Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Apostladagar - Apostlafester - Apostlagerningarna - Apostlarnas delning - Apostolicitet - Apostolisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
des till en början oantastade; men sedan påfven
slungat bannstrålen emot dem, trädde de snart i
kamp mot hela den bestående kyrkan. Segarellis
död på bålet (1300) gjorde dem endast ännu
hänsynslösare. Deras nye ledare, Dolcino, en vild
fanatiker, utgaf sig för profet och förklarade allt
yttre kyrkoväsende hemfallet åt undergång. Äfven
äktenskapet borde upphäfvas och ersättas af en
fri andlig förbindelse mellan bägge könen. Dolcino
lyckades på kort tid vinna allt flere anhängare,
hvilka med vapen i hand försvarade sig mot den
korshär, som uppbådades mot dem. Slutligen dukade
de likväl under för öfvermakten. och Dolcino sjelf
fick dela sin företrädares öde, i det äfven han måste
bestiga bålet, 1307. Sekten fortfor icke dess mindre
att ega bestånd ända till mot slutet af det 14:de årh.
J. H. B.
Apostladagar l. Apostlafester kallas de under den
kristna kyrkans äldre tid och medeltid inrättade
högtider till apostlarnas ära. I de protestantiska
kyrkorna äro de afskaffade - i den svenska kyrkan
år 1741 och, sedan de 1743 åter införts, 1772,
då den helgdagsordning infördes, som i allmänhet
ännu är gällande. I den katolska kyrkan firas numera
endast Petri och Pauli dag af folket såsom egentlig
helgedag; men presterskapet firar i sina böner och
andaktsöfningar äfven de öfriga. Apostlafesterna,
ännu skönjbara i våra almanackor, voro följande:
1) Petri dödsdag, d. 29 Juni (förut kallad Petri och
Pauli dag); 2) Petri cathedra ("Per i stolen"), d. 22
Febr., till minne af hans föregifna biskopsämbete
i Antiochia i Syrien (katolikerna fira äfven "Petri
stolfest i Rom" - Cathedra Petri Romæ, Fr. Chaire
de S:t Pierre - d. 18 Jan., till minne af hans
biskopsämbete i denna stad); 3) Petri fängelse
(Petrus in vinculis, af svenska allmogen fordom
kallad "Per vinkels dag"), d. l Aug., till minne af
hans fångenskap (Ap. Gern. 12); 4) Andreas’ dödsdag,
d. 30 Nov.; 5) Jakob den äldres dag, d. 25 Juli; 6)
Johannes’ dag, d. 27 Dec. (3:dje dag jul); 7) Filippi
dag, d. l Maj (fordom Filippi och Jakob den yngres
dag); 8) Bartolomei dag, d. 24 Aug.; 9) Mattei dag,
d. 21 Sept.; 10) Tomas’ dag, d. 21 Dec.; 11) Judas’
(Taddei) och Simons (Kananites’) dag, d. 28 Okt.; 12)
Mattias’ dag, d. 24 Febr.; 13) Pauli omvändelsedag,
d. 25 Januari.
E. J. Ö.
Apostlafester. Se Apostladagar.
Apostlagerningarna, Lat. Acta apostolorum, den
sista af Nya Testamentets historiska böcker, är
författad af Lukas och utgör en fortsättning af
hans evangelium. Den är likasom detta ställd till en
viss Teofilus. Enligt den vanliga uppgiften, hvars
riktighet dock ej är fullt bevisad, skrefs denna
bok i Rom (enligt andra i Filippi, Alexandria eller
Antiochia) omkr. år 64 (enligt andra i slutet af
70-talet). Boken, som innehåller en framställning
af den kristna församlingens grundläggning och
första öden samt kristendomens utbredning intill
Pauli första ankomst till Rom (troligen på våren
år 62), sysselsätter sig hufvudsakligen med Petrus
(i den förra hälften, kap. 1-12) och Paulus (kap. 13
o. f.). De öfrige apostlarnas verksamhet omtalas
högst obetydligt. Det kan icke bevisas, att Lukas i
denna skrift, såsom somliga påstått, fullföljt
något särskildt dogmatiskt syftemål; hans afsigt
är endast att framställa evangelii gång från
Jerusalem till Rom. Såsom källor torde han hafva
begagnat dels muntliga sägner, dels skriftliga
uppteckningar. Dessutom stod han i nära förbindelse
med Paulus och hade, såsom deltagare i flere af
dennes resor, sjelf upplefvat en stor del af de
tilldragelser han skildrar. Innehållet vittnar
om samvetsgrann forskning, framställningen
är klar och liflig, och språket, likasom det
i Lukas’ evangelium, det mest klassiska i Nya
Testamentet. Men texten är mera förderfvad än i
någon annan nytestamentlig bok. Apostlagerningarnas
äkthet bestyrkes genom många vittnesbörd af de
äldsta kyrkofäderna och har varit föga bestridd.
E. J. Ö.
Apostlarnas delning kallas i den kristna kalendern
d. 15 Juli, emedan apostlarna, till åtlydnad af
Jesu befallning: "Gån ut och gören allt folk till
mina lärjungar", skola på denna dag hafva fördelat
sig och utgått till olika trakter af verlden. Någon
historisk grund för denna sägen kan icke uppvisas.
E. J. Ö.
Apostolicitet, öfverensstämmelse med apostlarnas
lära.
Apostolisk, hvad som på ett eller annat sätt står i
sammanhang med någon apostels lif eller lära.
Apostoliska bref, de i Nya Testamentet upptagna
läroskrifterna af apostlar.
Apostoliska fäder (patres apostolici) kallar man
de kyrkolärare, som varit apostlarnas omedelbare
lärjungar och äro författare till de äldsta skrifterna
på den teologiska literaturens område. Till dessa
fader räknas Barnabas, Clemens Romanus, Hermas (alla,
så vidt man känner, lärjungar af Paulus), Ignatius,
Polycarpus, Papias (lärjungar af Johannes) och den
okände författaren af "brefvet till Diognetus". Deras
skrifter likna i mycket dem vi ega af apostlarna,
utan att dock kunna mäta sig med dessas i andekraft
och djup. Somligas äkthet är icke häller ännu fullt
afgjord.
Apostolisk församling, hedersnamn för de af
apostlarna sjelfva omedelbart grundlagda kristna församlingarna,
såsom de i Antiochia, Ephesus, Jerusalem, Korinthus.
Apostoliska kanones kallas i allmänhet alla gamla
kyrkliga (apostoliska) regler och föreskrifter,
som hafva sin källa i den muntliga eller skriftliga
traditionen. Den förnämsta bland de många samlingarna
af detta slag och derför vanligen ensam bärande namnet
"apostoliska kanones" är den samling af 85 särskilda
regler, hufvudsakligen gällande klereciet, hvilken
dels förekommer som bihang till de Apostoliska
konstitutionerna, dels äfven själfständigt under
namnet Canones apostolorum. Dessa 85 kanones äro
allmänt erkända inom den grekiska kyrkan. Den
romersk-katolska åter har sedan Dionysius Exiguus
(omkr. år 500) aldrig antagit mer än 50. Samlingen är
af syriskt ursprung och har sannolikt uppkommit efter
hand, från slutet af 4:de till midten af 5:te årh.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
