Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andvare - Andö - Ane - Aneboda - Anekdot - Anelektrisk - Anemi - Anemobarometer - Anemograf - Anemokord - Anemologi - Anemometer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
staden Jaen, i en rik och bördig trakt. 14,096
innev. (1867). Stadens hufvudindustri består
i tillverkningen af s. k. alcarraza. - Den
18-20 Juli 1808 stod der ett slag mellan
fransmän och spaniorer.
Andvare, Nord. mytol., en dvärg, hvilken
lefde som en fisk i vattnet. Han fångades i
Råns nät af Loke, som i lösen för hans lif
fordrade allt det guld han egde. Dvärgen bar
fram en ansenlig mängd, men Loke märkte, att
han gömde en guldring, Andvaranaut, under
armen och befallde honom att lemna fram äfven
denna. Då A. oaktadt sina böner icke fick
behålla ringen, fäste han vid honom den förbannelsen,
att han skulle blifva hvars mans bane,
som egde honom. N. M. Petersen förklarar
denna myt sålunda: "Ringen Andvaranaut är
en bild af rikedomen, som växer af sig sjelf
under Andvares (den omsorgsfulles, försigtiges)
händer, men hvilken blifver ett förderf för
lystnaden, som aldrig kan få nog." Jfr
Völsungasagan.
Andö (Fornn. Andey, Amdey), en af Norges
största öar, på dess nordvestra kust, i Nordlands
amt. Arealen 5,8 norska (13,4 geogr.) qv.-mil.
Ön är dels jämn, dels genomskuren af låga
fjällryggar. Genom sitt läge ut mot Ishafvet är
hon en af Norges sämst lottade trakter. På
gården Ramså finnas rikhaltiga, ännu icke
tillgodogjorda kollager. A. utgör tillika med en
mindre sträcka af Hindös norra kust ett pastorat,
Dvergberg, med 1,648 innev. (1865). Y. N.
Ane l. Ön, Sveakonung af Ynglingaätten.
Sagan förtäljer, att Ane var en vis, men föga
krigisk man och mycket begifven på blotande.
Han blef tvänne gånger fördrifven från sitt
rike, först af den danske konoungen Halfdan
och sedan af dennes brorson, Åle den frökne.
Båda gångerna afbidade han i Vestergötland
inkräktarnas död, hvarefter han vände tillbaka
till sitt land. Synnerligen namnkunnig blef
Ane för sin höga ålder, med anledning af
hvilken han fick tillnamnet "den gamle". Han
hade nämligen af Oden fått löfte att lefva 10
år för hvarje son han offrade åt honom. Redan
hade han offrat nio söner, och – ehuru han
af ålderdom blifvit så svag, att han måste ligga
till sängs och som ett spädt barn dia ur ett
horn – stod just i begrepp att offra den
tionde och siste sonen, då svearna hindrade
detta. Ane dog då och blef höglagd vid
Upsala. – Efter honom kallades det Anesot,
när en man dog af ålder och utan värk.
Aneboda, socken i Småland, belägen dels i
Allbo, dels i Norrvidinge härad af Kronobergs
län. Arealen 11,907 tnld. 13 1/8 ofm., 10 7/8
fm. mtl. 885 innev. (1874). Annex till Moeda
(Moheda), Vexiö stift, Allbo kontrakt.
Anekdot, Grek. Anekdoton (af nekande
part. an och ekdotos, utgifven, af ekdidonai,
utgifva, offentliggöra), ursprungligen namn på
en skrift, som icke blifvit offentliggjord. Efter
boktryckerikonstens uppfinning kallade man en
gammal skrift eller ett fragment af en skrift, som
för första gången utgafs i tryck, anekdoton.
I nyare tider förstår man med anekdot en
kort berättelse om en mer eller mindre
märkvärdig tilldragelse eller om ett karaktersdrag,
ett yttrande, en egenhet hos en person o. s. v.
Anelektrisk (af Grek. nekande an och
elektrisk), fys. Fordom kallades de kroppar,
hvilka äro goda ledare för elektriciteten,
anelektriska, emedan man ansåg dem ej kunna
blifva elektriska genom gnidning. I motsats
dertill kallade man isolatorerna för idioelektriska
kroppar. R. R.
Anemi (af Grek. nekande an och haima,
blod), med. Se Blodbrist.
Anemobarometer (af Grek. anemos, vind,
och barometer), meteor. Se Anemometer.
Anemograf (af Grek. anemos, vind, och grafein,
skrifva), fys. Se Anemoskop.
Anemokord (af Grek. anemos, vind, och chorde,
sträng), musikt., tangentinstrument, hvars strängar
i de tre högsta oktaverna äro öfverspunna
med silke. Medelst tangenternas nedtryckning
öppnas ventiler, genom hvilka det genom
metallrör strömmande vädret utgår, som sätter
strängarna i vibration. Den deraf uppkomna
tonen skall vara af en utomordentlig skönhet.
Genom registerdrag kan ett crescendo och
decrescendo åstadkommas. Anemokordet uppfans
i Paris 1789 af en tysk pianofabrikant, Joh.
Jac. Schnell. Ehuru prisbelönt af Académie
des beaux arts i Paris, har instrumentet vunnit
föga spridning. Det kallas äfven Animocorde.
Jfr Eolsharpa.
Anemologi (af Grek. anemos, vind, och logos,
tal, lära), läran om vindens uppkomst, styrka,
riktning och hastighet.
Anemometer (af Grek. anemos, vind, och
metron, mått), meteor., kallas ett instrument, med
hvilket vindens styrka eller hastighet uppmätes.
Många sådana apparater, konstruerade efter
olika metoder, hafva varit i bruk, men endast den
Robinson’ska, har vunnit någon allmännare
utbredning. De hittills föreslagna eller utförda
anemometrarna skulle kunna indelas i 2 hufvudklasser,
allt efter som de afse att mäta vindens
tryck eller dess hastighet. En del anemometrar
gifva nämligen det tryck (i skålpund, kilogram
o. s. v.), som vinden utöfvar på en yta af
bestämd areal (1 qvadratfot, 1
qvadratmeter o. s. v.). Den mest
använda af detta slags anemometrar
synes vara den Osler’ska,
uti hvilken vinden verkar på
ena sidan af en skifva, som
genom en flöjel ständigt hålles
vinkelrätt mot vindriktningen och
derigenom sammantrycker en
mot skifvans baksida spänd
spiralfjäder, hvars förlängningar
och förkortningar kunna göras
åskådliga för ögat eller genom en
tråd meddela sig till den i ett rum
midt under instrumentet ställda
registreringsapparaten, der de
af en blyertspenna intecknas på
en papperscylinder (jfr Anemograf).
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
