Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Atterbom, Per Daniel Amadeus - Attersee - Attes, Grek. mytol. Se Attis - Attest - Atticism - Atticus, Tiberius Claudius A. Herodes - Atticus, Titus Pomponius - Attigny - Attik, byggnadsk. Se Attika, byggnadsk - Attika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1299
Atter-see-Ättika.
1300
Men å andra sidan sträfvar han alltid att åter
gifva den inre, väsentliga sanningen, och i
karakteriserandet af den vittra skola, hvars
ifrigaste motståndare han förut varit, låter han dess
förtjenster full rättvisa vederfaras.
Ä. hann ty värr ej fullborda detta arbete, som var
hans käraste sysselsättning ända till de sista
ögonblicken af hans lif. - Efter hans död hafva
utkommit Poesiens historia (1861-62), ursprungligen
en serie af författaren hållna föreläsningar, hvilka
behandla Orientens, de klassiska folkens, medeltidens
samt af den nyare tiden Frankrikes poesi, Minnen från
Tyskland och Italien (1859), Estetiska afhandlingar
(1866), Minnesteckningar och tal (1869) och Literära
karakteristiker (1870).
Det yttre tecknet till den gamla och den nya skolans
försoning med hvarandra var Atterboms inträde i
Svenska akademien år 1839. - A. var utmärkt för sin
stora arbetsamhet och sitt vidsträckta, entusiastiska
deltagande för alla yttringar af andligt lif. Såsom
enskild person hade han en blid, utomordentligt
älskvärd karakter. Hans familjelif var särdeles
lyckligt. Till sina politiska åsigter var han strängt
konservativ. A. dog d. 21 Juli 1855.
Utförliga lefnadsteckningar af J. H. Tho-inander,
i Sv. ak:s handL, 29:de d., och af B. E. Malmström,
Sami. skr. 7:de bd. Se för öfrigt sistnämnde
författares Sv. vitt:s hist., 4:de och 5:te
d., A. Fryxell, Bidr. till Sveriges lit.-hist,
A. Th. Lysänder, "Om sagospelet Lycksalighetens ö och
dess uttolkare", i Nord. univ.-tidskr., 3:dje arg.,
2:dra h., samt G. Ljunggren, "Det nyromantiska i
sagospelet Lycksalighetens ö", i Smärre skr., l bd.
A. st.
Atter-see..1. Kammer-see, den störste insjön i
öfre Österrike, ö. om Salzburg, 466 m. (1,398
f.) öfver hafvet. Arealen 47 qv.-kilom. (nära l
qv.-mil). A. upptager i s. Mondsjöns aflopp och
står sjelf genom en liten flod i förbindelse med
Traun-sjön.
Attes, Grek. mytol. Se Attis.
Atte’8t (mera sällan Attestatum, af Lat. attestäri,
intyga), skriftligt intyg, bevis, betyg. - Attestant,
vittne. - Attestera, skriftligen intyga.
Attici’sm, attiskt språkbruk; det för den attiska
dialekten egendomliga. Sedan 2:dra årh. e. Kr. blef
ordet en beteckning för en del grekiska retorers,
atticisternas, sträfvan att rena denna dialekt från de
missbildningar och oskönheter, som efter den klassiska
periodens slut genom alexandrinskt inflytande kommit
att vidlåda densamma. Jfr Attisk dialekt.
A’tticilS, Tiberius Claudius A. Herodes, grekisk
talare, f. 101, d. 177 e. Kr. Den tidens förnämste
män, bl. a. kejsarna Marcus Aure-lius och Lucius
Yerus, voro hans lärjungar. Af hans skrifter finnes
intet i behåll.
