Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bacon, Roger - Bacon, Francis - Bacon, John - Bacsanyi, Janos - Bács-Bodrog - Bactris, bot. Se Acrocomia - Bactryllium - Baculites - Bad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bekantskap, 1265 bestigit påfvestolen, blef B. frigifven
samt författade, dertill uppmanad af påfven, sitt
stora verk Opus majus (1267) och kort derefter Opus
minus (en förklaring af det förra) samt Opus tertium
(en inledning till båda föregående). Åter anklagad
och inspärrad i fängelse, tillbragte han der 14 år
och dog kort efter sitt frigifvande. – Ehuru B. i
flere hänseenden var fången i sin tids fördomar, stod
han dock långt framom densamma och var den förste,
som upptäckte felen i den julianska tideräkningen.
B. L.
Bacon [bak’n], Francis, viscount af S:t Alban
och baron af Yerulam, gemenligen kallad Baco af
Yerulam, engelsk filosof och naturkunnig, föddes
i London 1561. Vid sidan af sina vetenskapliga
forskningar deltog han i det politiska lifvet och
var en af Jakob I:s ifrigaste försvarare. 1619
utnämndes han till lordkansler, men afsattes sedan
för oredlighet. B. saknade visserligen ädelhet
och fasthet i karakteren samt skildras såsom
fåfäng och lycksökare, men han var uppfylld af en
varm kärlek till vetenskapen och ett lågande nit
för dess främjande. Han dog 1626. - Det var B.,
som närmast gaf uppslaget till den visserligen
empiriska, men subjektivt kritiska spekulation,
som har en huvudrepresentant i Locke. Men i viss
mån kan B. sägas hafva lagt grunden till hela den
moderna filosofien, likasom han å andra sidan bör
betraktas som upphofsman till den nyare tidens,
på nykter forskning stödde, naturvetenskap. Denna
dubbla betydelse eger han hufvudsakligen derigenom,
att han från den vetenskapliga forskningen aflägsnade
auktoritetstron äfvensom de mystiska tendenser och
fantastiska element, som under medeltiden, särskildt
under den sista perioden deraf, hade fört denna
forskning på villospår. B. fordrade, att klarhet
och begriplighet skulle vara kriteriet på hvarje
vetenskaplig sanning. Och då det nu, enligt honom,
är omöjligt för menniskan att begripa Gud eller
öfver hufvud en öfversinlig verld, så ansåg han,
att vetenskapen bör inskränka sig till att söka
utforska naturens allmännaste lagar. Detta kan ske
endast genom den analytiska (induktiva) metoden
eller - såsom B. sjelf uttrycker sig - genom att
ställa frågor till naturen, ej föreskrifva henne
lagar. Af B:s skrifter äro följande de vigtigaste:
De rerum dignitate et augmentis scientiarum, No-mim
organon scientiarum och Instauratio magna scientiarum.
L. H. Å.
Bacon [bak’n], John, engelsk bildhuggare, f. 1740 i
Southwark, d. 1799 i London. Han har gjort sitt namn
kändt förnämligast genom en utmärkt Mars-staty samt
en mängd monument, af hvilka några äro uppställda i
Westminster abbey.
Bacsanyi [ba’tsjanji], Janos, ungersk skald, f. 1763,
d. 1845. Redan hans första dikt, A magyarok vitézsége
(Ungrarnas tapperhet) förvärfvade honom ett namn, och
han utmärkte sig sedan som frisinnad publicist. 1794
blef han anklagad för delaktighet i en sammansvärjning
och satt på fästning. Äter på fri fot, fick han en
anställning i Wien, men måste 1809 fly
till Paris, derför att han öfversatt Napoleon I:s
proklamation till ungrarna. Sedermera utlem-nades
han och förvisades till Linz. - B:s Dikter utgåfvos
1827 i Pest. Han öfversatte dessutom Oisians sånger
på ungeigka. B. L.
Båcs-Bodrog [bätsch-B.], komitat i Nedre Ungern,
mellan Donau och Teis. Det är sum-oigt, men ytterst
fruktbart och har en af ma-^yarer, tyskar, slaver
och judar blandad befolk-g. Sedan 1849 är B. skildt
från Ungern och lagdt till det nybildade voivodskapet
Serbien. Hufvudort: Zombor.
Bactris, bot. Se Acrocomia.
Bactryllium Heer, paleont., en inom trias-och
juraformationerna förekommande organism af omkr. l-3
liniers längd, som vanligen uppträder i stor mängd,
och hvars olika arter på sina ställen karakterisera
olika etager. Dess systematiska ställning är ännu ej
fullt afgjord, men den synes bestå af ett ihåligt
kisel-skelett med tvärstrimmor, till det yttre
erbjudande en viss likhet med diatomaceernas
kiselpansar, ehuru dessa äro mycket mindre.
A. G. x.
BaculTtes (af Lat. baculum, käpp), paleont.,
fossil cefalopod af nät. fam. Ammonitidce, med
alldeles rakt, långsträckt, koniskt eller nästan
cylindriskt skal - således analog med Orthoceras
inom fam. Nautilidae. Slägtet tillhör uteslutande
kritformationen. Några arter hafva träffats i
de till denna formation hörande lagren i Skåne.
G. L.
Bad betyder i allmänhet en kropps mer eller mindre
fullständiga försänkning eller neddoppning uti något
ämne - vare sig flytande, ångfor-migt, gasformigt
eller af fastare konsistens - hvarvid kroppen är
utsatt för en större eller mindre inverkan af detta
ämne, allt efter dess användningssätt, dess värmegrad
eller öfriga beskaffenhet.
a) Balneol. Vanligen nyttjas bad för
men-niskokroppens vård, antingen som rentvagnings-och
uppfriskningsmedel eller, mera metodiskt, såsom
egentlig badkur, i särskilda dertill inrättade
anstalter, badinrättningar, anlagda på lämpliga
platser, badorter, oftast under speciel ledning
af badläkare, badintendenter, och med biträde
af särskildt inöfvad betjening, badmästare,
baderskor. Enär badkuren ofta företages i förening
med invärtes bruk af något brunsvatten, är uttrycket
bad stundom liktydigt med bruns- och badort.
Efter badmediets beskaffenhet förekomma ej allenast
vattenbad af olika slag och sammansättning, utan äfven
dunstbad, ang- och imbad, varmluftsbad. komprimerade
luftbad, kolsyrebad; vidare sandbadr gyttjebad
("moorbad"), animaliska bad och slutligen
medikamentösa bad af många slag. Vattenbadet
utöfvar på menniskokroppen en högst olika inverkan,
allt efter sin värmegrad (badtemperatur), sin
kemiska sammansättning (badbeståndsdelar) och sitt
användningssätt (badform, badteknik). Ett bad kallas
kallt, varmt eller hett, allt efter badtemperaturens
förhållande till kroppsvärmen. Badet säges vara lagom
varmt eller indifferent, då det hvarken höjer eller
sänker kroppsvärmen. Understiger badets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
