Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arnold, Karl - Arnold, Thomas - Arnold, Yourij von - Arnold, Matthew
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med sångerskan Henriette Kisting. 1824 flyttade han
till Berlin, der han fortsatte sin verksamhet såsom
lärare, virtuos och komponist samt bl. a. bragte sin
opera Irene till uppförande. Sedan han en tid varit
musikdirektör i Münster, måste han på grund af sitt
(näppeligen fullständigt utredda) förhållande till de
politiska oroligheterna lemna sitt fädernesland. Han
begaf sig då till Kristiania, der han blef direktör
för Filharmoniska sällskapet. Från 1858 till sin död,
1873, var han tillika organist vid Trefaldighetskyrkan
i nämnde stad. 1840 blef han ledamot af svenska
Musikaliska akademien. A. var en ifrig beundrare af
den klassiska musiken, särdeles Beethovens verk. Hans
kompositioner äro grundliga och smakfulla, men utan
egendomlighet. De utgöras, utom af nämnda opera, af
en konsert, en qvartett, en sextett, flere pianosaker
och sånger, en symfoni (gifven i Stockholm 1856),
en fantasi för violoncell och orkester öfver melodier
af prins Gustaf m. m. En stor del af hans arbeten äro
ännu otryckta. — Hans son Karl, f. i Berlin 1824, elev
af Max Bohrer i violoncellspel, blef 1851 anställd vid
k. hofkapellet i Stockholm, 1857 lärare i violoncell
vid Musikaliska akademien derstädes och dog 1867.
A. L.
Arnold, Thomas, prest, en af Englands mest betydande
skolmän, föddes på ön Wight d. 13 Juni 1795, studerade
i Oxford 1811-1818, egnade sig de följande nio åren -
under hvilka han äfven företog flere utländska resor
- åt djupgående studier i teologi, klassiska språk
och historia, på samma gång som han sysselsatte sig
med att förbereda ynglingar för universitetet och
derigenom lade grunden till sin följande pedagogiska
verksamhet. Ar 1827 kallades han till rektor för Rugby
school. De tysta bragder han såsom uppfostrare och
praktisk skolman utförde under de 14 år han beklädde
denne plats - han bortrycktes af en tidig död d. 12
Juni 1842 - ha omgifvit hans namn med en glans,
som sträcker sig långt utom hans fosterlands råmärken.
Arnold är den engelska lärdomsskolans Sokrates,
betydande icke så mycket genom sina skrifter som
genom sin ädla, kraftfulla och genombildade
personlighet, genom sitt föredöme och genom den
pedagogiska tradition han efterlemnade. Han
införde icke något egentligen nytt i det engelska
skolväsendet, ehuru han var lifligt intresserad för
dess tidsenliga ombildning: hans hufvudförtjenst
ligger deri, att han framställde dess egendomlighet
liksom i en förklarad dager och derigenom ådrog
detsamma en väl förtjent uppmärksamhet A. häfdade och
förverkligade på ett lysande sätt den djupa sanning,
som ligger till grund för den engelska uppfattningen
af uppfostrans och skolans ändamål, nämligen att
ynglingar böra framför allt fostras till män, till
upplysta, kraftiga, sig sjelfva och sitt lefnadsmål
medvetna karakterer. Alltigenom engelsman, vördande
det häfdvunna och nationella, skattade han högt den
ande af samhällighet, solidaritet och kamratskap,
som sedan gammalt utbildat sig i den engelska skolan
och stäfjade med varsamhet de missbruk,
som hade inrotat sig i sammanhang dermed. Gentleman i
ordets ädlaste bemärkelse, liberal i sin uppfattning
och behandling af ungdomen, tagande liflig del
i de unges sorger och fröjder, t. o. m. i deras
lekar, hvilka i England utgöra en så vigtig del af
skollifvet, fryntlig och mild, men också allvarlig och
sträng, vann han öfver sina lärjungar ett underbart
inflytande, som förhöjdes och stärktes af den
sundaste religiösa samkänsla. Såsom religionslärare
och själasörjare förstod han att ingifva ungdomen den
varma och lefvande kristendom, som utgjorde grundtonen
i hans väsende; men främmande för all formalism och
bokstafskunskap, ville han framför allt se religionen
förverkligad i anda och lif, i en förhöjd och renad
känsla för sanning och rätt. Det stora antal upplysta,
kraftfulla och plikttrogna män, som utgått ur hans
skola, visa framgången af hans sträfvanden. - För en
närmare kännedom om Arnolds personlighet och om det
egendomliga i det engelska skolväsendet, som oaktadt
sina stora ofullkomligheter bjuder rika väckelser till
eftertanke och efterföljd, utgör hans lefnadstecknare
Stanley’s "The life and correspondence of Thomas
Arnold" (på tyska af K. Heintz) äfvensom den af en
bland den berömde rektorns lärjungar författade
skildringen af lifvet i hans skola: "Tom Browns
schooldays" (Tauchnitz’ Ed. of br. authors) en
synnerligen lärorik och underhållande läsning. Jfr
äfven Chr. Wiese, "Deutsche briefe über englische
erziehung". Öfver A. finnes dessutom en god biografi
af Stenbeck (Vasa 1851).
H-e.
Arnold, Yourij von, rysk kompositör, föddes 1811 i
S:t Petersburg, deltog på 1830-talet med utmärkelse
såsom fanjunkare i polska fälttåget, efter hvars
slut han trädde i civil tjenst. Hans framstående
musikaliska anlag förmådde honom emellertid att
studera musik för J. L. Fuchs. De första frukterna
af detta studium blefvo en opera, Zigenerskan,
och musik till en ballad af Schukovsky, för hvilket
sistnämnda stycke han fick ett pris af Filharmoniska
sällskapet i Petersburg. Åren 1863-68 verkade han i
Leipzig såsom musikalisk skriftställare (särskildt
i Neue zeitschrift für musik) och fäktade fanatiskt
för den s. k. nytyska skolan (Wagner, Liszt). 1867
blef A. professor vid konservatoriet i Moskva. Hans
kompositioner utgöras af operor, uvertyrer, ballader,
fyrstämmiga sånger, visor m. m. Stort erkännande vunno
hans offentliga föreläsningar i Petersburg och Moskva
öfver musikens historia och akustik.
A. L.
Arnold, Matthew, engelsk skald och skriftställare, son
af Thomas A., föddes d. 24 Dec. 1822, uppfostrades
i Rugby af sin fader, fick vid universitetet
i Oxford pris för en dikt öfver Cromwell, blef
1851 folkskoleinspektör och innehar ännu denna
befattning. A. var någon tid professor i poesi
vid Oxfords universitet. Han har på regeringens
bekostnad flere gånger gjort resor på kontinenten,
för att studera undervisningsväsendet, och i tryck
meddelat sin derunder vunna erfarenhet. Sina smärre
prosaiska skrifter utgaf han 1865 under titel Essays
in criticism. Af hans dikter hafva följande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
