Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anna - Anna - Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dock efter några veckor med Münnichs bistånd störtad
och sänd till Sibirien, hvarefter Anna förklarade sig
sjelf för regentinna under sin sons minderårighet. Men
redan i Dec. 1741 blef hon sjelf störtad genom en
palatsrevolution, och Peter den stores dotter Elisabet
upphöjdes på tronen. Annas ettårige son, Ivan, sattes
i fängsligt förvar och blef slutligen, 1764, dödad på
Schlusselburgs slott, efter 23 års fängelse. Anna blef
jämte sin gemål och en dotter sänd till Kholmogory,
en liten stad på en ö i Dvina-floden. Der födde
hon ytterligare en dotter och två söner. Anna afled
1746 och hennes gemål 1775. Deras fyra barn blefvo
efter föräldrarnas död af kejsarinnan Katarina sända
till Danmark, hvars enkedrottning, Juliana Maria,
var deras faster. De tillbragte nu sina återstående
dagar i Horsens. Den af syskonen, som lefde längst,
prinsessan Katarina, afled 1807. R. T.
Anna, kurfurstinna af Sachsen, dotter till
konung Kristian III af Danmark och Dorotea
af Sachsen-Lauenburg. F. 1532, gift 1548 med
kurfursten August af Sachsen. Hon sysselsatte
sig mest med landthushållning, farmaci och
brefskrifning. Hon var moder till 15 barn. Död 1585.
C. R.
Anna, engelska furstinnor. 1) A. Boleyn [bålin],
Henrik VIII:s andra gemål, född 1507, dotter till
sir Thomas Boleyn, hvilken sedan blef grefve af
Wiltshire. Vid sju års ålder kom hon till franska
hofvet, der hon fick sin uppfostran. Först 1527 skall
hon hafva återvändt till England och då blifvit
upptagen i drottning Katarinas hof. Hennes skönhet,
bildning och behag uppväckte en lidelsefull kärlek
hos konungen, som nu påskyndade sin förut fattade
plan att skiljas från Katarina. Då påfven gjorde
svårigheter att bevilja skilsmässan, bröt Henrik med
Rom. Innan ännu hans förra giftermål hunnit lagligen
upplösas, lät han d. 25 Jan. 1533 hemligen viga sig
vid Anna, som d. l Juni högtidligen kröntes till
drottning och d. 7 Sept. födde honom en dotter,
Elisabet, sedan Englands drottning. A. gynnade
reformationen och införde vid engelska hofvet
den fina franska sällskapstonen i stället för
den stela engelska etiketten. Den ostadige Henrik
uppflammade emellertid snart för ett nytt föremål,
en af drottningens hoffröknar, den sköna Jane
(Johanna) Seymour, och han beslöt befria sig från
Anna. Denna blef anklagad för otrohet, utan bevis
dömd och d. 19 Maj 1536 halshuggen. Dagen derpå
gifte sig H. med Jane Seymour. - 2) A. af Cleve,
Henrik VIII:s fjerde gemål, dotter till hertig Johan
III af Cleve. Missledd af ett väl mycket smickradt
porträtt, friade H. till henne. Giftermålet egde
rum d. 6 Jan. 1540, men H. fick snart afsmak för
sin nya gemål. Gunstlingen Thomas Cromwell, som
lockat konungen till giftermålet, blef halshuggen,
och H. lät efter några månader skilja sig från sin
gemål, som erhöll en pension och lemnade England. Hon
dog 1557. - 3) Jakob I:s gemål, f. 1574, dotter till
Fredrik II af Danmark, 1589 i Oslo förmäld med Jakob,
då konung af Skotland. Hon var moder till Karl I. Död
1619. - 4) Drottning af Storbritannien och
Irland 1702-14, född 1664, dotter
till kon. Jakob II och hans första gemål, Anna
Hyde. Jämte sin äldre syster, Maria, uppfostrades
hon i protestantiska läran och motstod med envishet
faderns bemödanden att draga henne öfver till
katolska kyrkan. 1684 blef hon förmäld med prins
Georg af Danmark (en broder till Kristian V och
till Karl XI:s gemål, Ulrika Eleonora). För sin
lekkamrat Sarah Jennings (gift med lord Churchill,
sedermera hertig af Marlborough) hade hon tidigt
fattat och bibehöll länge en gränslös tillgifvenhet,
och gunstlingen hade stort inflytande på såväl
Annas som hennes svage gemåls handlingssätt. Vid
revolutionen 1688 synes hon först hafva ämnat sluta
sig till fadern, hvars älsklingsdotter hon var,
men af lady Churchill bragtes hon öfver på sin
svåger Vilhelms sida och erkände honom. Dock var
hon invecklad i de intriger, som voro å bane för
Stuartska ättens restauration, och förde en hemlig
brefvexling med fadern. 1702 uppsteg hon på tronen,
men Marlborough var genom sin gemåls inflytande
öfver drottningen rikets verklige regent. Anna
var i böjelse för absolutism en äkta Stuart och
sökte med sin ätts naturliga envishet fortfarande
arbeta i sin fördrifna familjs intresse. Derigenom
uppkommo ganska häftiga partitvister, och särskildt
blef drottningen efter hand allt mer söndrad från
Marlborough, som var en af hufvudmännen för det
liberala och antijakobitiska whigpartiet. Anna
fann derjämte en ny gunstling i mrs Masham, en
slägting till hertiginnan, som sjelf infört henne
vid hofvet. Hertiginnan af M. sökte väl bibehålla sin
anspråksfulla ställning, men Anna retades af hennes
tyranni, och 1710 verkställdes en ministèr-förändring,
som alldeles störtade Marlboroughs och hans gemåls
inflytande (se art. Bolingbroke och Marlborough). De
nye tory-ministrarna hade emellertid att kämpa
med drottningens fortfarande, envisa försök
att skaffa tronföljden åt sin fördrifne broder,
och partitvisterna fortforo ända till Annas död,
1714. Hennes gemål afled 1708. Anna hade 17 barn,
hvilka alla dogo i späd ålder. Hon var Englands
sista regent af Stuartska huset och den första,
som bar titeln regent af Storbritannien, sedan
England och Skotland genom unionen 1707 erhållit
gemensam styrelse och gemensamt parlament.
R. T.
Anna, franska furstinnor. 1) Dotter till konung Ludvig
XI. F. 1462, d. 1522. Tidigt gift med hertig Peter II
af Bourbon. Styrde efter faderns död Frankrike såsom
regentinna under sin bror Karl VIII:s minderårighet
1483 -91. - 2) A. af Bretagne, dotter till Frans
II, den siste hertigen af Bretagne. Född 1476. Hon
var först förlofvad med ärkehertig Maximilian af
Österrike (sedermera kejsar M. I), men den franske
konungen Karl VIII, som ej ville låta hennes arfland
öfvergå till en främmande furste, inryckte med en
här i Bretagne, och Anna förmåddes till giftermål med
Karl, 1491. Efter dennes död, 1498, blef hon omgift
med hans efterträdare, Ludvig XII af Orleans, hvilken
redan före hennes förmälning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
