Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Assyrien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Babylon. När det assyriska riket först uppstod,
veta vi icke. Det äldsta konunganamn, som man
funnit i kil-inskrifterna, är Ismi-dagan (omkr. 1800
f. Kr.); derefter komma enstaka namn, tills man för
tiden fr. o. m. 1400 erhåller en nästan fullständig
regentlängd. Dessa her-skare, som residerade i staden
Assur, utbredde allt mer sitt välde, och omkr. 1270
f. Kr. lade konung Tuklat-adar t. o. m. Babylon
under sitt välde. Detta fortfor sedan i nära 700
år att tijl namnet vara ett lydrike under Assyrien,
men dess inhemska dynastier lyckades ofta göra landet
fritt. Tuklat-pal-asar (Tiglatpileser) I (omkr. 1130
f. Kr.) var den förste store assyriske konungen. Han
förde sina vapen upp i Armeniens berg och lät der, vid
Tigris’ källor, inhugga sin bild i en klippvägg. Hans
försök att tukta det upproriska Babylon misslyckades
likväl, och under hans efterträdare tyckes Assyriens
makt hafva gått tillbaka. Riket gick åter framåt
genom Assur-nasir-habal (As-surnasirpal, 930-905),
som flyttade residenset till Kalah. Han var en
grym eröfrare och lät sin hand hvila tung öfver
folken ända bort till Medelhafvets kust. Hans tåg
vesterut fortsattes af sonen Salman-asar IV
(905-870), hvilken hårdt hemsökte de af politiska
och religiösa tvister splittrade stammarna mellan
Eufrat, Medelhafvet och Egypten. Israels konungar
Ahab och Jehu hyllade honom och betalte honom
skatt. Efter hans död försvagades dock riket genom
trontvister, och snart framträdde tydliga tecken
till det förfall, som derefter allt mer utbredde
sig, tills konung Assur-nirari 788 störtades
af meder och babyloner. De senares konung Phul
(omtalad i bibeln, men ej under detta namn känd
af någon assyrisk eller babylonisk inskrift) var
derefter Assyriens herre till sin död, 747. Derefter
uppträdde en ättling af den gamla dynastien och
gjorde åter Assyrien sjelf ständigt, 744. Det var
Tuklat-pal-asar (Tiglatpileser) II, hvilken förde
sina. segerrika härar upp till Kaspiska hafvet,
bort till Indien och in i Arabien. Han kufvade det
mäktiga Damaskus, insatte Hosea till lydkonung
i Israel och tvang judakonungen Ahas att införa
assyrisk gudstjenst i Jerusalem. Hans efterträdare,
Salman-asar VI (727-723), angrep det upproriska
Israel, bortförde dess konung och började belägra
städerna Tyrus och Samaria. Innan dessa fallit,
afled han och efterträddes af sin härförare S ar-kin
(Sargon. 723-704), som 722 intog Samaria och dermed
gjorde slut på Israels rike. Egypter och filisteer,
som ryckt fram till israeliternas hjelp, blefvo
slagna (720), och kort derpå föll Tyrus, efter fem
års belägring. Babylon, som rest sig under den
hjeltemodige Marduk-bal-idin, blef åter kufvadt
(709). De väldiga härtågen gåfvo dock Sargon tid
att åt sig uppföra en ny hufvudstad, Dur-sar-kin,
det nuv. Korsabad, den plats, der fransmannen
Botta 1845 började sina gräfnin-gar i Assyriens
ruinstäder. Sargons palats är nu fullständigt utgräfdt
och utgör Assyriens praktfullaste fornlemning. I
Okt. 706 invigdes högtidligt den nye staden med
sina tempel och palats, Sargon hade ej bott i sitt
nya residens fulla två år, då han mördades. Han
efterträddes af sin son Sin-akhi-erib (Sanherib,
704-681). De kufvade folken reste sig nu med samlad
kraft. Marduk-Bal-idin återkom till Babylon och slöt
förbund med judakonungen Hiskia samt med fenicierna,
filisteerna och egypterna. Men Babylons hjeltemodige
kämpe blef åter slagen till marken; fenicier och
filisteer kufvades å nyo. Sanheribs här tågade
mot Jerusalem, som Hiskia vägrat uppgifva. Men en
strid med den anryckande egyptiska hären utföll
icke till Sanheribs fördel f en pest, som utbröt
i hans här, tvang honom att draga hem, och Juda
rike var räddadt. Fastän Sanherib sedermera hade
svåra uppror att bekämpa, uppförde han storartade
byggnader i Ninive, och denne stad blef genom honom
en af rikets huf-vudorter. Konung Sanherib mördades
af tvänne sina söner, hvilka dock måste fly och lemna
tronen åt sin bror Assur-akhi-idin (Assar-haddon,
681-667). Denne eröfrade Egypten, förde judakonungen
Manasse i fångenskap och satte en af sina söner till
lydkonung i Babylon. Redan under sin lifstid afstod
han tronen, åt en annan son, Assur-bani-pal (667-626),
en väldig eröfrare, som näpste egypterna och tvang
det aflägsna Lydiens konung till hyllning. Brodern,
hvilken sökt göra sig sjellständig i Babylon,
störtades; Elain kufvades i grund och dess hufvudstad,
Susa, förstördes. Assurbanipal skildras som en väldig
jägare, men derjämte som en ifrig fräinjare af konst
och vetenskap. I sitt palats i Ninive inrättade han
ett stort bibliotek (af lertaflor med kilskrift),
hrars lem-ningar, påträffade af engelsmannen
Layard, nu finnas i British museum. Assyriens
rike stod vid denna tid på höjden af makt och
kultur. Men undergången var nära - en undergång
så brådstörtad, att verldshistorien icke känner
dess like. Kil-inskrifterna upplysa oss om namnet på
Assurbanipals son Assur-edil-ili, men om denne var den
siste af Sargons ätt veta vi icke. Grekiska författare
tala om en Sarak såsom Ninives siste konung; kanske
är han den Assur-diniskun, hvars namn man funnit i
en stympad inskrift på ett lerkärl. Kil-inskrifterna
hafva intet att förtälja om den våldsamme storm,
som kastade Ninives välde till marken. Från andra
håll berättas, att en svärm af folk från Hög-Asien
vid den tiden störtade ned öfver vestra Asiens
länder. Troligen bröt detta anfall rikets makt, och
när stormen gått förbi, ryckte Babylons och Mediens
konungar, Nabopalassar och Cyaxares, mot Ninive
och intogo det (606 eller 605 f. Kr.). Assyriens
städer uppgingo i lågor, och förödelsen gick
snabbt öfver den plats, der de stått. När Xenofon
två hundra år efteråt tågade der förbi, voro de
grushögar, och deras namn glömda. Perser, greker,
parter, romare, nyperser, araber, mongoler och
turkar togo efter hvarandra väldet öfver det land,
hvars äldsta historia låg graflagd och okänd i de
store ruinhögarna. Om det assyriska rikets öden hade
man. allenast en qvasi-historia, hopdiktad af Ktesias,
en grekisk läkare vid den persiske konungen Artaxerxes
Mnemons hof. Han berättade om en Ninus såsom rikets
grundläggare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
