Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ast, Georg Anton Friedrich - Astacus, zool. Se Flodkräfta - Asta Pompeja - Astaroth - Astarte - Astatisk magnetnål - Asteni - Astenopi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af Platos skrifter, hvilken han utgaf 1819-32 med
latinsk öfversättning och rikhaltiga kommentarier.
Astacus, zool. Se Flodkräfta.
Asta Pompeja, romarnas namn på det nuv. Asti.
Astaroth (plur. af Hebr. astoreth), beläten af den
syriska gudinnan Astoreth (se Astarte) och stundom
betecknande denna gudinna sjelf. Ordet förekommer i
Gamla Testamentet.
Astarte var det grekiska namnet på Hebr. Astoreth,
feniciernas, kartagernas och syrernas förnämsta
qvinliga gudomlighet, motsvarande babylonernas
Istar. Liksom denna, var A. ursprungligen en de
förstörande naturkrafternas gudinna och såsom sådan
skild från Aschera, den alstrande naturkraftens
qvinliga princip, med hvilken hon dock under mytens
utbildning allt mer sammansmälte. Såsom stående
vid sidan af Baal, kanaaniternas högste manlige
gud, hette hon Baalet, herskarinnan. Sina förnämsta
tempel hade A. i Sidon, Tyrus och Kartago, der hon,
en qvinlig motbild till Baal-Molok. mottog blodiga
offer och der hennes fester firades med vilda dansar,
stympningar m. m. I sin egenskap af alstrande och
välgörande gudamakt deremot, såsom Aschera, var hon
densamma som babylonernas Bilit eller Mylitta,
den persiska Mitra, och dyrkades i äldre tider i
lunder och vid källor, i en senare tid i praktfulla
tempel. Bland de förnämsta af dessa voro de, hvilka
hon, under de grekiska namnen Atergatis och Derketo,
egde i Hierapolis (Bambyce) i Syrien och Askalon
i Palestina. Hennes dyrkan, i början en naturkult,
urartade allt mer till tygellös vällust. Denna sida
af Astartes dubbelväsende blef i senare tider, i
synnerhet i Syrien, den mest framträdande och är i
breda drag skildrad af Lucianus i hans skrift ”Om den
syriska gudinnan”. Fenicierna förde hennes, liksom
sina öfrige gudars, dyrkan med sig till nybyggena i
vestern, och deraf uppstod myten om Baal-Melkart,
som söker den försvunna Astarte och slutligen finner
henne långt borta i vester vid solens nedgång. A. var
månens gudinna och afbildades i äldre tider vanligen
som en ko eller med kohufvud. Myten om den af Zevs
bortförda Europa har sannolikt deri sin upprinnelse. I
Paphos på Cypern dyrkades gudinnan länge endast under
bilden af en hvit, kägelformig sten. Öfver Cypern och
Cythera kom hennes dyrkan slutligen till Grekland, der
hon, af den helleniske anden ombildad och förädlad,
jippträdde i gestalten af Aphrodite.
Astatisk magnetnål (af Grek. astatos, ostadig,
obeständig), fys., kallas en kombination af
tvänne magnetnålar, på hvilken jordens magnetiska
kraft ej utöfvar någon riktande inverkan, och som
alltså kan intaga hvilken ställning som hälst till
meridianen. Ett astatiskt nålsystem åstadkommes
derigenom, att man på en gemensam vertikal axel
fäster, parallelt med hvarandra, två lika starkt
magnetiserade nålar på det sätt, att den öfres
nordpol (sydpol) kommer midt öfver den undres sydpol
(nordpol), och upphänger det hela med en vid axelns
öfre
ände fäst kokongtråd. Äro nålarna ej exakt lika starkt
magnetiska, eller hafva de ej fullkomligt parallelt
läge, så är jordens inverkan ej alldeles upphäfd. I
praktiken nöjer man sig oftast med sådana ej fullt
asiatiska system, och de hafva under stundom äfven
sina fördelar.
- Astatiska nålar nyttjas vid undersökning af svaga
magnetiska och elektriska krafter, de utgöra derför
en vigtig del af den för detta ändamål konstruerade
s. k. galvanometern (se d. o.). - Ordet astatisk
nyttjas ock om rörliga elektriska strömledare, när de
äro så formade, att jordmagnetismen ej på dem utöfvar
någon inverkan. Se Elektro-dynamik. R. R.
Asteni (Grek. astheneia), svaghet, kraftlöshet.
- Adj. Astenisk (t. ex. astenisk feber.
Se Nervfeber).
Astenopi (af Grek. asthenes, svag, och ops, syn),
med., svagsynthet. Dermed förstås det sjukliga
tillstånd i ögonen, hvarigenom - utan att yttre
symptom angifva någon egentlig förändring i dem,
än mindre någon inflammation
- patienten är oförmögen till något för ögonen
ansträngande arbete. Efter att hafva arbetat
en kortare eller längre stund, erfar han obehag
och värk i och omkring ögonen, föremålen blifva
orediga för honom eller fördubblas, arbetet
måste af bry tas och kan ej återtagas förr
än efter en hvilotid, som måste vara dess längre,
ju större ansträngningen varit. Sjukdomens orsaker
äro mångahanda, två dock de vanligaste. Don ena är
en höggradig långsynthet, hypermetropi - ett
bildningsfel hos ögonen, bestående deri, att de
icke äro byggda så, att parallella, d. v. s. från
mycket aflägsna föremål utgående, ljusstrålar utan
ansträngning kunna förenas på ögats näthinna,
hvarigenom divergerande strålar, d. v. s. sådana,
som komma från närbelägna föremål, åstadkomma en
ändå större ansträngning af ackomodationsmuskeln,
hvilken derför snart måste blifva uttröttad.
Denna felaktighet, som först i senare tider blifvit
till fullo känd, kan dock afhjelpas genom bruk af
konvexa glasögon, hvilka således ingalunda äro ett
ålderdomens uteslutande attribut, utan ofta måste
ordineras för ganska unga personer. - Den andre
formen af astenopi är den muskulära, hvilken beror
på en svaghet i endera eller båda af de muskler, som
vända ögonen inåt, och hvilka båda tagas i anspråk,
då synaxlarna skola bringas att konvergera eller
m. a. o., då ögonen skola bringas att betrakta
ett närbeläget föremål. Ju större behofvet af
konvergens är, d. v. s. ju närmare föremålen måste
föras intill ögonen, dess snarare blir det för den
försvagade muskeln omöjligt att hålla ut, och derför
är den muskulära astenopien mycket vanligare hos
närsynta personer än hos andra. Hos dessa
kan i många fall felet afhjelpas genom bruk af
konkava glasögon, hvilka flytta ut fjärrpunkten och
sålunda minska anspråken på konvergens af synaxlarna;
men i svårare fall måste en operation verkställas,
bestående deri. att man försvagar (aflossar) den yttre
muskeln, antagonisten, och derigenom indirekt stärker
den inre. Undersökningen af detta tillstånd hör
till de intressantaste inom hela medicinen. Man kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
