Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barère de Vieuzac, Bertrand - Barett - Baretti, Giuseppe Marcantonio - Barfleur - Barfod, Johan Kristoffer Georg - Barfod, Poul Frederik - Barfotamunk - Barfva - Bargiel, Woldemar - Bargusinsk - Barham, Richard Harris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af samme man, som berömde sig af sitt anonyma
anfall emot den afsatte konungen. Efter Napoleons
fall spelade B. rolen af rojalist, men vid
bourbonernes slutliga restauration, 1815, blef han
landsförvisad för lifstiden och lefde sedan glömd
i Belgien. Efter Juli-revolutionen (1830) fick han
återvända, slog sig ned i Gascogne, men råkade der,
genom processer med sina närmaste slägtingar, i den
yttersta fattigdom, hvilken lindrades genom en liten
pension af Ludvig Filip. Han dog 1841. - "Mémoires
de Bertrand Barére" utgåfvos 1842 af H. Carnot och
D. d’Angers och föranledde Macaulay att författa
en ytterst skarp kritik öfver hela Baréres lif.
A. B. B.
Barett (Fr. barrette, Ital. berrelta, af Lat. bi’rrus,
öfverrock, mantel), en platt, rund eller fyrkantig,
stundom åttakantig mössa, vanligen af sammet,
men ibland af siden eller kläde. Sådana begagnades
allmänt under medeltiden och nyttjas ännu i vissa
land af prester, advokater, domare m. fl.
Baretti, Giuseppe Marcantonio, italiensk författare,
f. 1716, d. 1789, utgaf 1763-65 Frusta letteraria
(literärt gissel), en epokgörande tidskrift, hvari
han dristigt uppträdde mot den förvände smaken inom
literaturen. Detta uppväckte en sådan förbittring mot
honom, att han nödgades lemna Italien. Han begaf sig
då till London, der han utgaf en engelsk-italiensk
och en spansk-engelsk ordbok samt en beskrifning öfver
Italiens seder och bruk. Hans Opere italiane utkommo
i Wien 1813 och i Milano 1838. . .
Barfleur [barflör], liten sjöstad i franska
depart. Manche, ö. om Cherbourg. Det var på
normannernas tid en ansenlig handelsstad. Vilhelm
eröfraren förberedde der sin expedition till England
(1066).
Barfod, Johan Kristoffer Georg, literatör, f. i Skåne
1753, d. i Finland 1829. Efter en kort vistelse vid
universitetet i Lund begaf han sig till Stockholm,
der -han - åtminstone någon tid - var medarbetare
i Leopolds tidning "Extraposten". För att få "laga
försvar" inskrefs han i Kommers-kollegium, men satte
aldrig sin fot dit. B. lefde, liksom så många andra
skriftställare under den gustavianska tiden, "ett
fritt literatörlif" och tog dagen som han kom. Hans
"båda förnämsta arbeten, Märkvärdigheter rörande
skånska adeln (nig. af G. O. Hyltén-Cavallius,
1847), rikt på kulturbilder och anekdoter, samt
Märkvärdigheter rörande Sveriges förhållanden
1788-1794: (likaledes utg. af Hyltén-Cavallius,
1846), till en del grundadt på uppgifter af Gustaf
IILs gunstling Ehrenström, lågo länge skrinlagda i
riksbiblioteket och utgåfvos först efter författarens
död. Under 1788 års finska krig försåg B. sin gynnare
Ehrenström med underrättelser om ställningar och
förhållanden i Stockholm. Gustaf III, som regelbundet
fick del af B:s rapporter, kallade honom "Ehrenströms
polismästare".
Barfod, Poul Frederik, dansk literatör, f. 1811,
tog redan i unga år del i sin tids politiska och
nationella rörelser. Han har i synnerhet trofast och
nitiskt arbetat för den nor-
diske enhetstanken. For att främja den literära
förbindelsen mellan Nordens folk utgaf han 1839-41
tidskriften "Brage og Idun". Under åren 1849-69
hade B. nästan oafbrutet plats i riksdagen, der
han försvarade frihetens och .folklighetens sak
och uppträdde som en af grundtvigianismens bäste
representanter. Utom en mängd spridda afhandlingar
i olika ämnen och några biografiska arbeten har
man af B:s hand Fortcellinger af födrelandets
histbrie, hvilka genom sin fosterländska anda och
lifliga framställning vunnit mycket bifall och stor
spridning (l:sta uppl. 1853,’ 4:de 1874). Äfven B:s
Reise i Dalarne (1863) förtjenar omnämnas.
E. Eg.
Barfota-munk och Barfota-nunna kallas i allmänhet -
oafsedt hvilken orden de tillhöra - hvarje munk och
nunna, som helt och hållet aflagt fotbeklädnad. I
inskränktare mening gälla dessa benämningar
de reformerade minoriterna (franciskanerna)
i Spanien, hvilka i slutet af 1400-talet, till
följd af skärpta ordensregler, bortlade de förut
brukliga sandalerna. -De antogo då ofvanstående
namn, som "bevarats intill våra dagar. Af andra
ordnar ledo minoriterna förföljelse, fördrefvos
under Ferdinand den katolskes tid ifrån Spanien,
men utbredde sig sedermera åter öfver hela Spanien,
Portugal och Indien. Det dröjde icke länge, innan de
åter iklädde sig sandaler, men namnet bibehöllo de
likväl oförändradt. c. s-e.
Barfva, socken i Södermanlands län, Öster-Eekarna
härad. Arealen 5,435 hekt. (11,009 tnld). 203/4 fm;
mtl. 968 innev. (1875). Annex till Jäder, Strengnäs
stift, Öster-Kekarna kontrakt.
Bargiel, Woldemar, tysk tonsättare, halfbror till den
berömda pianisten Clara Wieck-Schumahn, föddes 1828 i
Berlin. Han studerade för Dehn och vid konservatoriet
i Leipzig samt kallades 1874 till professor vid
musik-akademien i Berlin. B. är ostridigt att räkna
bland de mest-begaf vade af Tysklands nu lefvande
kompositörer. Han hör till Schumanns skola, men är
icke en blott efterhärmare, utan har småningom arbetat
sig till en allt större sjelfständighet. Vid sidan
af en lidelsefull och allvarlig känsla finner man
ofta hos honom en bestämdhet och afrundning i formen,
som lyckligt hinder och styrer hans böjelse för det
romantiskt grubblande och sväfvande och som stämplar i
synnerhet hans senare skapelser till mästerverk. Bland
hans många pianokompositioner äro särskildt sviterna
förträffliga. Vidare äro att märka hans trior och
annan kammarmusik, hans uvertyr Medea samt åtskilliga
smärre sångverk (psalmer m. m.). A. L.
Bargusi nsk, liten, af snöberg omgifven stad i
sibiriska guvern. Irkutsk, ej långt från floden
Bargusins mynning i Baikal. Omkr. 2,000 innev. I
granskapet af B. ligga de "bargusinska baden", varma
källor, ur hvilka fås bittersalt.
Ba’rham, Richard Harris, engelsk skriftställare,
psevd. Thomas Ingoldsby, f. 1788, d. 1845 som
predikant vid S:t Pauls-kyrkan i London. Ända till
1837 var han nästan okänd som författare, då han med
ens fick stort anseende gehom sina berömda Ingoldsby
legends,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
