Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Armé - Arméförvaltningen - Armengaud, Jean Germain Désiré - Armenien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Armé, krigsv., kallas dels hvarje stats krigsmakt
till lands, både på freds- och krigsfot, dels större
underafdelningar af ett lands på krigsfot försatta
stridskrafter, hvilka underafdelningar, ehuru ofta nog
verkande mot ett gemensamt mål, likväl operera med en
större eller mindre grad af sjelf ständighet. Dylika
underordnade arméer benämnas ofta med nummer eller
efter de land och provinser, der de operera, eller
ock efter de fyra väderstrecken, t. ex. 1:sta armén,
Schlesiska armén, Nordarmén. I ändamål att för
den högste befälhafvaren underlätta ledningen af
en armé indelas den i underafdelningar, bestående
af alla vapenslag och således satta i stånd till
sjelfständigt uppträdande. Sådana underafdelningar af
arméer kallas, allt efter deras styrka och inbördes
förhållande, arméfördelningar (-divisioner) eller
armékårer. Arméfördelningen är den minsta vanligen
förekommande sjelfständiga - d. v. s. af alla
vapenslag sammansatta - truppenheten inom armén och
består af 2-4 infanteribrigader, 4-8 sqvadroner,
3-8 batterier jämte parker och tross, tillsammans
10,000-20,000 man. I arméer af 100,000 man, och
derunder, äro arméfördelningarna vanligen arméns
närmaste underafdelningar. Större arméers närmaste
underafdelning är deremot armékåren, hvilken i sin
ordning består af 2-4 fördelningar, ett särskildt
reserv- (kår-) artilleri af 6-8 batterier, stundom
ett särskildt reservkavalleri samt parker och tross;
styrkan vexlar mellan 25,000 och 40,000 man.
G. U.
Arméförvaltningen, ett ämbetsverk, motsvarande det
forna Krigs-kollegium, började sin verksamhet med
år 1866. Det har under sin uppsigt och vård allt,
som hör till arméns förvaltning och materiella
förhållanden, samt redovisningsskyldighet för
användningen af persedlar och förråd, som höra
till landtförsvaret. Detta ämbetsverk är deladt
i 4 departement: artilleri-departementet,
hvars chef är general-fält-tygmästaren,
fortifikations-departementet, hvars chef är chefen för
fortifikationen, intendents-departementet, hvars chef
är general-intendenten, samt civila departementet,
hvars chef är general-krigskommissarien.
W. G. B.
Armengaud [armanggå], Jean Germain Désiré, fransk
konsthistoriker, f. i Castres (Tarn) 1797, d. i Passy
1869. Han började sin bana såsom köpman, men egnade
sig snart åt konststudier. För detta ändamål besökte
han de flesta museer och gallerier i Europa. Frukten
af dessa besök blef en serie konsthistoriska arbeten,
försedda med till störste delen utmärkta gravyrer. Här
må nämnas: Histoire des peintres de toutes les
écoles depuis la renaissance jusqu’à nos jours (1849,
afslutad af Ch. Blanc), Les galeries publiques de
l’Europé (1856) och Le Parthénon de l’histoire (1863-64).
Armenien omfattar i vidsträcktaste betydelse landet
mellan Eufrat i v., Kaspiska hafvet i ö., floden Kur
i n. och landskapen Aserbejdjan och Kurdistan i s. -
ett område af vid pass 6,500 qv.-mil, hvaraf nära 2/3
tillhöra Turkiet, nära 1/3 Ryssland och en obetydlig
del Persien. Berget Ararat, som utgör liksom gränsstenen
mellan dessa tre riken, är landets högste punkt. Armenien
bildar en väldig, öfver de kringliggande landen
ölikt uppstigande bergmassa. Dennas inre upptages
af högslätter om 3-7 tusen f., på hvilka framstryka
långa platåkedjor eller uppstiga isolerade bergstoppar
(af hvilka Ararat och Allages bära evig snö), emellan
hvilka stora alpsjöar (Sevan, Van, Urumia) utbreda
sig. Derifrån sänker sig landet terassformigt ned
åt alla sidor. Eufrat, Tigris, Kur och Aras upprinna
på Armeniens berg. Klimatet är på högslätterna hårdt
med långa och kalla vintrar, och snön qvarligger
flerestädes mer än halfva året. Kurs floddal åter
eger nästan ett subtropiskt klimat, och i allmänhet
äro häftiga temperaturvexlingar betecknande för
Armenien. Djur- och växtverlden är mycket rik, men
föga undersökt i vetenskapligt hänseende. Af de större
djuren finnas hjortar, gaseller, bufflar, vildsvin,
tigrar, leoparder, hyenor, lodjur, björnar, vargar
m. fl. De vanligaste trädslagen äro poppel, platan,
vitex och pil, hvilka dock äro småväxta och ej samlade
till skogar. Sådana ser man ytterst sällan. De stora
högslätterna utgöra rika betesmarker utan skog. I
dalarna växa myrten, buxbom, lager och fikonträd;
af frukter märkas aprikoser (som hafva sitt hemland
i A.), persikor, mullbär, vindrufvor, körsbär m. fl.
Armeniens äldsta historia, sådan hon finnes upptecknad
i den inhemska literaturen, är inväfd med sagor af
mycket sent ursprung, de flesta uppkomna först efter
kristendomens införande i landet. Från de assyriska
kil-inskrifterna har man några säkrare bidrag till
den äldsta historien, ehuru blott fragment. Landet
synes enligt dem hafva bestått af flere småriken:
Ararat, Minni, Musur, Tabal och Muski, af hvilka
de båda förstnämnda omtalas äfven i bibeln. Det
största, Ararat, har från 860-talet att framvisa en
rad af konungar (Aramu, Ursa, Argisti m. fl.), hvilka
tappert och ihärdigt sökte värja sin sjelfständighet
mot de assyriske herskarna och tämligen lyckades
i detta bemödande, ehuru armenierna tidtals måste
erkänna såväl assyrernas som babylonernas, medernas
och persernas öfverhöghet. Landet kom sedan under
Alexander och selevciderna. Under Antiochus
den stores krig mot romarna gjorde sig dock två
ståthållare, Artaxias (Artasjas) och Zariadres
(Dareh), sjelfständiga samt bildade tvänne riken,
den förre Stor-Armenien, ö. om Eufrat, och den senare
Lill-Armenien, v. om samma flod. Artaxias byggde i
Stor-Armenien hufvudstaden Artaxata vid Aras, men
hans ätt fick redan omkr. 150 f. Kr. gifva vika för
en gren af de partiske arsaciderna. Den berömdaste af
denna dynasti var Tigranes den store, som vid Tigris
byggde ett nytt residens, Tigranocerta. Han underlade
sig 70 f. Kr. äfven Lill-Armenien och utsträckte
vidare sina eröfringar öfver delar af Mindre Asien,
Syrien och Babylonien. Invecklad i sin svärfaders,
Mithridates’, krig med romarna, blef han slagen
af Lucullus och Pompejus och återfick kronan jämte
en del af riket såsom en nådegåfva ur den senares
hand. Hans son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
