Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arenicolites - Arenius, Olof - Arensberg - Arensburg - Arentz, Frederik Kristian Holberg - Arentzen, Kristian August Emil - Areometer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommande i de äldre formationernas sandstenar.
G. L.
Arenius (Arrhenius, Arhenius), Olof, porträttmålare,
föddes 1701 i Bro socken i Upland och handleddes
i början af D. v. Krafft. År 1729 reste han till
Holland för att studera de gamle mästarna, men
hans egentliga förebilder blefvo dock den i England
naturaliserade tysken Gottfried Kneller, med sitt
något teatraliska maner, och dennes efterträdare,
svensken M. Dahl. Efter hemkomsten, 1736, utnämndes
A. till hofmålare och blef en, i synnerhet af de
högre klasserna, flitigt anlitad porträttmålare. Hans
taflor, som utfördes i olja, stundom i miniaturformat,
äro ej sällsynta i enskilda samlingar, ehuru ej ofta
signerade. A., som tillhörde grefve K. G. Tessins
artistiska umgängeskrets, dog i Stockholm 1766.
Upk.
Arensberg, stad i preussiska provinsen Westfalen. Se
Arnsberg.
Arensburg, stad i ryska guvern. Livland, vid en vik
af Östersjön, på södra kusten af ön Ösel, hvars enda
stad det är. 3,256 innev. (1867). Hamn och hafsbad. -
Magnus Gabriel de la Gardie var grefve af A. Ryssarna
eröfrade staden d. 13 Sept. 1710.
Arentz, Frederik Kristian Holberg, norsk pedagog,
f. på Askevold i Söndfjord 1736, d. 1825. Efter
studier vid universiteten i Köpenhamn och Leyden,
kallades han af regeringen att deltaga i den
af henne förberedda vetenskapliga expeditionen
till Arabien, men afsade sig detta uppdrag (som i
stället lemnades åt den frejdade Niebuhr), då han 1760
förordnades till lektor vid Seminarium Fredericianum i
Bergen. A. egnade sig nu uteslutande åt lärarekallet,
för hvilket han egde sällsynta gåfvor. 1781 blef
han rektor vid Bergens katedralskola, der han i
denna egenskap verkade till 1825, då han tog afsked
och kort derefter afled. Under sina sista dagar,
då han var betydligt försvagad af år, förmådde han
ej utveckla samma energiska verksamhet som förut,
och det af honom styrda läroverket gick derigenom ej
litet tillbaka. Detta vållade likväl ingen minskning
i den aktning, som hans lärjungar hyste för hans namn
och hvilken bland annat gaf sig ett uttryck i flere
stipendier, som af dem äro stiftade till Arentz’
minne. Äfven han sjelf stiftade några legat, som
bära hans namn. A. fick 1806 professors titel och
var medlem af flere vetenskapliga samfund.
Y. N.
Arentzen, Kristian August Emil, dansk skald och
literaturhistoriker, f. 1823. I sin ungdom studerade
han isländska och gjorde 1852 en resa till Island. Han
har utgifvit, utom några tämligen svaga dramatiska
försök (Gunlög Ormstunge, Knud Svendsön), flere
diktsamlingar, i hvilka en väl genomarbetad form ofta
är förenad med ett snillrikt, icke sällan tämligen
revolutionärt innehåll. I förening med den isländske
skalden Steingrimur Thorsteinsson har A. äfven
utgifvit en liten, mycket god framställning af de
nordiska guda- och hjelte-sagorna i Nordisk mythologi
efter kilderne (1859). Slutligen har han under de
senare åren varit sysselsatt med utarbetandet af en
utförlig, mycket sakrik framställning af den danska
literaturens historia under vårt sekels båda
första årtionden, der striden mellan Baggesen
och Oehlenschläger bildar medelpunkten. Af
detta hans verk, som bär titeln Baggesen og
Oehlenschläger (1870-75), äro fem delar utkomna.
C. R.
Areometer, rättare Aræometer (af Grek. araiós,
tunn, och métron, mått), fys., således eg. mätare
af tunnhetsgraden, kallas äfven hydrometer eller
gravimeter (sänkvåg) och är ett instrument för
bestämmande af fasta och flytande kroppars specifika
vigt. Dess användning grundar sig på ett korollarium
till den archimediska principen, enligt hvilket
en på en vätska simmande kropp väger lika med det
s. k. deplacementet, d. v. s. den vätskemassa,
som af kroppens nedsänkta del undantränges eller
med detsamma har lika stor volym. Areometrarna
indelas i tvänne hufvudklasser, vigts-areometern och
skal-areometern. 1) Af areometrar tillhörande det
första slaget är den Nicholson’ska (fig. 1) den
allmännast begagnade. Här, liksom vid alla
andra vigts-areometrar, belastas instrumentet
med vigter, till dess det nedsjunker till ett
på instrumentet anbragt märke och således lika
djupt i alla vätskor. Med detta instrument kan man
bestämma specifika vigten både hos fasta och
flytande ämnen. Det förra tillgår sålunda, att man
i skålen (C) lägger vigter, till dess märket (E)
på instrumentets hals
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
