Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Archtect. Se Arkitekt - Archytas - Arcicembalo - Arcimboldus, Johannes Angelus - Arcis sur Aube - Arckenholtz, Johan - Arco - Arco - d'Arco, Carlo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Architect. Se Arkitekt.
Archytas, en pythagoré som lefde i Tarent på
Platos tid, skildras såsom en man af ädel
karakter. Han är berömd såsom matematiker,
statsman och fältherre. Enligt Horatius skall han
hafva funnit sin död i hafvet. De arbeten, som
tillskrifvas honom, äro nästan allesammans oäkta.
G. S.
Arcicembalo, Ital., ett i 16:de årh. uppfunnet, numera
obrukligt tangent-instrument med särskilda tangenter
för tonerna ciss och dess, diss och ess o. s. v.
Arcimboldus, Johannes Angelus, beryktad
aflatskrämare, juris doktor, prost i Arcisate. Af
påfven Leo X sänd till Norden för att drifva
aflatshandel, gjorde han en rik skörd i Lübeck 1516
och anlände följande år till Danmark, der konung
Kristiern II sökte vinna honom för sina hemliga
politiska planer. Konungen framhöll på det kraftigaste
den sidvördnad Sten Sture ådagalagt emot kyrkan, i
synnerhet genom att fängsla ärkebiskop Gustaf Trolle,
och öfvertalade A. att under sin stundande vistelse i
Sverige på allt sätt söka undergräfva Stures makt. År
1518 inträffade A. i Sverige, der han i kyrkor och
kloster utdelade en stor mängd aflatsbref, af hvilka
åtskilliga ännu äro bevarade. Derunder förlorade
han ingalunda politiken ur sigte, men ehuru hans
afsigt var att, i enlighet med Kristierns önskningar,
söka verka för Gustaf Trolles återinsättande i hans
ämbete, hvarom han äfven erhållit påfvens befallning,
lyckades det dock Sture att, medelst dyrbara skänker
och förespeglingar om att A. skulle få den lediga
ärkebiskopsstolen, så vinna den fale aflatskrämaren
på sin sida, att han erkände Trolles brottslighet och
meddelade påfven underrättelse derom. Påfvens ogunst
emot Sture, som lifligt underblåstes af Kristiern,
drabbade dock nu äfven A., hvilken på samma gång
blef utsatt för Kristierns hämd. Såväl de skatter
hans broder Antonellus A. hopsamlat på Gotland,
som dem han sjelf i Sverige lyckats vinna och till
Danmark öfversändt, blefvo af Kristiern tagna i
beslag, hvilket sedermera gaf Gustaf I anledning
till den klagan, att det var med svenska folkets
egna penningar, som rikets fiender sökte bringa
förderf öfver detsamma. Genom en hastig flykt från
Danmark till Kalmar undgick A. att blifva gripen
af den danske konungen, hvilken fruktade, att han
skulle röja de planer, af hvilka han förut erhållit
del. Från Kalmar seglade A. öfver till Tyskland,
återvann slutligen påfvens ynnest, upphöjdes 1525 till
biskop i Novara och 1550 till ärkebiskop i Milano.
C. R.
Arcis sur Aube [arsi syr åb], gammal stad i franska
depart. Aube i Champagne, vid floden Aube, som der
blir segelbar. 2,815 innev. (1872). Liflig handel
och betydlig industri. A. är historiskt bekant såsom
Dantons födelseort och genom det slag, som der egde
rum d. 20 och 21 Mars 1814 mellan Napoleon I och den
förbundna hufvudarmén under Schwarzenberg.
Arckenholtz, Johan, historiker, föddes d. 9
Febr. 1695 i Helsingfors. Han blef student i Åbo 1713,
flydde s. å., vid ryssarnas anfall, öfver till Sverige
och blef student i Upsala, inskrefs 1718 i Svea
hofrätt, reste 1720 utrikes, ingick vid återkomsten,
1725, i kansliet, men begaf
sig snart åter på utländska resor, från hvilka
han återkom 1732. Sina iakttagelser under dessa
resor sammanfattade han i en skrift, i hvilken
bland annat fälldes åtskilliga hånfulla yttranden
om "prest- och jesuitvännen" Fleury, Frankrikes
d. v. premierminister. Ett par af A:s kamrater
hade honom ovetande tagit afskrifter af arbetet
(som aldrig blifvit tryckt); det blef derigenom
bekant för Gyllenborg och Höpken, och vid nyårstiden
1736 sändes utdrag derur till kardinal Fleury, som
blef mycket förbittrad. Saken fick väl tills vidare
hvila, men vid 1738 års riksdag upptogs den af det
nya hattpartiet, som, för att ställa sig väl med
Fleury, lät anklaga A. genom Sekreta utskottet och
tvang riksrådet att afsätta honom från hans plats
som registrator i kansliet. Förföljelsen var i alla
afseenden lumpen och vanhederlig för Hattarna. A. var
emellertid afstängd från all vidare befordran på
den svenska ämbetsmannabanan, och han slöt sig nu
afgjordt till hattpartiets vedersakare. Invecklad i
intrigerna vid riksdagen 1740-41, blef han jämte flere
andra, häktad (Febr. 1741), ställd inför en Sekreta
utskottets domstol, undergick svår tortyr och dömdes
till fästning "på behaglig tid". Derifrån frigafs
han efter ungefär halftannat år (Mars 1743). Konung
Fredrik utnämnde honom sedermera (1746) till hessisk
hofbibliotekarie och hofråd. Sin ledighet hade han
begagnat till historiska forskningar, hvilkas frukt
blef Mémoires concernant Christine, reine de Suède
(Amsterdam o. Leipzig 1751-60), ett arbete i 4
qyartband, som utgör en af hufvudkällorna till
drottning Kristinas historia. För detta arbete
blef han invecklad i en literär fejd med Holberg,
hvars förklenliga yttranden om Kristina (i hans
"Danmarks riges historie" och i "Heltinders eller
navnkundige damers sammenlignede historier")
A. angrep. För öfrigt utgaf A. flere smärre
historiska och politiska skrifter. 1756 anhöll han
hos ständerna att återfå sitt ämbete, men hans
ansökan blef afslagen, och först sedan hattarna
blifvit störtade, återkom han, 1766, till Sverige
på uppmaning af Adolf Fredrik, som försett honom med
en årlig pension och uppdragit åt honom att skrifva
konung Fredriks historia, hvilket arbete dock icke
blef utfördt. A. dog i Stockholm den 12 Juli 1777.
R. T.
Arco, förk. arc., Ital., musikt., stråke.
Jfr Col arco.
Arco, stad i södra Tyrolen, vid floden Sarca, i
en fruktbar trakt, ej långt från Gardasjön. 1,995
innev. (1869). Frukt- och silkesodling, tillverkning
af olja, stenkärl m. m. Mycket besökt såsom klimatisk
kurort.
d’Arco, Carlo, italiensk konstskriftställare och
historiker, f. i Mantua 1799, d. derstädes 1872. Utom
en biografi öfver Giulio Romano (1838) samt en mängd
mindre skrifter och uppsatser öfver konstföremål utgaf
han det förtjenstfulla konsthistoriska arbetet Delle
arti e degli artifici di Mantova (1857-59) samt det
historisk-politiska verket Detta economia politica
del municipio di Mantova a’ tempi in cui si
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
