Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Benckendorf - Bencoolen, holländskt residentskap på Sumatra. Se Benkulen - Benda, Franz - Bendavales - Bendel, Franz - Bendemann, Eduard - Bender
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i rysk tjenst. – 1) Alexander, grefve von B.,
rysk general, f. 1784, fick genom sin slägtskap
med grefvinnan C. Lieven anställning vid ryska
hofvet och kom der på den förtroligaste fot
med de unge storfurstarna. Under fälttågen i
Tyskland och Frankrike (1813 och 1814) utmärkte
han sig i generalstaben och vann den ena
befordran efter den andra samt blef slutligen
general för kavalleriet. Vid kejsar Nikolai
tronbestigning medverkade B. kraftigt till
soldatupprorets undertryckande och utnämndes
derför (1826) till chef för gendarmeriet och
för kejsarens stab. Såsom sådan upprättade han
tredje afdelningen af kejsarens eget kansli och
blef derigenom skaparen af Rysslands hemliga
polis, som har agenter öfver hela Europa. I sin
egenskap af chef för denna institution och såsom
kejsarens oskiljaktige följeslage utöfvade
B. ett nästan gränslöst inflytande. Han blef
1832 upphöjd till ärftlig riksgrefve samt utnämnd
till polisminister och medlem af riksrådet. Död
1844. – 2) Konstantin von B., den förres bror,
rysk diplomat och militär, f. 1785, deltog i
1813–14 års fälttåg mot Frankrike och befordrades
derunder till general-major. Efter freden
utnämndes han till sändebud i Stuttgart. När
kriget med Persien utbröt, trädde han åter i
aktiv tjenst som general-löjtnant och kejserlig
general-adjutant samt vann de lysande segrarna
vid Etschmiadsin, Erivan och Araxes. Han deltog
äfven i det turkiska kriget 1828 och eröfrade
staden Pravadi, der han dog samma år. – 3)
Konstantin von B., den föregåendes son, rysk
diplomat och militär, f. 1817, kämpade under
Veljaminov och Voronzov i Kaukasus, sändes sedan
som militärkommissarie till Berlin, deltog i
det orientaliska kriget 1855, befordrades 1857
till general-löjtnant och utnämndes s. å. till
sändebud i Stuttgart. Han dog 1858 i Paris. Efter
hans död utkom Souvenir intime d’une campagne au
Caucase (1858). – 4) Dorothea von B., politisk
celebritet. Se Lieven (Dorothea von).
Bencoolen, holländskt residentskap på Sumatra. Se
Benkulen.
Benda. 1) Franz B., tysk violin-virtuos,
f. 1709 i Böhmen, var som gosse korsångare och
åtföljde sedan ett kringresande musiksällskap,
af hvars medlemmar en blind jude, Löbel, blef
hans förste lärare på violin. Senare blef han
kapellmästare i Varsjav och kallades 1732 till
kronprinsen af Preussen (sedan Fredrik II), hos
hvilken han 1771 blef anställd som konsertmästare
efter Graun. Utom Löbel och Graun var Konyczek
hans lärare. B. stiftade i Tyskland en egen
violinskola. Hans spel berömmes hufvudsakligen
för sin ädla, uttrycksfulla sång och för sin
rena, fulla ton i adagio-satser. B. dog 1786. –
2) Georg B., den förres kusin, tysk musiker,
f. 1721, utbildade sin kompositionstalang under
studium af Hasses och Grauns verk. 1748 blef han
kapellmästare hos Fredrik III i Gotha och reste
sedan på dennes bekostnad till Italien. Efter
återkomsten uppförde han med bifall några operor
i italiensk stil. Epokgörande blef han dock
först 1774 genom sin Ariadne auf Naxos
(gifven i Stockholm 1786), en melodram
(musik till talad text), till hvilken den
berömda skådespelerskan Brandes gaf honom
impulsen. Ovisst är, huruvida Rousseaus
"Pygmalion", det första verket i denna
genre, var B. bekant. 1778 nedlade han sin
post i Gotha och dog 1795. Utom "Ariadne"
skref han äfven Medea m. fl. melodramer, Der
dorfjahrmarkt, Romeo und Julia m. fl. operor
och dessutom flere värdefulla symfonier och
sonater samt andliga och verldsliga kantater.
A. L.
Bendavales l. Vendevales kallas de stundom
stormige sydlige vindar, som under "regntiden"
(Maj–November) blåsa i de norra kust-landen i
Syd-Amerika (Nya Granada och Venezuela) samt
på Panama-näset. Under den öfrige delen af året
herska derstädes de ständige nordöst-vindarna
(nordöst-passaden), hvilka kallas brisas.
R. R.
Bendel, Franz, tysk pianist och kompositör
f. 1833 i Böhmen, utbildade sig först i Prag,
sedan för Liszt, konserterade på flere ställen
(i Stockholm 1856), blef 1862 lärare vid den nya
musikaliska akademien i Berlin och dog 1874. Utom
större verk skref han förnämligast briljanta
salongskompositioner för piano. Som virtuos hörde
han genom sin ofantligt stora tekniska färdighet
till samtidens förnämste. A. L.
Bendemann, Eduard, tysk målare, föddes 1811
i Berlin af judiska föräldrar, kom 1828 till
Düsseldorf i Schadows skola och framträdde
redan vid 21 års ålder med en stor oljemålning,
Det sörjande folket vid Babylons elfvar (nu i
Köln), som med ens skaffade honom europeiskt
rykte. På detta arbete följde snart flere andra
idylliskt sköna stycken, såsom De båda flickorna
vid brunnen, De serbiska furstedöttrarna (efter
en dikt af Herder), De tre helige konungarna på
vandring, Skördarna, Herden och herdinnan (efter
en dikt af Uhland) samt, 1836, hans storartade,
högstämda Jeremias på Jerusalems ruiner (i kejsar
Vilhelm I:s ego). 1838 kallades B. till professor
vid konstakademien i Dresden, der han tillika
fick i uppdrag att utföra de stora freskerna
i det kongl. slottet – ett arbete, som till
följd af mästarens svåra ögonsjukdom varade i
många år. 1858 blef han Schadows efterträdare som
direktör för konstakademien i Düsseldorf, hvilken
befattning han lemnade 1867. Hans sista större
verk, bestämdt för Berlins nationalgalleri,
är Judarnas bortförande i den babyloniske
fångenskapen (1872).
Bender (Bendery), stad och fästning i ryska
prov. Besarabien, vid Dnjester. Omkr. 25,000
innev. Betydlig handel. Ryssarna eröfrade
denna fästning 1770 och 1789 från turkarna, men
återlemnade henne båda gångerna. Genom freden i
Bukarest 1812 kom B. med hela Besarabien å nyo
i ryssarnas händer. Det är ryktbart i svenska
historien genom Karl XII:s vistelse derstädes
1709–13 och genom den s. k. "kalabaliken" d. 1
Febr. 1713. Karl "anfölls denne dag af 10,000
turkar och tatarer, hvilka dock med svårighet
kunde förmås att strida mot den beundrade
konungen och noga aktade sig för att skada
honom. De intogo snart hans befästa läger,
men Karl inneslöt sig med 50 kämpar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
