Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bankett - Bankir, vexel- och penningehandlare. Se Bank - Bankivahöns - Banko - Bankofullmäktige - Bankokommissarier - Bankoutskottet - Bankrutt - Banks, Joseph - Banks, Edward - Banksia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Banke’tt (Fr. lanquette, jfr Bank), festlig måltid,
gästabud. - Väg- och vattenb. En större eller mindre,
i en dossering befintlig horisontal eller nästan
horisontal afsats, som anlägges t. ex. längs en
kanal för att användas som dragväg till farkosters
framhalning, ofta äfven i jämnhöjd med lägsta
vattenytan eller låg vattenyta, då den planteras med
"buskväxter till skydd mot vågslagen, och då den
stundom äfven kallas sqvalbank. - Krigsv. Se Bank
1. xlbg.
Bankir (Fr. bangmer), vexel- och penningehandlare. Se
Bank.
Bankiva-höns, Gallus barikiva, zool., en af
de vilda hönsarter, från hvilka våra tama höns
härstamma. Bankiva-hönset lefver i de tätaste
skogarna i Indien och på Java. Det är mindre än våra
vanliga landthöns, men har en färgteckning, som rätt
ofta återkommer hos dessa. Tuppen är rödgul öfver
stjertroten äfvensom från hufvudet ned på de långa,
nedhängande fjädrarna i nacken; hans svarte vingar
täckas af kastanjebruna och grönglänsande fjädrar;
stjerten och bröstet skimra i grönsvart. Hönan är ännu
mindre och har på hufvudet endast antydan till kammar;
på hufvudet och nacken är hon rödgul, långspräcklig
af svart; på ryggen rödbrun, vattrad af svart;
på buksidan brunröd, strimmig af gult. Ehuru banki
va-hön sen förekomma rätt talrikt i sitt hemland,
äro de svåra att iakttaga, emedan de vanligen gömma
sig djupt i de ogenomträngligaste skogsmarkerna. Hvad
man vet om deras lif häntyder emellertid på en nära
öfverensstämmelse med de tama hönsen. I Juni och
Juli lägger hönan 8-12 ägg i ett konstlöst rede.
F. A. s.
Banko (riksdaler, skilling, runstycke)
kallades i forna tider Riksens ständers banks
sedel-och skiljemynt, till åtskilnad å ena
sidan från samme banks silfvermynt, specie,
och å den andra från Riksgäldskontorets sedlar,
riksgälds. Värdeförhållandet emellan dessa olika
myntarter var: l rdr specie = 22/3 rdr bko - 4
rdr riksgälds. Vanligast förekommande, och ännu ej
alldeles i glömska fallen, är skilnaden mellan banko
(mynt) och riksgälds (mynt). Det förra har 50 %
högre värde. När, enligt 1856 års riksdagsbeslut,
decimalsystemet år 1863 infördes i Sveriges
myntväsende, upphörde det lagliga räknandet i
banko. j. H.
Banko-fullmäktige eller Fullmäktige i riksbanken
kallas de den svenske riksdagens förtroendemän,
som fått ledningen af riksbankens verksamhet sig
anförtrodd. De äro till antalet 7 och väljas
årligen af 48 elektorer, 24 från hvardera
kammaren. Vid valet utses först ordförande,
sedan de öfrige 6 ledamöterna; fullmäktige
utse sjelfva inom sig vice ordförande. Omval är
medgifvet. Bankofullmäktiges åligganden bestämmas
närmare genom det bankoreglemente, som vid hvarje
riksdag utfärdas. För sin förvaltning ansvara de
enligt särskild ansvarighetslag. Två af fullmäktige
äro s. k. deputerade. Dem åligger att efter dem
emellan skedd fördelning af göromålen föredraga
ärendena inför fullmäktige, öfvervaka verkställigheten
af fattade beslut, köpa och sälja utländska vex-lar,
utöfva tillsyn öfver göromålen inom riks-
banken, liksom ock vid Tumba
pappersbruk och riksbankens tryckeri.
J. H.
Banko-kommissarier äro, jämte banko-sekreteraren,
de förnämste tjenstemännen vid Sveriges riksbanks
hufvudkontor. De äro till antalet 5, af hvilka 4
tjenstgöra vid bankkontoret och l vid sedelkontoret.
j. H.
Banko-Utskottet, ett af den svenske riksdagens
ständiga utskott, består af 16 ledamöter, 8
ur hvardera kammaren. Dess i riksdagsordn. 41 §
stadgade åliggande är att undersöka riksbankens
styrelse och tillstånd samt att hos kamrarna föreslå
och i mål, för hvilka utskottet fått sig sådan makt
af riksdagen uppdragen, gifva föreskrifter om nämnde
banks förvaltning. Detta utskott behandlar sålunda
frågorna om bankovinstens användning, om ändring i
reglementet för riksbanken m. m. Enligt 1810 års
riksdagsordning utgjordes banko-utskottet af 36
ledamöter, 9 ur hvartdera ståndet. j. H.
Bankru tt (Fr. banquerowte, Ital. banco rotto,
sönderbrutet bord) betecknar en persons (affärsmans)
offentligen tillkännagifna oförmåga att godtgöra
sina fordringsegare, till följd hvaraf han måste
inställa sina betalningar. I den franske lagen är
ordet likbetydande med bedräglig cession. Uttrycket
härleder sig derifrån, att man fordom i Italien
sönderbröt insolventa köpmäns kassa-pulpeter. -
Bankruttör, person, som gjort bankrutt.
Banks, Joseph, engelsk naturforskare, f. 1743,
tillhörde en från Sverige härstammande familj. Död
1820. Han företog vidsträckta vetenskapliga resor,
bl. a. äfven till Island i sällskap med den
svenske botanikern Solander, och deltog - jämte
den sistnämnde, som reste på hans bekostnad, - i
Cooks första verlds-omsegling (1768-1771). B. var
en ifrig beskyddare af den botaniske vetenskapens
idkare och verkade äfven, ehuru med mindre framgång,
som författare. Sitt stora och värdefulla herbarium
testamenterade han till British museum.
Banks, Edward, statsman, f. 1796 i Hamburg, der han
1837 blef syndikus, d. 1851 i Yeytaux, nära Yevay. Han
gjorde sig ganska förtjent om sin fädernestads inre
angelägenheter och användes äfven i flere vigtiga
missioner, sedan han 1847 öfvertagit ledningen af
stadens utrikes ärenden. Sålunda deltog han bl. a. i
förbundsdagen i Frankfurt 1847, i furstesammankomsten
i Berlin 1850, i Dresden-konferenserna 1851.
Banksia L. fil, bot., ett växtslägte, som han-föres
till den mångformiga fam. Proteacece R. Br.,
kl. Tetrandria L. Det tillhör Nya Holland, der
roten af en art, B. marcescens R. Br., lär användas
såsom kräkmedel. Andra arter afsöndra en honingslik
saft, hvilken samlas och fortares. - Flere arter,
som antagits tillhöra detta slägte, anföras från
krit- och tertiärperio-dernas aflagringar i Europa,
hvilket jämte förekomsten af ännu flere förmodade
proteaceer, på sin tid ledde till det antagandet,
att den europeiska vegetationen under nämnda tid hade
en fullkomligt nyholländsk prägel. Denna åsigt har
dock i senare tid måst i hög grad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
