Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Atacama - Atacames - Atahualpa - Atair - Atakamit - Atalanta - Atalarik - Ataman - Atanarik - Atanor, tillbyggnad på ugnar. Se Athanor - Atapaliba, konung i Peru. Se Atahualpa - Ataraxi - Ataulf - Atavism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett uppblomstrande tillstånd. Hufvudstad:
Copiapó med hamnen Caldera. S. derom ligger
Chañarcillo, medelpunkten for de rika
silfverbergverken. – 2) Det sydligaste landskapet i
republiken Bolivia. Arealen 181,761 qv.-kilom. (3,300
qv.-mil). 5,273 innev. (1858). A., en högslätt vid
foten af Anderna, lider brist på vatten och är utan
all växtlighet, i s. uppfyldt af sandsträckor och
uttorkade saltsjöar. Endast oaserna bebos; deraf
det ringa antalet innebyggare. Landskapets östre del
kallas A. la Alta, den vestre A. la Caja. Hamnorter:
Cebija och Mejillones.
Atacames l. Tacames, hamnstad i sydamerikanska
republiken Ecuador, prov. Guayaquil, n. om Kap
San Francisco.
Atahualpa 1. Atapaliba, den siste konungen i Peru af
Inkas’ stam. Han var son af konung Huana Kapak och
en konungadotter från det af denne eröfrade Quito och
till följd deraf enligt peruanernas lagar utestängd
från tronen. Men efter sin faders död bemäktigade
sig A. regeringen och lät fängsla sin äldre, lagligen
arfsberättigade halfbroder, Huaskar. Vid spaniorernas
ankomst, sökte han att vinna Pizarro genom skänker
och infann sig till ett möte med dem vid Kaxamalka
d. 16 Nov. 1532, men blef svekfullt öfverfallen och
tillfångatagen. Såsom lösen för sin frihet utlofvade
han då ett stort rum, fyldt med guld, men då Huaskar
gjorde ännu större anbud för att blifva insatt i
sina rättigheter, lät A. hemligt mörda honom. Under
föregifvande att straffa detta brodermord lät
Pizarro döma A. att brännas lefvande; men emedan denne
slutligen lät förmå sig att mottaga dopet, mildrades
detta straff dertill, att han blef strypt vid pålen
den 29 Aug. 1533. Han var då omkr. 30 år gammal.
Atair l. Altair, astron., en stjerna af första
storleken i stjernbilden "Örnen".
Atakamit, min., ett i Chile (Atacama) och Peru
förekommande, smaragdgrönt kopparmineral, bestående
af basisk klorkoppar. P. T. C
Atala’nta, Grek. Atalante, ’’Grek. mytol’’., namn på
tvänne hjeltinnor af beslägtad natur. Den arkadiska
A. var dotter af lasos och Klymene. Straxt efter
födelsen utsatt af sin fader, som hade önskat en
son i stället för en dotter, vardt hon uppfödd
af en björninna och uppväxte bland jägare till en
snabbfotad jägarinna. A. deltog i den kalydoniska
vildsvinsjagten, och det var hon, som gaf vildsvinet
det första såret, hvarför hon erhöll dess hufvud
och hud såsom segerpris. Äfven omnämnes hon bland
Argouavterna. Då hennes fader efter igenkännandet
uppmanade henne att träda i gifte, lofvade hon äkta
den, som öfvervanii henne i kapplöpning; men den, som
hon öfvervann, skulle falla för hennes spjut. Redan
hade flere ynglingar misslyckats i täflingen och
tillsatt lifvet, då slutligen Melanion med Afrodites
hjelp besegrade henne. Deras son var Parthenopaios. –
Samma sägen berättades utan väsentliga förändringar
om en beotisk A., dotter af Schoinevs och Themisto.
V. K.
Ata’larik, östgoternas konung 526–534, son af
Ainalasunta. Hans moder sökte uppfostra
honom i romersk bildning, men detta väckte ovilja
hos stormännen, hvilka önskade, att han skulle
uppfostras på gotiskt sätt, med jagt och krig till
hufvudsysselsättningar. A. sjelf undandrog sig derför
med dessas bifall den stränga romerska tukten och
öfverlemnade sig åt hejdlösa utsväfningar, hvilka
orsakade hans död, 534.
Ataman, anförare för en kossackhord. Se Hetman.
Ata’narik, en ansedd höfding hos vestgoterna,
under det dessa i 4:de årh. e. Kr. voro bosatta i
nuv. Rumänien. Då kristendomen genom Ulfila alltmer
vann insteg hos nämnda folk, fann den en afgjord
fiende i A., och Ulfila måste med sina nykristnade
landsmän taga sin tillflykt till det romerska
Mæsien. Icke långt derefter (omkr. 375) öfverföllos
vestgoterna af hunnerna, och A., som fåfängt sökt
göra motstånd vid Dnjestcr och Prut, måste med en
del af folket draga sig upp till det siebenbürgska
berglandet, medan andra skaror under Fritigern
och Alaviv funno sin tillflykt på det romerska
området s. om Donau. Sedan vestgoterna derefter
kommit i krig med östromerska riket (hvarunder
kejsar Valens blifvit slagen och dödad. 378), slöt
Atanarik 380 fördrag med Theodosius. Kort derefter
blef han dock förjagad af ett motparti och nödgades
söka fristad hos kejsaren. Snart derpå dog han i
Konstantinopel och blef begrafven med stor ståt.
S. F. H.
Atanor, tillbyggnad på ugnar. Se Athanor.
Atapaliba, konung i Peru. Se Atahualpa,
Ataraxi (Grek. ataraxia), frihet från oro och
lidelser; sinneslugn. (Den af Pyrrho stiftade
filosofiska skolan lärde, att ataraxi är följden af
fullständigt tvifvel.)
Ataulf (Adolf), vestgoternas konung 410–415. Sedan
Alarik vintern 410–411 aflidit i södra Italien,
valde man till hans efterträdare Ataulf, en bror
till Alariks gemål. Under hans anförande lemnade
vestgoterna Italien 412 och inföllo i södra
Gallien, der A. på uppdrag af kejsar Honorius
angrep och besegrade motkejsaren Jovinus. A. hade
fört med sig såsom fånge Honorii syster Placidia,
hvilken vid Roms eröfring 410 fallit i vestgoternas
händer. Intagen af kärlek till denna qvinna, ville
han ej lyssna till kejsarens uppmaning att återsända
henne. Brodern hade emellertid lofvat hennes hand åt
den skicklige fältherren Constantius, hvilken äfven
sändes med en här mot Ataulf. Emellertid gaf Placidia
om sider sitt samtycke till föreningen med denne,
och deras bröllop firades med stor ståt i Narbonne
414. A. ansåg sig emellertid icke vuxen striden med
Constantius. utan drog med sina vestgoter öfver till
Spanien. Der blef han följande året (415) i Barcelona
mördad af Sigrik, hvilken blef hans efterträdare,
S. F. H.
Atavi’sm (af Lat. atavus, eg. farfars farfar;
i plur. äfven förfäder i allmänh.), bot. och
zool. Generelt förstås med atavism (organiska
varelsers) likhet med förfäderna i något hänseende;
hos djur- eller växt-hybrider återuppträdandet
af någon äldre (ursprunglig) typ – således arf af
egenskaper eller karakterer från förfäder, icke från
föräldrarna, endast genom dem. Denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
