Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barkarol - Barkarö - Barkass - Barkdjuret - Barken - Barker, Robert - Barkerol - Barkeryd - Barking - Bar Kokba
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Zampa", "Fra Diavolo" och "Den stumma", samt -
med ännu mera stilkänsla - i Men-delssohns "Lieder
oline worte". A. L.
Barkarö, namn på tvänne socknar i Vestmanland. 1)
Kungs-B., socken i Vestmanlands län, Åkerbo
härad. Arealen 2,787 hekt. (5,645 tnld). 559
innev. (1875). Eegalt pastorat af 3:dje kl., Vesterås
stift, Köpings kontrakt. - 2) Vesterås-B., socken
i Vestmanlands län, Tulmndra härad. Arealen 8,098
hekt. (16,404 tnld). 808 innev. (1875). Konsist,
pastorat af 2:dra kl., Vesterås stift, domprosteriet.
Barka’SS, skeppsb., den störste af båtarna om bord på
ett örlogsfartyg; på ett handelsfartyg får motsvarande
båt oftast namn af storbåt. Barkassen användes vid
vissa ankar-arbeten, hvarför han bör vara så stor
och haf ra en sådan bärighet, att ett af fartygets
större ankaren kan utföras och "lättas" (lyftas)
medelst honom. För sistnämnda ändamål begagnas en
med rulle försedd dävert, som anbringas akterut på
relingen och i hvilken bojrepet eller ankartåget
lägges, då smärre ankaren skola lyftas. Numera
linnes ofta, för lättandet af tunga ankaren, midt
i barkassen ett litet bråspel och tvänne vattentäta
trummor, kallade k o ger s k or, genom hvilka bojrepet
uppledes till spelet. Genom denna inrättning vinnes
den fördelen, att ankaret under och efter lättningen
kommer att hänga midt under bottnen, der båten har
sin största bärighet. Barkasser hafva en klufven
eller klyk-formad förstäf, försedd med rulle, i
hvilken ankartåget lägges, då båten medelst detta
skall halas till ankarplatsen. Större örlogsfartygs
barkass är nu för tiden vanligen försedd med en
liten ångmaskin, som drifver en propeller och
hvars panna lätt kan utlyftas, då båten skall
insättas om bord. Under fartygets segling står
barkassen emellan stor- och fockmasten,’ på sina s
kr å n (stycken af trä eller jern, formade efter
båtens form) och surrad till ring-bultar i däck.
E. N.
Barkdjuret, Eytina borealis, zool., utdöd medlem
af yirén-djurens familj och lik dugongen. men i
stället för tänder försedd med horn-skifvor, en i
gommen, en på underkäken. Sitt namn fick barkdjuret
för sin tjocka, barklika, kring halsen gropiga och
spruckna hud. Det nådde en längd af 9-12 m. (30-40
f.). Lemmarna liknade öfriga h valdjurs: framlemmarna
voro fenlika, och i stället för baklemmar hade djuret
en vågrät, halfmånformig stjertfena att röra sig
med. Framlemmarna tjenade emellertid äfven såsom
stöd och såsom medel att lösslå de tångruskor,
af hvilka djuret lefde. - Barkdjuret blef sent
kändt, men, till följd af menniskans vinstbegär,
hastigt utrotadt. Under Berings andra expedition
till de arktiska farvattnen, och då hans fartyg
(Nov. 1741) strandat på den efter honom benämnda ön,
i Kamtsjatka-hafvet, fick naturforskaren Steller,
som medföljde honom, god tid att lära känna det
der i otaliga skaror vid stränderna lefvande
barkdjuret. Expeditionen kom i yttersta betryck
och nödgades i detta djur söka sin räddning från
hungersdöd och skörbjugg. Vid dylika tillfällen
granskar man icke maten så noga; Steller prisar
dock högligen djurets både kött och fett. Efter denna
tid anställde hvaljägare oe-h andra äfven-tyrare
ett sådant utrotningskrig mot barkdjuret, att det
sista lefvande exemplaret, så vidt kändt är, dödades
redan 1768. Numera finnas endast tre fullständiga
skelett qvar af denna djurart: ett i Helsingfors,
ett i Petersburg och ett i Moskva. Öfriga museer få
nöja sig med lösa benbitar. Kiksmuseum i Stockholm
eger ett refben och ett aftryck af skallen.
F. A. s.
Barken, Södra och Norra, tvänne sammanhängande
sjöar i den södre delen af Dalarna, Vesterbergslags
fögderi. Aflopp till Mälaren genom Kolbäcks å
och Strömsholms kanal. Vid den nordvestre änden
af Barken ligger köpingen Smedjebacken. Sjöns
höjd öfver hafvet är 101 in; (336 f.).
j. H.
Barker, Robert, irländsk porträttmålare, som genom
sin rundmålning af Edinburgh (1788) blef panoramats
uppfinnare. Han föddes i Kells 1739 och dog i London
1806.
Barkero l (Ital. barcaruola, liten båt), omastad båt,
som har mycken likhet med en gondol och nyttjas i
Medelhafvets hamnar. Jfr Barkarol.0
Barkeryd, socken i Småland, Jönköpings län,’ Tveta
härad. Arealen 9,908 hekt. (20,070 tnld). 361/*
ofm. 327/8 fm. mtl. 1,681 innev. (1875). B. utgör
jämte Nässjö ett konsist, pastorat af 3:dje kl.,
Vexiö stift, Tveta kontrakt. - Fornlemningar af
flere slag förekomma inom denna socken.
Barking, stad i engelska grefskapet Essex, 6
kilom. (knappt l mil) ö. om London, nära Thames. 5,766
innev. (1871). Betydligt fiske.
Bar Ko’kba (Bar-Cochba, Bar-Kocheba), anförare vid
judarnas uppror mot romarna åren 132-135 e. Kr. Namnet
betyder antingen "stjernans son" eller "son ifrån
staden Kokba". I judiska historiska källor kallas han
Bar Ko-si b a, hvilket betyder antingen "lögnens son"
eller "son af Kosiba" (faderns namn) eller "son ifrån
staden Khesibs (Ekdippa)". På ännu bevarade mynt,
som präglats till hans ära, kallas han Simon Bar
Kosiba. - Judarna hade redan under Domitianus och
Trajanus varit mycket hårdt förtryckta af romarna,
men svårast an-grepos de likväl af Hadrianus, som med
plogbillen lät öfverfara deri plats, der Jerusalems
tempel stått, och befallde judarna att utrymma
staden, hvilken skulle befästas och öfverlemnas
till hedniska kolonister. Detta påbud framkallade
ett förtvifladt uppror, och i spetsen för detta
ställde sig Bar Kokba, hvilken af den store rabbinen
Akiba (se d. o.) förklarades vara den sannskyldige
Messias. B. K. hade i början en utomordentlig
framgång. Dio Cassius berättar, att han slog romarna
i 52 drabb^ ningar. Hadrianus kallade slutligen Julius
Severus med utvalda trupper från Britannien till
Palestina, och 80,000 romare omslöto staden Betar,
der B. K. uppehöll sig. Den sistnämnde försvarade
sig ett år mot öfvermakten, men hans godtycklighet
och öfvermod splittrade hans anhängare, och då äfven
förräderiet insmög sig i staden, föll densamme för
romarna (135 e. Kr.). B. K. omkom i det blodbad,
som egde rum vid Betars intagande. L. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
