Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 1. A - Barograf / 889-890 (1876) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aphrodite - Aphrodite - Aphtæ - Aphtonius - A piacere - Apianus - Apicius - Apis - Apis - Apium - Aplanatisk - Aplomb - Apocope - Apocynum

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Praxiteles vågade visa gudinnan alldeles naken
och låta den gudomliga högheten träda tillbaka
för den rent menskliga skönheten, hvarvid hennes
nakenhet likväl ännu motiverades deraf, att hon
tänktes uppstigande ur hafvet eller badet. Sådana
framställningar af A. voro t. ex. Apelles’ målning
A. anadyomene och Praxiteles’ berömda Knidiska A., af
hvilken efterbildningar finnas i Rom och München. -
Slutligen började man framställa A. naken endast för
att visa en sinligt retande kroppslig skönhet. Till
sist försvann hvarje spår af gudinnan, och endast
den sköna qvinnan stod qvar, mången gång till och
med rent genreartadt framställd, t. ex. den i badet
nedhukade A. i Vatikanen (trol. efter Dædalos),
Kleomenes’ s. k. Mediceiska Venus (förut
uppställd i villa Medici i Rom, sedan 1770 i Florens,
fig. 2) samt den s. k. A. kallipygos i Neapel.

Fig. 2.

Aphrodite, zool., en af våra största och högst
utbildade borstmaskar, lefvande i hafvet, typen för
en särskild familj. Se Borstmaskar.

Aphtæ, med. Se Torsk, med.

Aphthonius (Grek. -os), grekisk sofist och retor i
Antiochia, lefde i slutet af 3:dje eller början af
4:de årh. e. Kr. Han är författare till Progymnasmata
rhetorica, hvilket arbete ända in i 17:de årh. allmänt
nyttjades till lärobok i retorik. Efter mönstret af
sin föregångare Hermogenes behandlade A. med stort
mästerskap den s. k. krian, hvilken efter honom
blifvit kallad den aphthoniska. Äfven tillskrifves
honom en samling af 40 æsopiska fabler.
A. M. A.

A piacere [pjatjere] l. al p., Ital. (af Lat. placere,
behaga), musikt., efter behag, godtyckligt. Jfr
A bene placito.

Apianus, Petrus (eg. Bienewitz), f. 1495, d. 1552,
professor i matematik vid universitetet i Ingolstadt,
var en på sin tid ansedd astronom och mekaniker,
uppfinnare af flere astronomiska instrument samt
författare till åtskilliga vetenskapliga arbeten
(Cosmographia, 1524, m. fl.).

Apicius, Marcus Gabius, en romersk läckermun, Augusti
och Tiberii samtida. - Af en romersk författare,
som kallade sig Cœlius Apicius, finnes en bok om
kokkonsten, De re culinaria, sannolikt från 3:dje
årh. e. Kr.

Apis, zool., fam. Apiariæ. Se Bi.

Apis, mytol., de gamle egypternas helige
tjur, i hvilken Osiris (Ptah) ansågs uppenbara
sig och som derför på de egyptiska
fornlemningarna ofta kallas Ptahs andra lif. Han
troddes vara född af en ko, som blifvit hafvande
genom en blixt från himmelen och som äfvenledes var
föremål för gudomlig dyrkan. A. var svart, hade en
hvit fyrkantig fläck i pannan, bilden af en örn på
ryggen, tvänne slags hår på svansen, en skalbaggformig
knöl under tungan och en hvit, halfmånen liknande
fläck på den högra sidan. Apis var det förnämsta af
egypternas många heliga djur. Han dyrkades öfver hela
landet, och till hans ära firades årligen fester;
i synnerhet högtidlighölls hans födelsedag. Sitt
hufvudtempel hade han i Memphis, der hvar man kunde
få se honom och bringa honom offer, alltid utgörande
djur af hans eget slägte, och der han bevisade sin
gudom genom mångahanda orakel. - En Apistjur fick
ej blifva äldre än tjugofem år (en viss astronomisk
period). Då han uppnått denna ålder, dödades han
under sjelfva födelsedagsfesten och nedsänktes i en
helig brunn, hvars läge icke fick röjas för någon
oinvigd. Dog han tidigare, blef han balsamerad och
offentligen med ståt begrafven i det s. k. Serapeum
vid Memphis. Efter en Apistjurs död rådde allmän
sorg, tills en ny blifvit funnen, och en sådan, behörigen
försedd med de ofvannämnda märkena, hölls naturligtvis
alltid i beredskap af presterna.

Apistjurarnas begrafningsplats upptäcktes 1851 af
fransmannen Mariette. Höga, underjordiska hvalf,
urhålkade i berget, gömma de tunga Apissarkofagerna,
och utanför dessa grafhvalf finnas i bergväggen
inmurade de s. k. Apis-stelerna, stenar med
hieroglyfiska inskrifter, som angifva djurens
födelse- och dödsdag samt lifslängd, uttryckta i år, månader
och dagar af en namngifven konungs regering, och
derigenom blifvit af stor vigt för den fornegyptiska
kronologien.

Apium gravéolens L., selleri, bot., är en
tvåårig ört, hörande till nat. fam. Umbelliferæ,
Juss., kl. Pentandria L., och utmärkande sig genom
sina glatta, glänsande, enkelt parbladiga blad,
genom de i bladvecken sittande, nästan oskaftade
flockarna med mycket små hvita blommor, genom
sina nästan klotrunda frukter och genom sin starka
lukt. Liksom hos många andra umbelliferer blir roten
genom odling köttigt uppsvälld, nästan rund. Hon
begagnas i soppor, till sallat o. s. v., hvarför
växten allmänt odlas. Vildt förekommer selleriet på
fuktig, hälst salthaltig mark i södra och mellersta
Europa, till och med på några ställen i Skåne och
på Gotland. I detta tillstånd anses det giftigt.
S. A.

Aplanatisk (af Grek. nekande a och planáein,
vilseleda; "icke vilseledande", "som ger riktiga
bilder"), fys., säges om linser, som blifvit befriade
från både sferisk och kromatisk aberration. Se
Aberration, fys.

Aplomb [aplång], Fr. (af Lat. plumbum, bly), egentl.
vattenpass, lodrätt läge; säker hållning, stadga,
tillförsigt i uppträdande. - Musikt., fasthet och
säkerhet i anslaget, afrundning i tonen.

Apocope. Se Apokope.

Apocynum L., Hundkål, bot., växtslägte af
nat. fam. Apocynaceæ, Pentandria Digynia L. Af
dithörande arter, hvilka alla innehålla en skarp
mjölksaft, odlas några stundom i trädgårdar som
prydnadsväxter. Den mest kända är A. androsæmifolium
L., en från Nord-Amerika härstammande flerårig ört
med välluktande, rödhvita, klocklika blommor. Denna
växt är märklig för sin förmåga att med till-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>