Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Banian - Banianträd, bot. Se Ficus - Banim, John - Banjaluka - Banjerdäck - Banjermassing - Banjumas - Banjuvangi - Bank
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1519
Banian-Bank.
1520
Banian. 1) Indisk köpman; underhandlare eller
tolk, tillhörande den indiske handelsklassen. - 2)
Ostindisk nattrock af vattradt siden. Baniän-träd,
bot. Se Ficus. Bä nim. John, psevdonym O’Håra,
irländsk romanförfattare, f. 1800,- d. 1842. Hans
skildringar ur det irländska folklif vet ega stor
förtjenst. B:s förnämsta arbete är Tales of the
0’Hara famity i _2 serier (1825-27).
Banjaiuka (Benaluka, "Lukas’ bad"), befäst
stad i turkiska ejaletet Bosnien, vid floden
Yerbas. Omkr. 15,000 inne v. B. anses vara Bosniens
vackraste stad, är säte för en pascha, eger romerska
fornlemningar, präktiga moskéer samt utmärkta
krutqvarnar, bergverk och varma källor. I historien
är B. kändt genom österrikarnas belägring 1737.
Banjerdäck, skeppsb., ett danskt ord. som icke
användes i svenska språket, der man i stället har
ordet trossbotten eller tross d ack, det understa
däcket, på hvilket ett fartygs besättning är
inlogerad. R. N.
Banjermassing, hufvudort i de holländska
besittningarna på södra kusten af Borneo, vid
mynningen af floden Yarito. 25-30 tusen innev.,
deribland en stor mängd kineser. God hamn och liflig
handel.
Ba’njumas, holländskt residentskap på södra kusten af
ön Java. Areal 5,341 qv.-kilom. (97 qv.-mil). 424,730
innev. (1857). Hufvudstad: Banjumas, med omkr. 10,000
innev.
Banjuvangi, holländskt residentskap på den östligaste
delen af Java. Arealen 6,883 qv.-kilom. (125
qv.-mil). Omkr. 37,500 innev. B. är upas-trädets
hemland. Hufvudstad: Banjuvangi.
Bank (T. bank, upphöjning, bräde, bänk; pulpet
med penningeförvaringsrum; banklokal), i vanlig
bemärkelse, betecknar en anstalt, som har till ändamål
att förmedla liqvider eller kreditoperationer. De
fleste banker kunna ock från en annan synpunkt
beskrifvas såsom anstalter, hvilka drifva handel
med ädla metaller och värdepapper. Bankrörelse kan
naturligtvis drif-vas antingen af enskilda personer
hvar för sig eller af vanliga s. k. handelsbolag. Den
kallas i detta fall bankir-rörelse, och de, som drifva
denna rörelse kallas bankirer, bankirhus. Men emedan
bankrörelse i regeln kräfver stora kapital och stor
kredit - vilkor, som öfver hufvud taget lättare
och fullständigare komma till stånd derigenom att
stora bolag (vanligen under aktieformen) bildas
för association af kapital - drifves rörelsen
företrädesvis af sådana bolag. Dessa kallas banker.
Det äldsta slaget af banker är
s. k. girobanker. Sådana uppkommo redan under
medeltiden i Italien (Yenezia, Genua m. fl. ställen)
och vunno sedan efterföljd annanstädes. De mest
bekanta äro giro-bankerna i Amsterdam och Hamburg,
af hvilka den förre stiftades 1609 och upphörde
1790, hvaremot den senare, stiftad 1619, ännu är
bestående. En giro-banks verksamhet består deruti,
att banken, emot viss afgift, emottager ädla metaller
till förvarande. Hvar och en, som har penningar der
innestående, får rättighet att gifva
Anvisningar på banken, och derigenom kunna Betalningar
mellan personer, som äro bankens iunder, ske genom
blotta öfverföringar i ban-LS böcker. Man vinner
derigenom ett be-qvämare betalningsmedel än ädla
metaller och )efrias från risken och besväret
med deras bevarande. På orter, der många slag af
mynt äro gångbara, vinner man ock fördelen af ett
oetalningsmedel, som är kändt till sitt värde. Detta
hade sin betydelse framför allt under tider, då myntet
genom försämringar (nötning, klippning o. s. v.) var
långt under sitt nominella rärde. Giro-bankerna
mottogo nämligen vanligtvis metallen och förde sina
räkningar, icke ifter myntens prägelvärde, utan efter
ett en ^ång för alla bestämdt mått, betecknande en
riss qvantitet fin metall. Så förde Hamburger bank
intill 1872 sina räkningar i s. k. Hamburger banko -
en räkneenhet, hvaraf intet motsvarande mynt derstädes
präglades.
Yngre, men långt betydelsefullare äro cirkulations-
eller lånebankerna, hvilka förmedla krediten genom
att upplåna och utlåna penningar. Deras förnämsta
rörelsegrenar äro: l:o) Depositionsrörelsen, eller
emottagande af insättningar af lediga kapital,
antingen att återbetala vid anfordran - i Sverige
kalladt upp- och afskrifningsrörelse (folio-räk-ning)
- eller efter uppsägning. Det uppgifves att de
skotske bankerna voro de förste, som betalte ränta å
depositioner - något som ännu ej allestädes vunnit
efterföljd. I Sverige har man emellertid följt
Skotlands föredöme, ja t. o. m. gått längre än
sistnämnda land. För allmänheten ar det tydligen en
stor fördel att sålunda kunna göra fruktbärande hvarje
ej allt för obetydlig besparing eller hvarje tillgång,
som tills vidare ej behöfves i insättarens egen
rörelse. Upp-och afskrifningsrörelsen närmar sig i
sjelfva verket till den förut beskrifna giro-rörelsen.
2:o) Kreditivrörelse eller meddelande af rätt att ur
banken i större eller mindre poster uttaga penningar
inom en viss totalsumma samt att der insätta belopp
till den summa, som uttagits.
3:o) Diskonterings- och vexelrörelse, bestående dels
deruti att banken, för underlättande af liqvider,
säljer vexlar på andra orter, dels deruti att banken
köper vexlar, accepterade invisningar o. s. v. före
förfallotiden och sålunda träder i stället för den
ursprunglige fordringsegaren. Fördelen i detta fall
för allmänheten består i beqvämligheten att få ut
liqvid på den ort, der banken finnes - i stället för
på den kanske aflägsne betalningsorten - men framför
allt deruti, att man tidigare än eljest kommer i
besittning af penningarna. Det är klart, att bankerna
derigenom skola underlätta försäljningar på kredit.
4:o) Utlånings-rörelse emot säkerheter af alla
slag. Utlåning emot borgen är dock mindre väl
ansedd, emedan man menar, att den företrädesvis afser
s. k. konsumtionskredit, hvilken bankerna, såväl för
det allmänna bästas skull som med hänsyn till sin egen
trygghet, ej böra främja. I större skala förekommer
lån emot pant - s. k. "lombard-affärer" - an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
