Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avon - À vous - Avranches - À vue, Fr., musikt. Se A vista - Avulsion - Ax - Ax - Axberg - Axehjelm, Johan - Axel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Shakspeare, som föddes och dog i sistnämnde stad,
blifvit kallad "svanen från Avon." - 2) Lower
A. (Nedre A.), flyter åt v. förbi Batli och Bristol,
der hon blir segelbar för de största handelsskepp,
och faller ut i Severns utvidgade mynning. A. står
genom Kennet-Avon-kanalen i förbindelse med Thames.
Å VOUS [avöu], Fr. spelt., för er!–FutkJc., gif
akt! Vid drickning: för er välgång!
Avranches [avranssch], stad i franska depart. La
Manche (södra Normandie), nära floden Sées
utlopp. 8,137 innev. (1872). Det haren katedral från
ll:te årh. Den berömde skolastikern Lanfranc höll
der skola.
A VU6 [a vy], Fr., musikt. Se A vista.
Avulsion (Lat. avulsio, lösslitning), jur., kallas
den naturtilldragelsen, att ett stycke mark genom
vattuflod slites löst från en egendom och föres till
en annan.
Ax, stad i franska depart. Ariége, vid floden Ariége
och foten af Pyrenéerna. Omkr. 1,600 innev. Staden
är mycket besökt för sina svaf-velbad.
Ax (Lat. spiea), bot., kallas den obegränsade
blomställning, som har hufvudaxeln utvecklad på
längden, men biaxlarna (blomskaften) outvecklade
och korta så att blommorna t. o. m. synas sitta
fästa omedelbart på sjelfva hufvudaxeln. Exempel
på växter med enkla ax lemna, bland många andra,
grodbladsörten, Plantago major L., och j ungfru Mariehand,
Orchis maculata L. Dubbla ax hafva ett
mycket stort antal af gr amin e erna (gräsen); så,
bland våra sädesarter, hvete, råg och- korn. Hafren
åter har, liksom en mängd andra gramineer,
en af ax och klase sammaHsatt blomställning, som
kallas blomvippa. Egendomliga slag af ax äro
hänge (amentwm) -ech blom-ko l f (spadix). Hänget
är ett ax med enkönade blommor och oftast svag
hufvudaxel (blomställningen blir derigenom hängande,
hvaraf dess svenska namn-), hvilket affaller i &in
helhet efter blomningen. Sådana ax ega bland hängeträden
pilfamiljen (ekar och björkar hafva
skenhängen, d. v. s. hängelikt anordnade blomknippen);
Blomkolfven är ett ax, som har tjock och köttig
hufvudaxel och efter regeln saknar blomskärmar. Före
blomningen är den nästan alltid omsluten af ett
stort slidformigt blad, det s. k. blomhölstret
(s^atha).- Sådan blomställning har missnen,
Galla palustris L. - blomhölstret är här vackert
mjölkhvitt - och de flesta öfriga aroideer...-. Om
betydelsen af, obegränsad och begränsad blomställning,
liksom af enkel och sammansatt, se Blomställning.
v. w.–
Axberg, socken i Nerike, Örebro-län-och härad. Arealen
8,420-hekt. (4,151 tnld), deraf VM SJÖ- 443/4
mtl- ^ö&ö innev. (1875). A. utgör jämte Hofsta ett
konsistorielt pastorat af 2:dra kl., Strengnäs stift,
Glanshammars kontrakt. Inom denna socken ligger
Dylta svafvelbruk.
Axehjelm, Johan, ämbetsman^ fornforskare, föddes 1608
i Norrköping. Han blef 1625 student i Upsala, der
han under den lärde Bu-reus studerade fäderneslandets
antiqviteter. 1630 fingo han och Aschaneus af konungen
fullmakt
att jämte Bureus vara "antikvarier"
(antiqvitets-intendenter). Vid universitetet hade A,
äfven idkat juridiska studier, och 1633 ingick han i
Åbo hofrätt, der han s. å. blef advokatfiskal. 1649
lemnade han den juridiska ämbetsmannabanan, på hvilken
han hade avancerat till under-lagman i Norr-Finne
lagsaga, hvarefter han uteslutande egnade sig åt
sitt älsklingsstudium, fornkunskapen. Han adlades
1651 (fadersnamnet var de Gebern) och blef
året -derefter riks-antiqyarie. 1667 förordnades-
han till assessor i det s. å. i Upsala inrättade
-Antiqvitetskolle-gium. Efter Stjernhj elms död, 1672,
blef han dess preses och qvarstod. som sådan till
1675. Död i Upsala 1692. - A. var en. skarpsinnig
och oveldig domare. Som vetenskaplig forskare
utmärkte han sig för stora kunskaper och outtröttligt
nit. Han utgaf likväl ingenting i tryck. Hans många
efterlemnade handskrifter hafva
gått förlorade, - -
...........’.-.;,..-..
Axel (med kort, akuV accent på första, staf-vélsen),
anat>, är liktydigt med sku-ldra - ^hos menni&kan)
och bog (hos djuren^ -samt betecknar bålens åt
sidorna-utsträoktö-,-x)fre-delv s.knl-der-ringen
med dess mjukdelar. Axeln sträcker sig utåt
som en sluttande^ afsmalnande-ås, från sidan af
halsen. Formen af dess^ytterste ände bestämmes af
delta-muskeln; m-en denne ås sluttar äfven framåt
och - bakåt, mot bröst och rygg, i hvilkas större-
vidd han förlorar sig utan bestämd gräns. Ju mera
jämn och oaf bruten sluttningen är, dess vackrare
blir -4en af muskler och fett- betingade rundningen
och axelns (skuldrans) form. Axeln har till fast
grundval skulder-ringen, hvilken utgöres af det-mot
bröstbenet sig stödjande nyckelbenet (clam-cula),
det sig deremot med en led- §,~aoromion (ax e l - h
ö g e n, Flormån) stödjande a-x el- 4. skulder-bladet
(scapula) och öfverste änden af det mot skulderbladet
ledande ax e 1-4.- i)-f v e r-armsbenet (hwmeru»;
se Arm). Skulderrin-gen bär armen, hvilken ligger
mot bröstkorgens runde, öfre ände och uppbäres-
,af flere muskler vid hufvud och stam. Leden-mellan
skulderbladet och öfverarmen (axel- 1. skulderleden)
är den mest-rörlige-i menniskokroppen; han bildas
af en oval skål-på-skulderbladets främre vinkel och
en-kulformad ansvällning (hufvudet) af öfverarmsbenet,
och-rörelsen deri verkställes af 11 muskler. Då
armen -hänger ned i hvilo-ställning eller obetydligt-
aflägsnas från kroppens sida, märkes under axeln en,
allt efter hullet, mer- eller mindre-djup grop, axel-
1. ärm-hålan (-v-ecket). Denna- håla bildar ett hvalf
upp mot leden-och begränsas inåt af bröstkorgens
vägg, utåt af -armenj framåt af ett hud veck j
som innehåller nedre- kanten af store bröstmuskeln
(musculas pevtorälis major) «amt bakåt af ett hud
veck, med breda ryggmuskelns (musculus latissimus
dorsi) främre -kant. Detta hvalf plattas, då armen
utsträ^kes, och d å han är uppsträckt -visar sig l
gropens-ställe-en rundad knöl (fett). Hålan klädes
af en hårig, för beröring (kittling) vanligen ganska
känslig hud. Denna innehåller stora svettkörtlar;
hos somliga personer utmärka sig dessa genom en- -rit
-af-söndring (armsvett), . hvilken, blandad med på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