A’tticilS, TitusPomponius, romersk skriftställare
och mecenat, f. 109, d. 32 f. Kr. För att undvika
deltagande i de borgerliga oroligheterna begaf han
sig 86 f. Kr. till Athen, der han uppehöll sig i
21 år. Under sin vistelse i nämnde stad, hvilken
förvärfvade honom binamnet Atticus, samlade han
genom lyckliga
affärer en stor förmögenhet. Denna ökades ytterligare
genom ett stort arf, hvarigenom A. sattes i stånd att
helt och hållet egna sitt lif åt vetenskapen och sina
vänner, bland hvilka voro Cicero, Brutus, Antonius
m. fl. I Kom uppehöll han sig från år 65 till sin
död. Af hans skrifter finnes intet qvar, men Cornelius
Nepos skref öfver honom ett äreminne, och Cicero
tillegnade honom sina "Epistolse ad Atti-cum". -
Hans dotter Caecilia Attica var fältherren Agrippas
första maka.
Att i g ny [attinji], historiskt märkvärdig ort i
franska depart. Ardennes, s. v. om Méziéres, vid
floden Aisne. Omkr. 1,500 innev. I A. residerade
flere frankiska konungar efter Klod-vig II, Wittekind
lät döpa sig der 785, och Ludvig den fromme gjorde
kyrkobot under den synod, som hölls der 822. Senare
tog Karl den enfaldige A. till sitt residens.
AttTk, byggnadsk. Se Ättika, byggnadsk.
Ättika (Grek. Attike, i äldre tid äfven åkte,
"kustland"), en mellan Egeiska hafvet och Sa-roniska
hafsviken utskjutande halfö, som bildar sydöstligaste
delen af Greklands fasta land. Arealen 2,220
qv.-kilom. (41 qv.-mil). Landet är till större
delen uppfyldt af mestadels skoglösa kalkstens- och
marmor-berg, bl. a. det vilda Kitheron, som tillika
bildar gränsen mot Beo-tien i n. och mot Megaris
i n. v. Bland slättbygder är i främsta rummet att
märka den Athen på alla sidor omgifvande, fordom
s. k. Kekropiska slätten, dernäst den n. v. derom
belägna Elevsinska eller Triasiska, samt i landets
östre del den genom den persiska härens nederlag
(490) ryktbara strandslätten vid Mara-thon och det
långsträckta, men smala och våg-formiga låglandet
ö. om bergskedjan Hymettos. Den Kekropiska slätten
är på tre sidor omsluten af berg: i n. Parhes, en
vild bergskedja af mer än 1.333 m. (4,000 f.) höjd;
i n. ö. Briles-sos, en fristående bergpyramid,
1,000 m. (3,000 f.), efter den vid dess fot belägne
byn Penteli äfven kallad Pentelikon; i ö. det
långsträckta, 1,000 in. (3,000 f.) höga Hymettos (nu
Trelo-vani), samt i v. Aigaleos (nuv. Skaramanga). -
Det östra kustlandet (Paralia) upptages af kullar och
mindre bergshöjder, hvilka först längre mot s. förena
sig till en sammanhängande kedja, Laurion, och i
landskapets sydligaste spets utlöpa i den tvärbrant
stupande bergsudden Su-nion. På ytterste branten
finnas ännu betydande ruiner af ett Athene-tempel,
hvars långt ut på hafvet synlige pelare föranledt
det nyare namnet Kap Colonne. Berget Laurion innehöll
fordom rika silfvergrufvor, som förskaffade athe-narna
en högst betydlig inkomst, men som redan vid den
kristna tidens början voro uttömda. I nyaste tider
har man icke utan framgång sökt tillgodogöra sig de
lemningar af ädel metall, som innehållas i de gamle
slagghögarna. Bland mineral förtjenar äfven att
nämnas den förträffliga lerjord, som heintades på
kuststräckan s. om Athen och utgjorde råämnet till
de berömda athe-niensiska krukmakeri-arbetena. På
Ättikas berg upprinna många vattendrag, af hvilka de
flesta dock endast äro små regnbäckar, som utsina om
sommaren. Den betydligaste floden är Kephissos,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
