Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arnauld - Arnault - Arndt, Johann - Arndt, Ernst Moritz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var en from och kraftfull qvinna, utmärkt för
välgörenhet. Under hennes styrelse blef Port Royal,
som af henne reformerades i strängt asketisk riktning,
medelpunkt för den jansenistiska rörelsen och för
en synnerligt liflig skriftställareverksamhet på det
teologiska och vetenskapliga området.
Arnault [arnå]. 1) Antoine Vincent A., fransk
skald, kallad det första kejsardömets tragiker,
föddes i Paris 1766. Han deltog i sitt lands och
sin tids politiska strid, innehade någon titt höga
ämbeten, vistades en annan tid i landsflykt och dog
1834 i Godeville nära Havre, allmänt aktad af alla
partier för sin ädla karakter. A. framträdde 1791
med sorgespelet Marius à Minturnes, som väckte ett
ovanligt bifall. Bland hans öfriga tragedier märkas
Lucrèce (1792), Cincinnatus (1793), Les Vénitiens
(1199) och Germanicus (1817). Högre än Arnaults
dramatiska arbeten skattas hans fabler (Fables et
poésies, 1812; Fables nouvelles, 1833). Ett af hans
bästa arbeten är Souvenirs d’un sexagénaire (1833),
hvilket, liksom hans dikter i allmänhet, utmärker sig
för ypperliga karaktersteckningar. Arnaults språk
är enkelt, kraftigt och icke sällan en skön form
för sann patos. Hans Oeuvres utkommo 1824-27.
- 2) Lucien Émile A., den förres son, f. 1787 i Paris,
d. derstädes 1863, skref äfven dramatiska arbeten,
bl. a. Régulus (1822) och Gustave Adolphe (1830).
Arndt l. Arnd, Johann, en bland den
evangelisk-lutherska kyrkans ypperste lärare och
icke utan skäl kallad reformationens reformator,
föddes 1555 i Ballenstedt i furstendömet Anhalt. Efter
fullbordade elementarstudier besökte han universiteten
i Helmstedt, Wittenberg, Strassburg och Basel. Han
ämnade först blifva läkare; men en svår sjukdom,
för hvilken han var nära att duka under, kom honom
att bestämma sig för kyrkans tjenst. Till en början
fick han anställning som diakonus och skollärare
i sin födelsestad, men förflyttades inom kort
till kyrkoherdebeställningen i Badeborn. Hans
bestämda uppträdande i en teologisk stridsfråga
ådrog honom emellertid landsfurstens misshag,
och han afsattes från sitt ämbete. På denna
afsättning följde dock snart en ärofull kallelse
till Quedlinburg, der A. i 9 år verkade såsom
en outtröttlig församlingslärare. Han utbytte
sedan denne plats mot predikantbeställningen vid
Martinskyrkan i Braunschweig. Der beträdde han en ny
bana, skriftställarens, säkerligen utan att sjelf
ana till hvilken stor välsignelse han derigenom
skulle blifva för århundraden. Han började nämligen
i Braunschweig (1605) utgifvandet af sin allbekanta
bok Om den sanna kristendomen, som blifvit öfversatt
och otaliga gånger upplagd på nästan alla europeiska
språk (i nyare tider äfven på tamuliska) och som näst
Bibeln - och möjligen äfven Thomas a Kempis’ "Om
Kristi efterföljelse" - torde vara den mest spridda
uppbyggelsebok i verlden. Den efterföljdes snart af
flere andra, såsom hans Paradis lustgård, hans Andliga
skattkammare, Förklaring öfver psaltaren m. fl. Från
Braunschweig kallades A. till pastor och konsistorii-
ledamot i Eisleben, hvilken plats han dock redan några
år derefter utbytte mot generalsuperintendenturen
i Celle, hvilken höga befattning han i allo
visade sig fullt vuxen och med oförminskad kraft
skötte till sin död, d. 11 Maj 1621.
J. H. B.
Arndt, Ernst Moritz, tysk patriot och skriftställare,
f. 1769 på Eligen, d. 1860 i Bonn. Hans fader,
som hade varit lifegen, härstammade från Sverige,
men var vid sonens födelse inspektor på godset
Schoritz. A. var någon tid lärjunge vid Stralsunds
lärda skola, men lemnade denna af fruktan att blifva
förvekligad och studerade på egen hand; 1791 blef
han student i Greifswald och sedan i Jena. Efter
slutade studier tillbragte han halftannat år på
resor i Tyskland, Österrike, Italien, Frankrike
och Belgien, blef vid hemkomsten (1800) docent i
historia vid Greifswalds universitet och gifte sig,
men miste sin hustru s. å. Befordrad till adjunkt,
utgaf A. 1803 Germanien und Europa samt Geschichte
der leibeigenschaft in Pommern und Rügen (Historia
om lifegenskapen i Pommern och på Rügen), på grund
hvaraf adeln anklagade honom hos Gustaf Adolf. Han
begaf sig då till Sverige och lyckades vinna gunst
hos konungen, som 1806 lät upphäfva lifegenskapen
i Pommern, utnämnde honom till e. o. professor
och gaf honom anställning i regeringskansliet
i Stralsund. A. utgaf nu sin berömda Reise nach
Schweden ("Resa genom Sverige", 1804-06) samt 1:sta
delen af sitt hufvudverk Geist der zeit, i hvilket han
bittert angrep den franska revolutionen och Napoleon,
hvarför han också nödgades, efter slaget vid Jena
(1806), fly till Sverige. Här tillbragte han tre år,
sysselsatt med en tysk öfversättning för Pommerns
räkning af svenska lagen. Ehuru afsatt och förklarad
i akt af Napoleon, sedan han utgifvit 2:dra delen
af "Geist der zeit", begaf A. sig efter 1809 års
revolution från Sverige till Berlin. Efter freden
mellan Frankrike och Sverige 1810 återfick han sin
plats i Greifswald, men tog inom kort afsked och begaf
sig till Petersburg på inbjudning af den berömde baron
Stein, hvilken önskade hans biträde. 1813 återvände
de bägge till Tyskland, då den stora folkstrid utbröt,
som A. sedan ett årtionde hade sökt att upptända. Han
upplefde nu det största året i sitt lif. Han skref
dikten Was ist des deutschen vaterland? och efter
slaget vid Leipzig flygskriften Der Rhein Deutschlands
strom, aber nicht Deutschlands grenze samt utgaf
3:dje delen af "Geist der zeit", deri han yrkade ett
enadt Tyskland, en fri riksdag och riksförfattning,
en riksöfverdomstol, enhet i mynt o. s. v. Han hade
af ministern Hardenberg fått löfte om anställning i
Preussens tjenst och slog sig ned i Köln; men löftet
glömdes, när man ej längre behöfde honom.
Sedan A. 1815-1816 gjort en resa till Danmark,
bosatte han sig 1817 i Bonn och gifte om sig med en
syster till Schleiermacher samt fick ändtligen 1818
(hvilket år hans Erinnerungen aus Schweden
utkommo) börja sin verksamhet såsom professor vid
dervarande universitet. Men då A. s. å. i 4:de delen
af "Geist der zeit" hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
