Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Béranger, Pierre-Jean de - Berar - Berat (Arnaut-Beligrad) - Beraun - Berber - Berbera - Berber-baschi - Berberideæ - Berberiet (icke Barbariet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
älskvärda och snillrika personlighet allt mera
den allmänna uppmärksamheten. Han lefde
på förtrolig fot med en stor mängd af den
tidens allra förnämsta literära och politiska
personligheter: Châteaubriand, Lafitte,
Lamartine, Thiers, Mignet, Cousin m. fl. Efter
revolutionen 1848 fick han ett nytt bevis på
huru väl han var ihågkommen af sina landsmän,
då han i Seine-departementet med 204,471
röster valdes till deputerad i l’Assemblée
nationale. B. kunde ej genast afböja anbudet,
men vid första lägliga tillfälle drog han sig
tillbaka. Äfven Franska akademien var beredd
att mottaga honom, men han var på en gång för
stolt och för blygsam att der söka inträde. –
På sin ålderdom blef B., som aldrig haft någon
synnerligen stark kroppskonstitution, svag och
sjuklig, och genom sin för långt drifna godhet
mot hjelpsökande råkade han äfven i knappa
omständigheter. Kejsarinnan Eugénie skyndade
att på ett särdeles granlaga sätt erbjuda honom
ett årligt underhåll, hvilket dock B. tacksamt
afböjde. Den 16 Juli 1857 dukade han under
för en långvarig sjukdom, hvilken ytterligare
förvärrats, derigenom att skalden några månader
före sin död lemnade sitt sjukrum för att följa
med i likprocessionen efter Judith Frère, med
hvilken han gjorde bekantskap redan 1796 och
som "från hans älskarinna blifvit hans väninna
och vårdarinna", hvilket hon fortfor att vara i
femtio år. Han jordades på statens bekostnad och
följdes till grafven af en ofantlig folkmassa.
Genom hela sin personlighet var B. en
vacker och träffande typ för den franska
folkkarakteren. Han var liflig och qvick samt
begåfvad med en humor, som hade stark dragning
åt satiren; han var ädel och god och saknade
ej häller det glada, godmodiga lättsinne, som
anses karakterisera fransmännen. Hans visor
äro en direkt fortsättning af den ursprungliga
franska chansonetten; de äro alla skrifna på
välkända melodier och hafva, med ytterst få
undantag, refräng – något som. B., till följd
af franska språkets svaga rytm, ansåg nästan
oumbärligt. Genom sitt andra manér höjde han
dock visan till en sfer, som förut ansågs
främmande för densamma, och han gaf henne
derigenom inom poesien en vigt och betydelse,
som hon före honom ej egt och som hon kanske har
svårt att bibehålla. – I Sverige har B. ofta
blifvit jämförd med Bellman. B. von Beskow,
som åtskilliga gånger besökte "le chansonnier
de la France" och emottog flere bevis af hans
välvilja, yttrar med anledning af den omtalade
själsfrändskapen mellan dessa skalder: "Deras
lynne var äfven så olika som deras dikt,
med undantag af den innerliga föreningen
hos bägge af omedvetet snille och barnslig
godhjertenhet. Bellman var sann kristen,
Béranger snarare deist. Bellman var rojalist,
Béranger republikan; Bellman lefde hälst bland
folket, Béranger undvek alla folksamlingar och
trifdes blott bland några vänner; Béranger var
ovanligt stark i sjelfkritik, Bellman behöfde
den ej; de fleste af Bérangers sånger äro
politiska eller sociala tidsbilder, Bellmans
tillhöra diktens verld; Bellman
var i sällskap tyst, drömmande som Lafontaine,
Béranger ytterst språksam, yttrande sig i alla
ämnen". Man skulle kunna tillägga: de täfla
med hvarandra i dramatisk styrka, men under
det Bellman i sina sånger lemnar en vid plats
åt skildring af naturens skönhet, spelar detta
element hos Béranger, som dock ingalunda saknade
sinne derför, en mera underordnad rol. – B:s
visor blefvo både före och efter hans död spridda
i otaliga upplagor. Den fullständigaste är den
af hans förläggare och vän Perrotin utgifna
Oeuvres complètes (2 bd, 1857–58). Urval
af hans dikter äro öfversatta på svenska af
Gustaf Hierta (1833), Uno Enegren (1865) och
C. Snoilsky. Efter B:s död har man äfven utgifvit
en af honom sjelf skrifven lefnadsteckning, Ma
biographie, som dock ej sträcker sig längre
än till 1833, samt de bref han efterlemnade.
P. A. G.
Berar, provins i britisk-ostindiska
presidentskapet Bengalen (norre delen
af Dekan). 199,800 qv.-kilom. (3,600
qv.-mil). Omkr. 3,000,000 innev. B. var till
1853 en sjelfständig stat under rajan af
Nagpore. Hufvudstad: Nagpore.
Berat (Arnaut-Beligrad), befäst stad i turkiska
ejaletet Janina (södra Albanien). Omkr. 12,000
innev., af hvilka tredjedelen är greker. Säte
för en pascha och en grekisk ärkebiskop.
Beraun, stad i Böhmen, s. v. om Prag. Omkr. 5,000
innev.
Berber utgör den gemensamma benämningen på de af
araber öfversvämmade och af islam underkufvade
halfsemitiske folkstammar, som af ålder bebott
hela norra Afrika från Egyptens landamären till
Atlanten äfvensom den vestre delen af Sahara till
17° n. br. Libyerna, numiderna, mauretanerna
samt guancherna voro berbiska folk. Bland
de nuvarande berberstammarna må nämnas:
amasirgerna (amasig l. mosig), ett ljusfärgadt
nomad- och röfvarefolk (riffpirater) i norra
Marocko; sjöllecherna (sjuluh), en mörkfärgad,
åkerbrukande stam i den södre delen af nämnda
land; kabylerna, turarikerna (turaregerna)
och berabraerna.
Berbera, stad med god hamn vid Aden-bukten,
på östra kusten af Afrika, i Somali-landet. Det
var ända till för få år sedan en betydande
handelsplats.
Berber-baschi (Turk., af Pers. berber,
barberare, och Turk. basch, hufvud,
öfverhufvud), den turkiske sultanens
öfverbarberare.
Berberideae, bot., naturlig växtfamilj,
mycket närslägtad med Ranunculaceae, men
skild från denna genom sina vanligen tretalige
blomdelar och framför allt genom ståndarna,
som öppna sig med elastiskt uppspringande
klaffar. Arterna, ej särdeles många till
antalet, äro i allmänhet buskar och förekomma
i synnerhet i den norra tempererade zonens
bergstrakter. Vår enda skandinaviska art,
berberis-busken (se Berberis) är väl, oaktadt
den förekommer mycket allmänt, att betrakta som
främling. Några arter (t. ex. Mahonia) odlas.
S. A.
Berberiet (icke Barbariet) var fordom
namnet på de vester om Egypten belägna
afrikanska kustlanden vid Medelhafvet. Se
Barbaresk-staterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
