Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ballhorn, Johan - Ballina - Ballinasloe - Balling, Karl Joseph Napoleon - Ballist - Ballistik - Ballistiska kurvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1489
Ballina-Ballistiska kurvan.
1490
kom uttrycket ballhornisiren 1. verball-hornen,
d. v. s. genom inbillade förbättringar försämra och
förfuska ett literärt arbete.
Ballina (Bellek), stad på vestra kusten af Irland,
i prov. Connaught, nära Moy-flodens utlopp i
Killala-viken. Omkr. 5,500 in ne v. God hamn. B. var
den ende ort i Storbritannien, som under kriget
med Frankrike i slutet af för-lidet och början af
innevarande årh. intogs af fransmännen (Aug. 1798).
Ballinasloe [-11], stad i den irländska
prov. Connaught, ö. om Gahvay. Omkr. 5,000
innev. Betydande boskaps- och ullmarknader.
Balling, Kari Joseph Napoleon, tysk kemist,
föddes 1805 i Gabrielshutte i Böhmen och dog
1868 såsom professor i kemi vid Po-lytechnikum i
Prag. Hans förnämsta arbete är I>ie gährungs-chemie
wissenschaftlich begrundet und in ihrer anwendimg auf
weinbereititng, bierbrauerei, branntweinbrennerei
und hefen-erzeugung praktisch dar gestelit
(1845-47). Honom tillkommer äfven förtjensten att
hafva infört bruket af saccharometern (sockermätaren)
vid bryggerier och bran vinsbränn erier.
Bal l i’St (Lat. ballista, af Grek. ballein, kasta),
ett slags krigsmaskin, som i forntiden och medeltiden
ersatte nutidens grofva kanoner. Drifkraften utgjordes
af tåg, hvilka, sedan de blifvit starkt spända,
hastigt lössläpptes. Med sådana maskiner kastades
många tusen fot dels stenar af flere centners tyngd,
dels pilar (se fig.).
Ballisterna nyttjades öfver hela verlden och förekommo
mest vid belägringar, då flere tillsammans bildade ett
batteri. I allmänhet byggdes de på den plats, der de
skulle användas, af för handen varande material. Hären
medförde dock tågen. Sedan krutet blifvit
uppfunnet, undanträngdes ballisterna af eldvapnen,
w. G. B. BallistTk (af Grek. Mllein, kasta), läran
om kastade eller afskjutna kroppars rörelse. Den
har sin vigtigaste tillämpning vid undersökning af
rörelsen hos projektiler, tillhörande skjutvapen
af olika slag. Man brukar indela balli-stiken uti
inre ballistik, som tager i betraktande projektilens
rörelse inuti skjutvapnet, och yttre ballistik, som
afhandlar rörelsen hos projektilen, sedan denna lemnat
skjutvapnet. Den förra har till hufvud sakligt ändamål
att bestämma den hastighet projektilen får vid olika
laddningar och under för öfrigt olika förhållanden;
den senare deremot har att utforska sambandet,
mellan begynnelsehastighetens storlek och riktning,
banans form, skottvidden, elevationen, luftmotståndets
inflytande m. in. Balli-
stiken, som grundar sig på den högre matematiken,
den rationella mekaniken och fysiken, och numera
är en ganska omfattande vetenskapsgren, har
varit föremål för ett stort antal vetenskapsmäns
forskningar. Tartaglia, som lefde i midten af
det 16:de årh., synes hafva varit den förste,
som sysselsatte sig med undersökningar på detta
område. Han fann, att den största skottvidden
motsvarar en elevation af omkring 45°. En annan
upptäckt af omedelbar betydelse för ballistiken
gjordes af Ga-lilei, som fann, att en kastad eller
afskjuten kropps bana skulle vara en parabel, om
rörelsen försigginge i lufttomt rum. I sjelfva verket
skulle kroppen till följd af sin f ramhärdighet (ms
inertice] framgå i rät linie, om icke tyngdkraften
ständigt förmådde honom att allt mera afvika
från den ursprungliga riktningen och be-skrifva
en kroklinie, hvilken, om icke luftens motstånd
inverkade, skulle blifva af parabolisk form. Men
detta motstånd åstadkommer en af-vikning från den
paraboliska banan - så mycket betydligare, ju större
hastighet projektilen har. Enär man icke lyckats finna
någon allmän lag för luftens motstånd mot en kropps
rörelse, är bestämmandet af projektilers rörelse,
med iakttagande af luftens motstånd, förenadt
med ganska stora svårigheter och gifver anledning
till vidlyftiga beräkningar. Man har icke häller på
uteslutande matematisk väg kunnat lösa de hit hörande
problemen, utan dervid måst taga till hjelp äfven
den experimentella undersökningen. Den ballistiske
pendeln, som år 1742 upp-fans af Eobins, och hvilken
apparat tjenar till att bestämma projektilens
begynnelsehastighet, äfvensom de under de senare
åren konstruerade elektromagnetiske apparaterna,
genom hvilka en noggrann bestämning af ytterst små
tidsdelar möjliggjorts, hafva väsentligt bidragit
till ballistikens utveckling. Bland de vetenskapsmän,
utom de redan nämnde, hvilka sysselsatt sig med
ballistikens teori, må nämnas: Euler, Otto, Magnus,
Poisson, Piobert och Didion. För den inre ballistiken
har den mekaniska värmeteoriens uppkomst varit
af stor betydelse. Se Af-vikning och Ballistiska
kurvan. G. R. D. Ballistiska kurvan kallas den bana,
som en afskjuten projektil beskrifver i luften. Man
har icke lyckats" att med matematisk noggranhet
beräkna hennes verkliga form; det är endast
genom approximativa räkningar samt på iakttagelse
grundade geometriska konstruktioner, som hon har
kunnat härledas. Om t. ex. en gevärskula afskjutes i
horisontal riktning, sän-kes kulan genom tyngdkraftens
inverkan allt mera, och hennes bana antager en till
lodlinien allt mera sig närmande riktning. Afskjutes
kulan i en mot horisontalplanet uppåt lutande
riktning, stiger hon till en viss höjd och sänker sig
sedermera. När hon återkommit i det horisontalplan,
hvarifrån hon utgick, har hon beskrifvit en bana,
som kan anses bestå af två delar: den ene uppstigande
från utgångspunkten till den högste punkten, den
andre deremot nedgående från den sistnämnde till den
betraktade slutpunkten. Dessa båda delar äro likväl
icke symmetriska; den högste punkten ligger längre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
