Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Atlantiska hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
manknytning eger rum med Guineabuktens
eqya-torialström. Sålunda finnes också i Nord-Atlanten
en kontinuerlig hvirfvelströmning, och lugnvattnet
i dess midt är det genom sina tång-och sjögräsmassor
beryktade Sargasso-hafvet, som vidtager vesterut från
Kanarie- och Kap-Verds-öarna.
Det ofantligt stora inflytande, som Golfströmmen
utöfvar på vår verldsdels, ej minst på vårt eget
lands och på Norges, naturförhållanden, kan svårligen
skattas för högt. En blick på Grönland å ena sidan
och på Norges vestkust å den andra, på Labradors öde
kuster åt v. samt på England, Tyskland och Frankrike
österut på samma breddgrader, visar till fyllest för
huru mycket Europa har att tacka Golfströmmen. Den
arktiska verldens förtrupper, isbergen och de väldiga
isflaken, nå aldrig våra kuster: Golfströmmen
smälter dem. Men utmed Nord-Amerikas östra kust
träffas de under stundom tämligen långt åt s. -
undantagsvis ända nere vid 40° n. br. -, framdrifna
af polar-strömmen, som sträcker sitt inflytande ända
till Kap Hatteras. Det händer någon gång, att S:t
Johns hamn på New-Foundland är tillfrusen in i Juni;
hamnarna på Norges vestkust isbeläggas aldrig. Utmed
gränslinierna mellan Golfströmmens varma och de
omgifvande kalla vattenmassorna alstras dessa tätt
efter hvarandra jagande hvirfvelstormar, som med
de i norra Atlanten förherskande vestlige vindarna
föras in öfver norra och mellersta Europa och bilda
ett af dess mest utpräglade meteorologiska drag. Af
denna anledning undvikas ock numera vid färder öfver
Atlanten allt onödigt dröjande i närheten af dessa
gränslinier.
Äfven södra Atlanten eger nedom Stenbockens
vändkrets att uppvisa ett bälte för om-vexlande,
men hufvudsakligen vestliga vindar. Deremot utöfva
mellan båda vändkretsarna de östlige passadvindarna
obestridt sitt kända herravälde; dock är deras
område närmast intill sjelfva dagjämningslinien
tudeladt af ett bälte, som kallats vindstillornas,
och som derjämte är hemmet för de ständigt förnyade,
plötsligt kommande och lika plötsligt upphörande ask-
och regnbyar, som kallas "tornados". Området för den
nordöstlige passadvin-den erbjuder en synnerligen
behaglig och lugn färd öfver verldshafvet. Spaniorerna
hafva ock af denna anledning kallat det "el golfo
de las damas", damernas haf. De från Europa kommande
fartygen nå lättast inom gränsen för passadens välde
genom att styra söderut förbi Madeira och Kanariska
öarna; först i sydvest-lig riktning från dessa
senare kan passadvin-den göra sig gällande, ty den
oerhörda förtun-ningen af luftlagren öfver Saharas
brännande sand orsakar utanför Afrikas vestkust på
en ganska vidsträckt yta en ständig vindströmning
i östlig riktning, och denna strömning, i förening
med den åt samma håll verkande strömsättnin-gen,
gör hela denna kust till en för de sjöfarande
synnerligen farlig nejd. - Sydöstpassa-dens område
är betydligt vidsträcktare: det når ända ned till
28-30° s. br. Vindarna ega der i allmänhet betydligt
större kraft.
Den i det hela ganska noggranna kännedom, som vi
numera ega om hafvets och särskildt Atlantens
strömningar och vindar, är en af vår egen tids
vetenskapliga eröfringar, grundad på många tusen
sammanförda iakttagelser, vid hvilkas anordnande
och bearbetning den bekante Maury inlagt
ovansklig förtjenst. Det är i främsta rummet
dessa undersökningar man har att tacka för den
numera jämförelsevis trygga farten på Atlanten -
det stormigaste bland alla haf. Det befares också
lifligare än något annat haf; det är den naturliga
samfärdsleden mellan gamla och nya verldens mest
bildade folk, och derför gäller företrädesvis om
detsamma satsen: "hafven skilja numera ej länderna åt,
utan förena dem".
Naturligtvis är det mest ångbåtarna, som framkallat
denna liflighet. Det första försöket att med ångbåt
öfverfara Atlanten gjordes från Nord-Amerika
af kapten Moses Rogers, hvilken med "Savannah"
afgick från staden af samma namn d. 25 Maj 1819
och efter 22 dagars resa lyckligt anlände till
Liverpool. Nära 20 år för-gingo dock, utan att det
gifna föredömet vann efterföljd; men med "Sirius"
och "Great Western", hvilka - det förra från Bristol,
det senare från Liverpool - nära nog omedelbart efter
hvarandra, d. 22 April 1838, inlupo i New-Yorks hamn,
inleddes raden af de regelbundna förbindelserna. Redan
följande året anförtroddes postföringen mellan Europa
och Amerika åt "transatlantiska" ångare. Sedan dess
hafva ständigt nya "linier" upprättats, och dylika,
till ett antal af öfver 50, genomkorsa numera Atlanten
nära nog i alla riktningar. Utgångspunkter i Europa
äro bl. a. Glasgow, Liverpool, Bristol, Queenstown,
Southampton, Ant-werpen, Bremen, Hamburg, Havre,
Brest, S:t Nazaire, Bordeaux, Lissabon, Cadiz,
Neapel; bland ändpunkterna i nya verlden framstå
Que-bec, New-York, Baltimore, New-Orleans, Havana,
Aspinwall, Rio Janeiro och Buenos Ayres. Egendomligt
nog har från de eljest så företagsamme amerikanernas
sida endast ett enda försök gjorts att upprätthålla
dessa förbindelser; efter Gol-lins-liniens ekonomiska
undergång (1858) har int§t nytt uppslag derifrån
gifvits.
Angbåtsfarten, ehuru slutligen uppdrifven derhän, att
resan mellan Liverpool och New-York tillryggalagts på
mindre än 8 dagar, gjorde dock ej till fyllest: äfven
den elektriska telegrafen skulle lägga Atlantiska
hafvet under sitt välde. Tanken derpå låg ganska nära,
sedan (Aug. 1850) den förste undervattenskabeln
blifvit nedlagd mellan Dover och Calais. Första
försöket med en transatlantisk kabel (sommaren 1857)
misslyckades. Det förnyades i Juli 1858; 2,050
sjömils trådlängd nedsänktes lyckligt, och den 5
Aug. bragtes den första telegrafiska hels-ningen från
Amerika till Europa. Men efter att hafva befordrat
omkr. 40 telegram var kabeln i otjenstbart skick. Nu
hvilade försöken, till år 1866, då, d. 27 Aug., ny
kabel utlades mellan ön Valentia vid Irlands vestra
kust och New-Foundland. Sedan dess hafva ytterligare
tvänne engelska kablar utlagts (af hvilka en direkt
till New-Hampshire) samt en fransk (från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
