- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 2. Barometer - Capitularis /
115-116

(1878) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Befallningshafvande - Befallningsman - Befaren - Befolkningspolitik - Befolkningsstatistiken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och båtsmanshållets rekrytering, vid hvilka
kongl. maj:ts befallningshafvande bevakar
de roterandes och rastandes rätt, vidare mål
som angå extraordinarie onera och utskylder,
hushållningen med statens fäste egendomar
(om hvars öfverflyttande till en särskild
domänstyrelse förslag föreligger), helso- och
fattigvården samt slutligen en mängd till den
allmänna hushållningen hörande ärenden. Derjämte
skola kongl. maj:ts befallningshafvande lemna
såväl hvarandra som öfriga ämbetsmyndigheter
den handräckning och det biträde, som af dem
å tjenstens vägnar äskas. Hvart 5:te år skall
till kongl. maj:t afgifvas utförlig berättelse
om länets tillstånd, och årligen skola på
vissa tider berättelser om årsväxten insändas
till statskontoret. Större olyckshändelser
och andra märkligare tilldragelser skola af
kongl. maj:ts befallningshafvande anmälas
hos chefen för civildepartementet, på hvilkens
föredragning äfven såväl landshöfdingen som
de af länsstyrelsens tjenstemän, hvilka hafva
kunglig fullmakt, utnämnas, och under hvilket
departement kongl. maj:ts befallningshafvande i
allmänhet lyder. Undantagna från kongl. maj:ts
befallningshafvandes myndighet äro den dömande
makten samt (på grund af regeringsformens 46 §,
som förbjuder förordnandet af generalguvernörer)
allt militärbefäl. – Af förut nämnda mål höra
i allmänhet de, som angå allmän ordning och
säkerhet, lagskipningens gång, utsökning,
verkställigheten af domar, fångvården,
krigsmaktens rekrytering, helso- och
fattigvården samt den allmänna hushållningen,
till landskansliets handläggning, de öfriga
till landskontorets. Vissa ärenden handläggas
gemensamt.

Slutligen torde ej böra lemnas oanmärkt, att
en af kongl. maj:t förordnad komité nyligen
afgifvit förslag till förändrad organisation
i vissa delar af såväl länsstyrelserna som de
dem underlydande tjenstemäns befattningar. (Huru
besvär öfver kongl. maj:ts befallningshafvandes
beslut fullföljas, se Besvär).

I Stockholm utöfvas de funktioner, som i länen
åligga kongl. maj:ts befallningshafvande af en
öfverståthållare (se d. o.). Th. R.         C. W.

Befallningsman. 1) I forna dagar titeln på
en ämbetsmän, som var på samma gång konungens
fogde öfver ett visst område (fogati) och
kommendant på något af kronans slott. – 2) I
några svenska landskap benämning på kronofogdar,
der och hvar äfven på länsmän. – 3) Gårdsfogde,
ladufogde, rättare. Kbg.

Befaren, sjöv., vidtberest. Detta ord nyttjas
egentligen om sjömän, som farit mycket till
sjös. Af svenska flottans manskap kallades till
1875 den sjövan, hvilken varit minst sex månader
till sjös, befaren den, som farit minst ett år,
och välbefarenden, som farit minst två
år på aflägsnare farvatten. R. P.

Befolkningspolitik (jfr Politik) kallas
sammanfattningen af de åtgärder, som styrelsen
i ett samhälle vidtager till folkmängdens
ökande. – I forna tider, under inflytandet af
merkantilsystemets läror, gällde tämligen allmänt
den föreställningen, att den största möjliga
folkmängd var både den bäste måttstocken på en

stats välmåga och det mest eftersträvansvärda
målet för en regerings omsorger. 1700-talet
företer, såsom man finner af hvarje
lands inre historia under denna tid, en
mängd särdeles märkliga yttringar af denna
föreställning. Genom konstlade medel uppmuntrade
man till ingåendet af tidiga äktenskap;
skattelindring eller fullständig skattefrihet,
ja, t. o. m. statspensioner tillförsäkrades
dem, som egde ett ovanligt stort antal barn;
invandring från utlandet uppmuntrades på alla
lofliga sätt, och å andra sidan försvårades
eller rent af förbjöds all utvandring och det
stundom vid lifsstraff; hindren för jordegendoms
klyfning borttogos, och de första åtgärder,
som vidtogos för att göra näringarna fria,
hafva befolkningspolitiken att tacka för sin
tillvaro. Genom lag inskränkte man sorgtiden för
enklingar och enkor, i afsigt att derigenom
främja hastigare omgiften, och den vård,
som genom hittebarnshusens upprättande mer
allmänt kom de utom äktenskap födda barnen
till del, torde snarare få tillskrifvas tidens
befolkningspolitik än endast och allenast
menniskovänliga bevekelsegrunder.

I skarp opposition mot de läror, som framkallat
dessa och liknande åtgärder, uppträdde 1803
den bekante Malthus med det påståendet, att
den stora folkmängdstätheten, långt ifrån
att vara ett godt, innebure stora faror för
det moderna samhället. Befolkningen, sade
han – dervid stödjande sig vid enstaka och
ej fullt säkra företeelser från några af de
nord-amerikanske staterna – fördubblas på 25 år;
hennes ökande försiggår i geometrisk progression,
men näringsmedlens endast i aritmetisk; tider
af onämnbart proletariat och elände skola komma,
derest ej i tid preventiva åtgärder vidtagas.

Erfarenheten har i väsentlig mån gifvit Malthus
orätt. Ännu har intet land i verlden förmått
uppvisa en folkökning i den af honom angifna
progressionen; krig och farsoter hafva alltjämt
visat sig ega samma hämmande makt; vida fält
hafva öppnats för utvandringen, och den ofantligt
stegrade näringsfliten har visat sig mäktig
att på inskränkta rymder skaffa riklig näring
åt stora folkmassor. Men af Malthus’ satser
qvarstår såsom en obestridd och orubblig sanning
den, att folkökningen och folkmängdstätheten
stå i det innerligaste samband med och äro
beroende af näringsmedlens riklighet och den
nationalekonomiska verksamhetens utvidgning. Gent
emot dessa faktorer sjunka direkta lagstiftnings-
och förvaltningsåtgärder ned till kraftlösa
medel. Med erkännande deraf hafva regeringarna
numera öfvergifvit tanken på att reglera
folkmängdstillväxten annorlunda än indirekt,
t. ex. genom att vidmakthålla ett fullt tryggt
rättstillstånd, införa social och ekonomisk
frihet, ändamålsenligt utbilda arbetskrafterna,
bereda tillfälle till kapitalbildning, medgifva
religiös tolerans samt genom att stadga kloka
och rättvisa beskattningsgrunder. J. H.

Befolknings-statistiken (jfr Statistik) anses
med skäl såsom den förnämste af den statistiska
forskningens grenar. Sjelf bildar hon tvänne
hvar för sig synnerligen vigtiga afdelningar,
af hvilka den ena omfattar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:21:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfab/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free