Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Athen - Athenæum - Athenæus - Athenagoras - Athenais - Athene
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra inrättningar, hufvudsakligen för
undervisningens och vetenskapernas befrämjande,
tillkommit genom gåfvor af frikostiga patrioter
(s. k. filhellener). Dit höra det efter stiftaren
Arsakes uppkallade Arsakion, en storartad
uppfostringsanstalt för flickor, och det af Tarvades
inrättade Yarvakion, ett gymnasium i förening med
ett museum, i hvilket det arkeologiska sällskapets
samlingar finnas förvarade. I den arkeologiska
forskningens intresse hafva dessutom Frankrike
och Preussen der inrättat hvar sitt arkeologiska
institut. - Folklifvet och drägterna antaga
alltmera en europeisk karakter. Den vackra grekiska,
eller snarare albanesiska, nationaldrägten ser man
visserligen ännu ofta. men den bäres nästan blott af
det lägre folket samt af innevånare i de aflägsnare
provinserna, hvilka tillfälligt gästa hufvudstaden. -
Med hamnstaden Piraeus förbindes Athen genom en
jernväg, den ende i Grekland. A. M. A.
Athenaeum 1. Ateneum (Grek. athenäion, af Athene),
urspr, tempel, helgedom åt gudinnan Athene, sedermera
en högre bildnings- eller undervisningsanstalt. Ett
i forntiden mycket berömdt ateneum grundlades
omkr. 133-136 e. Kr. af kejsar Hadrianus. Der
meddelades undervisning i do ämnen, som tillhörde
en allmän vetenskaplig bildning, och der plägade
författare uppläsa sina arbeten. - I nyare tid nyttjar
man Ateneum som namn på undervisningsanstalter,
vittra sällskap, tidskrifter o. s. v. En i London
utkommande tidskrift för literatur, vetenskap och
konst bär namnet The Athenceiim.
Athen se U 8 (Grek. Athenaios), grekisk
skriftställare från Naukratis i Egypten, lefde
omkr. år 200 e. Kr., först i Alexandria, sedan i
Kom. Han efterlemnade ett ej alldeles fullständigt
bibehållet arbete i 15 böcker, Deipnosophistce ("Det
vittra middagssällskapet"), i hvilket en mängd till
lifvet, konsten och literaturen hörande frågor under
form af samtal afhandlas på ett tämligen ytligt och
småaktigt sätt. Sin största betydelse har detta arbete
derigenom, att det innehåller ett stort antal (öfver
1,500) fragment ur förlorade arbeten af grekiska
skalder och andra skriftställare äfvensom en mängd
för den klassiska fornkunskapen vigtiga notiser.
A. M. A.
Athenägoras, en nyplatonsk filosof och tillika en af
de äldste apologeter, som den kristna kyrkan har att
uppvisa. Såsom apologet uppträdde han förnämligast i
Athen och Alexandria. Redan omkr. år 177 inlemnade
han till kejsar Marcus Aurelius en längre skrift,
Leyatio pro christianis, som ännu finnes i behåll
och i hvilken han tager de kristne i försvar mot
hedningarnas beskyllningar samt söker filosofiskt
bevisa kristendomens förträfflighet. Ett annat berömdt
arbete af A. är De resiirrectione mortuorum ("Om de
dödes uppståndelse"). ,r. H. B.
AthenäJS, dotter till sofisten Leoritinos i Athen, var
en med skönhet och snille rikt utrustad qvinna, som af
sin fader hade fått en förträfflig uppfostran. Efter
faderns död begaf hon sig till Konstantinopel, blef
döpt under namnet Eudoxia och 421 gift med kejsar
Theodosius II.
Ett offer för de vid Östromerska hofvet så vanliga
intrigerna, måste hon efter en tid lemna nämnda
hof. Hon afled i Jerusalem 460, älskad såsom kyrkornas
och de fattigas välgörarinna, A. skref flere kristliga
dikter äfvensom ett poem öfver sin gemåls krig mot
perserna, men de hafva alla gått förlorade.
Athene l. Athena, Grek. mytol., den rena. klara
luftrymdens gudinna, motsvarande Miner va i den
romerska mytologien. Hennes urgamla, fullständiga
namn är Pallas Athene, som sannolikt betyder "den
lanssvingande blomstrande".
Om hennes ursprung funnos tvänne olika
uppfattningar. Enligt den äldre tänktes hon vara född
ur den dunkle, brusande hafsström-inen (Grek. Triton),
hvarför hon ock kallades "den tritonfödda". Detta
namn tolkades senare såsom "den vid floden Triton (i
Beotien) födda". Vida mer utbredd var den yngre sagan
om hennes födelse ur Zevs’ hufvud. Zevs förmäler sig
med Okeanos’ dotter Metis (klokheten); men af fruktan
att hon skulle föda en son, som kunde varda mäktigare
än han sjelf, uppslukar han henne, som redan är
hafvande med en dotter. Derpå måste Hephaistos med sin
yxa klyfva hans hufvud, ur hvilket A. då, fullrustad
i strålande vapen, springer fram under hela naturens
fruktansvärda uppror. Dessa bägge uppfattningar äro
ej utan inbördes sammanhang. Det klara dagsljusets
och den strålande eterns gudinna framgår ur vattnets
dunkla dimmor eller ur det regn digra molnets
panna. - A. kallades dottern af en mäktig fader,
den strål-ögda eller strålblickande (glaiikopis),
i samband hvarmed den för sina stora rödgula ögon med
den svarta glödande pupillen utmärkta attiska ugglan
(Grek. glaux) blef ett af hennes attribut.
Kulten. Hufvudsätet för Athene-kulten var Akropolis
(borgen) i Athen. Der dyrkades hon i den äldre
tiden öfvervägande som naturgudinna, i den senare
mera som en etisk, som det krigiska modets och
sorn konstflitens gudinna. Der hade hon ock
två framstående helgedomar: Erech-theion, hennes
kult-tempel, i hvilket hon dyrkades såsom A. polias
(den stadsskyddande), samt Parthenon, som var helgadt
åt A. par-thenos (jungfrun). Se Akropolis. - Den förra
helgedomen vittnar om en tid, då Ättikas befolkning
hufvudsakligen egnade sig åt åkerbruk och fredliga
sysselsättningar. Med de tappre och sjöfartsidkande
ionierna trädde de båda ioniske stamgudarna, Apollo
(patroos) och Po-seidon, i förgrunden. Den senare
gjorde enligt sagan anspråk på herraväldet öfver
Ättika och lät medelst en stöt af sin treudd mot den
kala klippan en saltkälla framspringa; men Athene lät
på samma klipphäll det första olivträdet uppskjuta
och helsades af både gudar och irienniskor som det
framtidsrika ställets her-skarinna. - Bland de många
festerna till Athe-nes ära voro pan-atheneerna de
förnämsta.
I förhållande till menniskolifvets många vigtiga u p
p gif ter är A. den mäktiga gudajungfrun, främst den
krigiska gudinnan, men i motsats till Åres alltid
den med förstånd och besinning ordnade stridens
gudinna. Såsom den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
