Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arsenik - Arsenikbok - Arsenikförgiftning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1135
Arsenikbok-Arsenikförgiftning.
1136
sällan, i mineralriket. Arseniksyrlighet förflyktigas
vid 218° och bildar en färglös gas, som ej eger någon
lukt. Arseniksyrlighet är en svag syra och gifver med
baser arseniksyrliga salter eller arseniter. Ehuru
arsenik-syrligheten endast föga löses af vatten,
är hon ett af de våldsammaste gifter, så mycket mera
farlig, som hon hör till de lättast åtkomliga. Hon
har stor användning uti industrien, t. ex. vid
glasberedning. Hon användes äfven för konservering af
hudar (t. ex. vid uppstoppning). Arseniksyrligheten
användes dock mest till beredning af färger. Den
vackraste och lifligaste af alla gröna färger,
schweinfurt-grönt, beredes af spanskgröna och
arseniksyrlighet. Denna färg användes mycket
till tapeter, men äfven till färg på mussliner,
tarlatan o. a. till balklädningar brukliga tyger,
till lampskärmar, aqvarellfärg m. m.
Arsenikens andra syrsättningsgrad, arseniksyran,
är en stark tre-basisk syra, hvars salter,
arseniater, äro isomorfa med fosforsyrans. Den
fås genom arseniksyrlighetens syrsättning
medelst salpetersyra eller klor och vatten. Den är
lättlöslig i vatten, men det oaktadt mindre giftig än
arseniksyrligheten. Arseniksyran användes i industrien
för tillverkning af anilin-rödt (se art. Anilin f
är g er), och billigare sorter af nämnda färg äro
oftast ganska arsenik-haltiga. För öfrigt användes
arseniksyra såsom betningsmedel vid färgning och
tryckning af tyger.
Med svafvel gifver arseniken trenne bestämda
föreningar. Den lägsta svafvelföreningen, kallad
realgar 1. arsenik-rubin, är sammansatt enligt formeln
As2 S2 och träffas stundom i vulkaniska trakter i form
af vackra, röda och genomskinliga kristaller. Den
erhålles med konst genom sammansmältning af
arseniksyrlighet och svafvel. Den bildar en röd
massa, hvars pulver är tegelrödt och begagnas
till aqvarellfärg. Ar-senikrubinen användes såsom
ingrediens uti fyr-verkeripjeser, som skola brinna med
stark ljusutveckling. En annan förening af arsenik
och svafvel är arseniksvafligheten, As2S3, bekant
under namnen auripigment (guldfärg) och operment
(1. orpiment). Äfven denna förening träffas uti
mineralriket i guldgula, bla-diga massor. Den är en
stark svafla, som med svafvelbaser gifver en stor
mängd svafvelsalter. Den användes förr som gul
.målarefärg (ett slags "kejsargult"). Arsenikens
tredje svafvelföre-ning eller arseniksvaflan, As2 S5,
är ett gult pulver.
Arseniken förenas lätt med metaller. Arsenik-nickel
träffas i naturen i kopparröda, metall-glänsande
stycken (kupfernickel) och fås som
biprodukt (s. k. koboltspeis) vid beredning af
smaltblått. Arsenikkoppar är hvit och skör. Arsenikbly
är sprödt och ingår i blyhagel. P. T. c.
Arsenikbok. Apoteksföreståndare äfvensom
näringsidkare, hvilken i sitt yrke använder
arseniksyrlighet och håller förråd deraf, är pligtig
att föra en särskild arsenikbok, som afslutas . för
hvarje år. I denna bok skall intagas uppgifter om
behållningen af arseniksyrlighet vid årets början,
förrådets tillökning samt utlem-
ning eller förbrukning deraf. Utlemningen,
som endast får ske under vissa vilkor och
försig-tighetsmått, skall styrkas med föreskrifna
verifikationer. Arsenikböcker skola före begagnandet
uppvisas för och påtecknas af vederbörande
magistrat eller kronofogde samt granskas minst en
gång om året, å apoteken af vederbörande läkare vid
apoteksvisitationerna, hos näringsidkarna af magistrat
eller kronofogde. jhin.
Arsenikförgiftning, med. Metallisk arsenik verkar i
hög grad giftigt, emedan den, inkommen i tarmkanalen,
syrsattes till arseniksyrlighet, som är ett frätande
gift för både växter och djur. Det är denna förening,
mellan arsenik och syre, som i dagligt tal kallas
arsenik och som är den vanligaste orsaken till akuta
arsenikförgiftningar. Om för stor mängd, t. ex. ett
decigram eller deröfver, af arseniksyrlighet intages
på en gång, så inträda snart förgiftningssymptom,
som äro mer eller mindre häftiga allt efter den
erhållna dosens storlek och den tid, som arseniken
haft att verka, samt individens beskaffenhet (jfr
Arsenik-ät ar e). Häftiga, ihållande kräkningar
inställa sig, hvilka först medföra magens vanliga
innehåll, sedan en flockig, ofärgad vätska och
derefter fraggigt, blodigt slem, derjämte tunna,
fraggiga, ofta högst stinkande eller ock nästan
koleraliknande öppningar, hvilka slutligen icke
sällan blifva blodiga. Den förgiftade plågas af en
häftigt brännande och sammansnörande känsla i svalg
och strupe, af de häftigaste, brännande, stickande,
borrande och skärande smärtor i magen, en osläcklig
törst, en olidlig ångest o. s. v. Rösten förlorar,
sin klang, ansigtet blir infallet, kallsvett utbryter
(symptom, som påminna om kolera), yrsel inträder,
eller ock qvarblifver medvetandet ända till döden, som
kan inställa sig efter några få timmar, men ock kan
dröja 3-4 dagar. - Af alla arsenikföreningar verkar
arsenik-bunden vätgas allra häftigast. ^Kemisten
Gehlen, som af våda inandats denne gas, dog deraf
under svåra plågor. Enligt Hambergs undersökningar
är det närvaron i luften af en ringa mängd af
denne gas, utvecklad från arsenikhaltiga tapeter,
mattor eller möbeltyger, som framkallar de symptom,
hvilka utmärka den kroniska eller långsamt inträdande
arsenikförgiftningen, som i våra dagar, ofta blifvit
iakttagen. Denna förgiftning yttrar sig på mycket
olika sätt hos olika individer. De vanligaste
symptomen äro tyngd och svår värk i hufvudet vid
uppvaknandet, ofta dålig sömn jämte andra tecken till
rubbning eller nedsättning i nervsystemet samt minskad
matlust. Ofta nog angripas ögonen; ibland uppkomma
hudutslag o. s. v. Den kroniska arsenikförgiftningen
kan ofta endast genom längre tids iakttagelse med
någon säkerhet igenkännas. Förr misstänkte man
vanligen såsom arsenikhaltiga endast vissa vackert
gröna färger (Schéeles-grönt, schweinfurt-grönt;
jfr Arsenik) i tapeter och tyger, men numera har man
funnit arsenik i många andra färger, i synnerhet ofta
tillsammans med anilinfärger, samt i vissa hvita, grå
och röda tapetfärger. Många fina gröna klädningstyger
innehålla arsenik i oerhörd mängd, och arsenikstoftet
af dylika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
