Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 1. A - Barograf / 597-598 (1876) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amazonsköld - Amazonsten - Amb - Ambala - Ambalema - Ambassad - Ambe due pedale - Amberg - Amberg - Amberger - Ambiorix - Ambition - Ambitus - Ambjörnarp - Amblode

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Amazonsköld (Lat. pelta) är på nästan alla
antika amazonframställningar en halfcirkelformig

skifva, hvars räta kant har tvänne likaledes
halfcirkelformiga inskärningar. I förening med andra
vapen (svärd), fascer o. d. nyttjades han i Roms
och renaissancens konst till troféer m. m. Dylika
sköldar, ställda i rad vid hvarandra, förekomma ofta
såsom ornament på kransgesimser, rännlister m. m.

Amazonsten, ett slags fältspat. Se d. o.

Amb (af Lat. ámbo, två, båda), dubbelträff i lotteri,
dubbel vinst genom två nummers utfallande vid dragning
i ett lotteri.

Ambala l. stånglack är handelsnamnet på renad
gummilacka, då hon förekommer i stänger af 5 till 10
liniers (15 till 30 millimeters) tjocklek.

Ambalema, stad i Columbia i Syd-Amerika,
vid Magdalenafloden, v. om Bogota. Omkring
10,000 innev. Betydlig odling af den värderade
s. k. Ambalema-tobaken, som utskeppas öfver Honda
vid Magdalenafloden.

Ambassad (Fr. ambassade af Med. Lat. ambasciata, af
Got. andbahts, tjenare; jfr Fornn. ambatt, trälqvinna,
och Sv. ämbete), diplomatisk beskickning af högsta
rangen från en stat eller regent till en annan
stat eller regent; diplomatiskt sändebud och dess
följeslagar. - Ambassadör, diplomatiskt sändebud af
högsta rangen från en stat eller regent till en annan
stat eller regent.

Ambe due pedale ("båda pedalerna"), Ital., musikt.,
beteckning i pianomusik, som antyder, att båda
pedalerna skola samtidigt användas, hvarigenom en
svag, men tillika uthållande klang åstadkommes.

Amberg, stad i Bajern, fordom hufvudstad
i Öfre Pfalz, på ömse sidor om floden Vils,
omkr. 7 mil ö. om Nürnberg. Den är välbygd, har
ett gammalt slott, som fordom var kurfurstligt
residens, ett rådhus, uppfördt 1490, flere kyrkor
(bl. a. S:t Martinskyrkan, med ett 336 fot högt
torn) o. s. v. 11,688 innev. (1871). - Berömd
gevärsfabrik. Tillverkning af lerkärl, mineralfärger
samt ylle- och linnetyg. Boskapshandel. I närheten
jern- och kolgrufvor. - I granskapet besegrades
(1796) fransmännen under Jourdan af österrikarne
under ärkehertig Karl.

Amberg, Wilhelm, tysk genremålare, f. 1822 i Berlin,
fick sin konstnärliga utbildning hos Begas i Berlin
och Cogniet i Paris (1845), hvarefter han ett par
år vistades i Rom. - Hans genrestycken utmärkas af
humor och poetiskt behag. Bland hans många arbeten
må nämnas de genom fotografi och gravyr bekanta Tröst
i toner och Enkans tröst.

Amberger, Christoph, tysk porträtt- och
historiemålare, f. omkr. 1500, var sedan 1530 verksam
i Augsburg, der han dog omkr. 1563. Han studerade den
yngre Holbeins målningar, och flere af hans porträtt
tillskrifvas än i dag Holbein. Hans förnämsta verk
är kosmografen S. Münsters porträtt i Berlins museum.

Ambiorix, gallisk furste på Cæsars tid. Då Cæsar
år 55 f. Kr. lagt en del af sin här i vinterläger
hos eburonerna, i det belgiska Gallien, anstiftade
A. ett uppror, som hotade att förstöra hela den
romerska hären, enär A. äfven uppviglat aduatukerna
och nervierna. Cæsar, som skyndade dit, lyckades dock
slå gallerna. A. fortsatte striden, men blef ständigt
slagen. Slutligen lär han hafva flytt till andra sidan
om Rhen och der aflidit. R. T.

Ambition (Lat. ambitio, röstvärfning, ärelystnad, af
ambire, gå omkring för att värfva röster), ärelystnad;
hederskänsla. - Ambitionera, af ärelystnad eller
hederskänsla göra eller söka något. - Ambitiös,
ärelysten, mån om sin heder.

Ambitus, Lat., ursprungligen detsamma som ambitio,
kringgående för att värfva valmäns röster. Personer,
som sökte ett högre ämbete i Rom under republikens
tid, brukade nämligen, klädda i en glänsande hvit
drägt (toga cándida, deraf candidati), en tid före
valet gå omkring på forum och Marsfältet, hvarunder de
förbindligt helsade de mötande valmännen och tryckte
deras händer (prensare manus) samt anhöllo om deras
röster. Denna röstvärfning urartade efter hand. och
man började använda mutor för att försäkra sig om
framgång vid valen. Denna olofliga röstvärfning
betecknades då med ordet ambitus. Slutligen
gick det så långt, att icke allenast enskilda
röstvärfningsagenter uppstodo, utan äfven ordentliga
associationer stiftades, hvilka åtogo sig att styra
valen. Förgäfves sökte man genom allt strängare
lagar stäfja detta ofog. - Under kejsartiden,
då folkförsamlingens makt upphört, betecknade
ambitus en dylik röstvärfning hos senatorerna och
slutligen köp af ämbeten hos kejsarens gunstlingar.
J. F. J.

Ambjörnarp, socken i Vestergötland, Elfsborgs län,
Kinds härad. Arealen 14,670 tnld. 23 1/4 ofm., 14 1/2
fm. mtl. 915 innev. (1874). Annex till Tranemo,
Göteborgs stift, Kinds kontrakt.

Amblode (l. Amblodhe), Fornsv., förekommer i
"Gamla eller Eriks-krönikan", v. 3916, i bet. "narr,
fåne". Ordet motsvarar det fornnordiska Amlódi,
det forndanska Amleth (hos Saxo Amlethus) och det
engelska Hamlet. Enligt Carl Säves utredning skulle
detta ords äldsta nordiska form vara and-blaudi eller
and-blauthi, af and, ande, själ, lif, och blaudr,
kraftlös, dådlös, svag, blöd. Deraf uppstod formen
Amblode, hvars egentliga betydelse således är den
ämnessvage, svagsinte, fånige. - Hamlet-sagan, som
af Shakspeare närmast hemtades från Saxo och lades
till grund för sorgespelet Hamlet, är sålunda utan
tvifvel af rent nordiskt ursprung. Sannolikt hvilar
denna saga på historisk grund, och anledningen till
vedernamnet amblode - den nordiske konungasonens
sjelf-iklädda svagsinthet, hvarigenom han ville
dölja sina hämdplaner och bortleda alla misstankar -
torde hafva varit välbekant i forntiden och så vuxit
in i nordboarnes föreställningssätt, att det först
bragt konungasonens verkliga namn i förgätenhet och
derefter i fornsvenskan blifvit ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>