stad", och
vinnlade sig så om bergshandteringens förkofran
derstädes, att koppartillverkningen fördubblades.
1651 återkallades han till Stockholm såsom
riksråd, med högsta uppsigten öfver samtliga
bergverk i riket, samt utnämndes tillika till
president i Kommers-kollegium. Snart derefter blef
han öfverståthållare, men dog inom kort, d. 10
Febr. 1652. F.
2) Fabian B., härförare, den förres halfbror,
f. 1610, deltog mod utmärkelse i trettioåriga
kriget och blef derunder öfverste, men vann sin
egentliga ryktbarhet i Karl X:s krig (under
striderna vid Varsjav, Frederiksodde m. fl. tillfällen),
då han vanligen anförde finnarna. 1654
upphöjdes han i friherrligt stånd och blef 1657
generalmajor af kavalleriet. B. egde gods i
Finland, Estland och Sverige. Död 1678. Ätten
utdog med honom. E. G. P.
Berndes, Per Bernhard, militär, kemist,
f. i Dannemora bergslag 1750, blef 1790 kapten
vid arméns flotta och 1812 ledamot af
Vetenskaps-akademien. Död 1826. Han uppfann
åtskilliga militära förstörelseverktyg, såsom
"sprängkistor" samt eld- och brandkulor, hvilka ansågos
praktiskt användbara. Äfven tillhör honom
uppfinningen af en metod för tillverkning af alkali
och glaubersalt ur nya ämnen, och han fick 1800
privilegium på att anlägga en fabrik för
tillverkning af soda, glaubersalt m. m. – ett
privilegium, som han till följd af medellöshet icke
kunde begagna.
Berndes, Anton Ulrik, gravör och
miniaturmålare, landtmätare vid Drottningholms och
Svartsjö slott och län, ledamot af Akademien
för de fria konsterna, f. i Upland 1757, d. i
Stockholm 1844, arbetade med mycken
framgång i mezzotinto (svartkonstmanér), i hvilken
konstgren han efterlemnade många och vackra
blad. Hans miniaturer äro jämförelsevis af
underordnadt värde. Som konstskriftställare
uppträdde han med Försök om konsten att måla
porträtter i miniature (1799) samt med
afhandlingen Om färgernas harmoni, och några
grunder för målarekonsten (1813). – En
framstående mezzotinto-gravör var äfven hans son,
protokolls-sekreteraren Johan Bernhard B., som
föddes i Stockholm 1792 och dog derst. 1834.
Berndtson, Fredrik, skald och literatör,
föddes i Falun d. 27 April 1820 och flyttade,
sedan han 1839 tagit studentexamen i Upsala,
till Helsingfors, der han 1847 blef docent i
estetik. Sedermera blef han tjensteman vid
generalguvernörens kansli, och sedan 1851 har
han arbetat i den officiella "Finlands allmänna
tidning", för hvilken han 1853–65 var
hufvudredaktör. – B. har verkställt en mängd
öfversättningar och bearbetningar af dramatiska o. a.
arbeten samt författat noveller, dikter och
teaterstycken, bland hvilka sistnämnda det mest
bekanta är skådespelet Ur lifvets strid (1851),
med ämne från 1808 års krig. V.
Berneck, Karl Gustav von, tysk
militärförfattare och novellist (under psevdonymen
Bernd von Guseck), f. 1803, blef 1820
kavalleri-officer och 1856 professor vid artilleri-
och ingeniör-skolan i Berlin. Död 1871. En
del af sina noveller samlade han 1837 i
Novellen und erzählungen. Hans bästa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
