Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aumale - Aumonier, Fr., almoseutdelare. Se d.o. - Aumont - A una corda - Aune - Aunis - Au porteur - Aura - Aura - Aura
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till Alger, der lian ådagalade stor tapperhet,
men återvände i Sept. 1841 till Frankrike, i
anledning af en febersjukdom. Vid sitt triumftåg
in i Paris i spetsen för sitt regemente var han
tillika med tvänne sina bröder, hertigarna af
Orleans och Nemours, utsatt för ett mordförsök af
Quessinet. 1842 blef han brigadgeneral och gick
å nyo öfver till Afrika. Der utmärkte han sig i
synnerhet genom öfverrumplingen (d. 16 Maj 1843)
af Abd-el-kaders "smålån" (rörliga läger), och
fick såsom belöning derför generallöjtnants rang
och öfverbefälet i Con-stantine. Den 21 Sept. 1847
utnämndes han till ståthållare i Alger och mottog
såsom sådan i Dec. Abd-el-kaders kapitulation. Då
Februarirevolutionen 1848 omstörtade faderns
tron, nedlade han sitt befäl och begaf sig
till England, der han sedan mest egnade sig åt
skriftställareverksamhet. (Indragningen af orléanska
familjens gods, som egde rum 1852, berörde föga
hertigen af A., som 1830 arf t den gamle hertig
Henriks af Bourbon-Condé hela förmögenhet.) I "Revue
des deux mondes" skref han åtskilliga värdefulla
uppsatser i krigshistoria. Såsom svar på ett angrepp,
som prins Napoleon i den franska senaten riktat
mot det orléanska konungahuset, offentliggjorde
han 1861 Lettre sur Vhi-stoire de France, hvaruti
han å sin sida underkastade kejsardömet en sträng
och bitter kritik. Ett framstående arbete af A. är
Histoire des prmces de Condé gendant les 16:e et 17
:e siécles, hvilket utkom i två band 1863-64. Under
psevdonymen "Verax" skref han 1865-1866 i den belgiska
tidskriften "L’étoile beige" en serie kritiska bref
öfver kejsaredömet; 1867 utgaf han Les institutions
militaires de la France. Under det tysk-franska
kriget 1870 gjorde hertigen flere gånger anbud
såväl hos den kejserliga som hos den republikanska
regeringen att inträda i den franska armén, men fick
alltid af slag. 1871 återkom A. till Frankrike och
blef invald i nationalförsamlingen. 1873 invaldes
han till ledamot af Franska akademien. S. å. var
han president i krigsrätten öfver Ba-zaine och
öfvertog sedan generalkommandot öfver 7:de armékåren
(BesanQon). - 1844 äktade han Marie Carol. Aug.,
dotter af prins Leopold af Salerno (f. 1822, d. 1869),
och fick med henne två söner, Ludvig Filip, prins
af Condé (f. 1845 i Paris, d. 1866 i Sidney under
en resa till Australien), och Frans, hertig af Guise
(f. 1854 i Twickenham, d. 1872 i Paris).
Aumonier [åmonié], Fr., almoseutdelare. Se d. o.
Au m ont [åmons], gammal fransk slägt, känd sedan
1100-talet. Jean d’A., f. 1522, d. 1595, blef af
Henrik III utnämnd till marskalk af Frankrike. -
Jacques, hertig af A., f. 1732, slöt sig tidigt
till revolutionen, blef t. o. m. jakobin och
generallöjtnant i republikens tjenst. Död 1799. -
Louis Marie Alexander, hertig af A., den förres bror,
f. 1736, var en af Ludvig XVI-.s tillgifnaste
anhängare. Misstänkt att hafva varit denne
behjelplig vid hans flykt, måste han emigrera. Efter
restaurationen återvände han och blef pär. Död
1814. - Louis
Marie Céleste, hertig af A., den förres son,
f. 1762. Han är mera känd under namnet hertig
afPienncs, hvilket han bar under faderns lifstid. Vid
försvaret af Tuilerierna d. 28 Febr. 1791 blef
han sårad, lemnade derefter Frankrike, kämpade i
Spanien mot den republikanska hären och avancerade
dervid till öfverste. Efter freden i Basel 1795
begaf sig hertigen till de franske prinsarna i
Tyskland. 1807 inträdde han i svensk tjenst såsom
chef för ett svenskt regemente, bestående af några
tiotal franska fångar och af Gustaf IV Adolf ämnadt
till stomme för en fransk emigrant-armé under dennes
vanvettigt förda krig mot Frankrike. A. uppehöll sig
i Stockholm 1810 under Fersenska mordet och åtföljde
efter denna katastrof Fersens syster, grefvinnan
Piper, under hennes flykt från Stockholm. Vid
restaurationen återkom han till Frankrike och blef
generallöjtnant. Napoleons återkomst jagade honom
till England. Från de normandiska öarna företog han
till Ludvig XVIII:s förmån en djerf landstigning i
depart. Calvados. Denna landstigning hade sannolikt
slutat olyckligt, om icke de allierade just då inryckt
i Paris. Hertigen blef nu pär samt öfverintendent
för opera comique i Paris. Han dog 1831.
A una corda, Ital., musikt., "för en sträng", antyder
i fiolmusik, att det sålunda betecknade stället skall
utföras på en enda sträng; i pianomusik, att man
skall använda venstre pedalen, som orsakar hammarens
anslående mot endast en sträng.
Aune [ån], Fr., "aln", ett fordom brukligt franskt
längdmått, som hade olika längd på olika orter. Mest
gängse var Aune de Paris = 1,188 meter (l meter =
3,368 fot), som äfven i södra Tyskland, Schweiz och
Ehenprovinsen, under namn af stab, nyttjades som mått
för sidentyg.
Au n is [anis], landskap i vestra Frankrike,
motsvarande norre delen af depart. Nedre Charente.
Au porteur [å portör], Fr., handelst., till
framlemnaren, ett på värdepapper, vexlar
o. d. brukligt uttryck.
Aura, Lat., luft, fläkt. Aura populäris, folkgunst.
Aura (Finska Aurajoki), en å, som rinner upp på
Sälpaus-selkä i Pöytis socken i Egentliga Finland
och faller ut i Erstafjärd. Vid henneso mynning
ligger Finlands forne hufvudstad, Åbo. Straxt
utanför är den för sina vackra ekelunder berömda ön
Kurnsala belägen. - "Aura" plägar ofta, i synnerhet i
poetiskt språk, användas såsom namn på hela Finland
(Suomi). Kuneberg talar om "Auras lärosalar" i
betydelsen af Åbo universitet. s.0
Aura, en vitter kalender, utgifven uti Åbo i två
häften, 1817 och 1818. Den har sin betydelse såsom
en representant för Finlands vitterhet under tiden
närmast efter detta lands afskiljande från Sverige. De
poetiska stycken kalendern innehåller (förnämligast af
A. I. Arvidsson och A. G. Sjöström) hafva mestadels
ett romantiskt skaplynne, som visar frändskap med
fosforisternas i Sverige, ehuru de visserligen ej
uppträda med på långt när så stora anspråk. Några
nationella drag finner man alls
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
