Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barthélemy-Saint-Hilaire, Jules - Barthez, Paul Joseph - Barthold, Friedrich Wilhelm - Bartholdy, Jakob Salomo - Bartholin - Bartholomæus de Martyribus - Bartholomæus, en af Jesu apostlar. Se Bartolomeus - Bartlett, John Russell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hållning vid Juni-resningen. Efter statskuppen 1851
nekade B. att aflägga ed till Napoleon. Han
befriades från edgången, men lemnade dock
sin professur, hvilken fick stå ledig till
1862. 1868 invald i lagstiftande församlingen,
röstade han med yttersta venstern mot Napoleon
III:s våldspolitik. Efter tysk-franska kriget
(1870–71) blef han deputerad och understödde
varmt presidenten Thiers, hvars sekreterare
han var. Utom en öfversättning af Aristoteles
(B:s förnämsta arbete) har B. författat flere
afhandlingar i filosofiska och religiösa ämnen
(om Buddha, Muhammed m. fl.).
Barthez [barte], Paul Joseph, fransk läkare,
f. i Montpellier 1734, blef 1761 professor
derstädes samt grundade en medicinsk skola, som
vann aktning i hela Europa. Död 1806 som Napoleon
I:s lifmedikus. – B. spelade en framstående rol
inom fysiologien och kan betraktas såsom en af
de förnämste representanterna för den riktning
(den s. k. vitalistiska), som söker förklara
lifvets väsende genom att antaga en särskild,
immateriel lifsprincip.
Barthold, Friedrich Wilhelm, tysk
historieskrifvare, f. i Berlin 1799, d. 1858
som professor i Greifswald. Bland hans många
arbeten må nämnas: Der römerzug könig Heinrichs
von Lützelburg (2 bd, 1830–31), Geschichte
von Pommern und Rügen (5 bd, 1839–45),
Geschichte des grossen deutschen krieges von
Gustav Adolfs tode ab (2 bd, 1841–43) och
Die geschichtlichen persönlichkeiten in Jakob
Casanovas memoiren (1848). – B. har en bred
stil och kan ej alltid beherska sitt material;
hans urkundforskningar äro icke särdeles
djupgående, och han nyttjar merendels endast
tryckta källor. I hans eljest förtjenstfulla
arbete öfver trettioåriga kriget framträder stor
ensidighet, hvilken i synnerhet visar sig vid
bedömandet af Gustaf II Adolf. Han anser, att
denne endast af egoistiska eröfringsplaner och
genom Richelieus lockelser drefs till att kasta
sig in i kriget, och han finner ej nog starka
ord för att uttrycka sitt beklagande öfver de
för Tysklands enhet menliga följder, som denna
inblandning medförde. Detta uppfattningssätt,
hvarom B. för öfrigt ej är ensam, har dock
äfven i Tyskland mött skarp gensägelse.
O. A.
Bartholdy, Jakob Salomo, preussisk diplomat
och konstkännare, föddes 1779 i Berlin af
judiska föräldrar, men öfvergick 1805 till den
protestantiska läran. 1801–05 genomreste, han
Frankrike, Italien, Grekland och Mindre Asien,
kämpade 1809 i österrikiska hären mot Napoleon,
fick 1813 anställning i furst Härdenbergs
kansli, blef 1815 preussisk generalkonsul i
Italien och deltog verksamt i Wien-kongressens
förhandlingar. 1818 kallades han till kongressen
i Aachen och blef sedan utnämnd till preussisk
agent vid hofvet i Toscana. Han dog 1825 i
Rom. Såsom konstälskare och konstkännare hade
B. ett aktadt namn. Hans stora samling af antiker
inköptes efter hans död af museet i Berlin.
Bartholin, dansk familj, hvars medlemmar under
17:de och 18:de årh. voro ryktbara för
stor lärdom. – 1) Kasper
B. (egentl. Berthelssön), slägtens stamfader,
f. i Malmö 1585, d. 1629, gjorde sig först känd
som lärd läkare, blef 1615 medicine professor
i Köpenhamn och utgaf ett på den tiden mycket
ansedt arbete i anatomi. Efter en svår sjukdom
öfvergaf han läkarevetenskapen och egnade
sig i stället åt teologien samt blef 1624
professor i sistnämnde vetenskap. – 2) Tomas
B., den föregåendes äldste son, f. 1616, blef
såsom anatom vida mer ryktbar än fadern. Efter
fullbordade studier i Danmark begaf han sig
först till Leyden och besökte sedermera Paris,
Montpellier, Padua (der han utnämndes till
prorektor för universitetet), Rom och Neapel. År
1646 återvände han till sitt fädernesland,
der han i fjorton år verkade som professor
i medicin. Framför allt egnade han sig åt
anatomien, i hvars annaler han blifvit odödlig,
derigenom att han (ungefär samtidigt med svensken
Olof Rudbeck d. ä.) upptäckte de lymfatiska
kärlen. År 1661 flyttade han för sina studiers
skull till landet, blef 1671 lifmedikus och 1675
assessor i "höjesteret". Död 1680. – 3) Albert
B., den förres broder, literatur-historiker,
f. 1620, d. 1663, var rektor vid Frederiksborgs
latinskola, der bl. a. Tomas Kingo var hans
lärjunge. Hans verk De scriptis danorum är
en ypperlig källa till kunskap om hela den
äldre danska literaturen. – 4) Kasper B. d. y.,
son till Tomas B., läkare och jurist, f. 1655,
d. 1738, blef vid nitton års ålder professor,
utnämndes 1719 till generalprokurör, 1724 till
deputerad för finanserna och adlades 1730. – 5)
Hans bror Tomas B. d. y., f. 1659, d. 1690,
professor redan vid 18 års ålder, var en
utmärkt fornforskare och nitisk samlare. Hans
förnämsta arbete, Antiquitatum danicarum
libri III (1689), jämte Oluf Worms arbeten,
lade grunden till fornforskningen i Danmark.
C. R.
Bartholomaeus de Martyribus, en af den
romersk-katolska kyrkans frommaste män under det
16:de årh., föddes år 1514 i Lissabon. Tillnamnet
"de Martyribus" fick han efter den så benämnda
kyrka, i hvilken han frambars till dopet. Vid 14
års ålder ingick han i dominikan-orden. Efter att
ha innehaft flere kyrkliga värdigheter upphöjdes
han, ehuru mot sin vilja, till ärkebiskop i
Braga. I detta vigtiga ämbete utvecklade han
en synnerligen stor kraft och duglighet, på
samma gång som han med mycken sjelfuppoffring
egnade sig åt sjukas och fattigas vård. Sedan
han i 24 års tid stått i spetsen för sitt lands
kyrkliga styrelse, afsade han sig frivilligt sin
ärkebiskopliga värdighet och lefde sedan till sin
död, 1590, som en ringa munk i ett af honom sjelf
stiftadt kloster, egnande sig åt undervisning
och välgörenhet. B. var äfven en ganska produktiv
skriftställare. Hans Stimulus pastorum (2:dra
uppl. 1870) och Compendium vitae spiritualis
torde vara bland hans mest bekanta skrifter.
J. H. B.
Bartholomaeus, en af Jesu apostlar. Se
Bartolomeus.
Bartlett, John Russell, nord-amerikansk etnolog
och historieskrifvare, f. 1805 i Providence,
Rhode Island, var först köpman och blef 1837
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
